Goa vänner
Nu har jag varit ute och "slarvat" 2 kvällar i rad och har därmed försakat min blogg. ;-)
Eller, ja..... slarvat kanske inte är rätt uttryckt. Men jag har fått tillbaka lite av smaken på det vanliga livet. I förrgår träffade jag mina Bojen-jobbarkompisar när vi firade Gunilla, som fyllt lite halvjämnt. Fantastiskt kul att träffa dessa tjejer igen. Och vilken god mat hon bjöd på. Gunilla skulle lätt kunna jobba som gourmetkock härnäst i karriären!
Nu är man också lite uppdaterad på vardagen. Det händer mycket när man är borta från jobbet i månader i sträck. Lite "skvaller" är ju skönt att höra nån gång. Här hemma blir man inte precis jätteuppdaterad. Jag börjar förstå hur de känner sig som går hemma och inte har nå´t jobb att gå tillbaka till. I början är det lugnt o skönt, men efter ett tag blir man nästan obekväm med att ge sig ut och träffa folk, lite insnöad, som det populärt heter dessa tider. :-) Verkligheten försvinner bort väldigt fort, och man förstår hur viktigt det är med ett socialt nät runt omkring sig. Jag är glad att jag har så mycket vänner och bekanta i flera olika sammanhang så man inte tappar all kontakt med omvärlden. Och ett jobb att gå tillbaka till. Åtminstone än så länge. Man vet ju inte riktigt vad som händer nu när 9 tjänster ska dras in.
Igår kväll träffade jag sedan mina goa syjuntevänner. Denna gång hos Birgitta i Värnamo. Jag som alltid varit flitig med att gå på våra träffar har missat en hel del av dem på sistone. Men igår fick jag vara med igen. Och lite mer skvaller.... Och mer gott att äta.... Vilken underbar tårta vi fick till kaffet! Och igår blev det även lite handarbete gjort!!! Faktiskt! Så kul att vi lyckas hålla igång det här gamla gänget. Jag uppskattar verkligen att vi har kvar kontakten!
Igår hade jag ett 48 min långt telefonsamtal, med en TELEFONFÖRSÄLJARE! VA?! Då undrar ni förstås hur mycket elände jag hann att vräka ur mig under den tiden, jag som avskyr dessa inkräktare i mitt liv... ;-)
Men, ni förstår.... det här var inte vilken telefonförsäljare som helst. Det var JOHAN på TVÄTTEX! :-)
Det är verkligen alltid lika roligt när han ringer. Och detta 48 min långa samtal var inget ovanligt långt samtal, utan det var ungefär som det brukar vara. Vi har faktiskt börjat bli som riktiga vänner efter de 13 år han jobbat där. Och man delar med sig mer och mer av sin vardag faktiskt, så nu börjar man nästan tycka att det skulle vara roligt att träffa honom och hans familj på riktigt. Kanske på en hockeymatch på Scandinavium, typ Frölunda-HV. DET skulle vara riktigt kul faktiskt... hahaha....
När vi väl pratat "färdigt", så undrade jag hur det var vi bestämde med tvättmedlet .... Jo, just det ja, nästa leverans i april... :-) Det är verkligen en bisak det där med tvättmedlet när han ringer. Men ibland undrar jag om det kan gå ihop sig ekonomiskt för en försäljare som ger en kund nästan en hel timma?! I o f s så är det nog inte så många av kunderna som han ger den tiden, det har jag fattat ;-)
Johan är verkligen undantaget som bekräftar regeln bland släktet telefonförsäljare. Så om han ringer dig, släng inte på luren!
Det börjar bli lite drygt att gå och vänta på att vi ska få åka till Gbg igen. Hade verkligen förberett oss på att vi skulle varit där den här veckan. Och så blir det framskjutet TVÅ gånger. Men jag hoppas VERKLIGEN att det blir på måndag. På ett vis kanske det är bra för Marcus att det går en extra vecka emellan den här gången. Då kanske han återhämtar sig snabbare än sist efter behandlingen. Men han är väldigt mycket som vanligt nu, go o glad och aktiv. Just nu skottar han snö! Han är en riktig kämpe, min Marcus!
Ska nu försöka skapa lite helgkänsla. Typ städa lite och plocka i ordning. Kanske handla nå´t gott till kvällen. Varje dag känns oerhört lik alla andra dagar nuförtiden. Vet knappast när det är vardag eller helg. Tur man har OS-programmet, så man kan läsa sig till vilken dag det är! ;-)
Trevlig helg!
/ Pia
Eller, ja..... slarvat kanske inte är rätt uttryckt. Men jag har fått tillbaka lite av smaken på det vanliga livet. I förrgår träffade jag mina Bojen-jobbarkompisar när vi firade Gunilla, som fyllt lite halvjämnt. Fantastiskt kul att träffa dessa tjejer igen. Och vilken god mat hon bjöd på. Gunilla skulle lätt kunna jobba som gourmetkock härnäst i karriären!
Nu är man också lite uppdaterad på vardagen. Det händer mycket när man är borta från jobbet i månader i sträck. Lite "skvaller" är ju skönt att höra nån gång. Här hemma blir man inte precis jätteuppdaterad. Jag börjar förstå hur de känner sig som går hemma och inte har nå´t jobb att gå tillbaka till. I början är det lugnt o skönt, men efter ett tag blir man nästan obekväm med att ge sig ut och träffa folk, lite insnöad, som det populärt heter dessa tider. :-) Verkligheten försvinner bort väldigt fort, och man förstår hur viktigt det är med ett socialt nät runt omkring sig. Jag är glad att jag har så mycket vänner och bekanta i flera olika sammanhang så man inte tappar all kontakt med omvärlden. Och ett jobb att gå tillbaka till. Åtminstone än så länge. Man vet ju inte riktigt vad som händer nu när 9 tjänster ska dras in.
Igår kväll träffade jag sedan mina goa syjuntevänner. Denna gång hos Birgitta i Värnamo. Jag som alltid varit flitig med att gå på våra träffar har missat en hel del av dem på sistone. Men igår fick jag vara med igen. Och lite mer skvaller.... Och mer gott att äta.... Vilken underbar tårta vi fick till kaffet! Och igår blev det även lite handarbete gjort!!! Faktiskt! Så kul att vi lyckas hålla igång det här gamla gänget. Jag uppskattar verkligen att vi har kvar kontakten!
Igår hade jag ett 48 min långt telefonsamtal, med en TELEFONFÖRSÄLJARE! VA?! Då undrar ni förstås hur mycket elände jag hann att vräka ur mig under den tiden, jag som avskyr dessa inkräktare i mitt liv... ;-)
Men, ni förstår.... det här var inte vilken telefonförsäljare som helst. Det var JOHAN på TVÄTTEX! :-)
Det är verkligen alltid lika roligt när han ringer. Och detta 48 min långa samtal var inget ovanligt långt samtal, utan det var ungefär som det brukar vara. Vi har faktiskt börjat bli som riktiga vänner efter de 13 år han jobbat där. Och man delar med sig mer och mer av sin vardag faktiskt, så nu börjar man nästan tycka att det skulle vara roligt att träffa honom och hans familj på riktigt. Kanske på en hockeymatch på Scandinavium, typ Frölunda-HV. DET skulle vara riktigt kul faktiskt... hahaha....
När vi väl pratat "färdigt", så undrade jag hur det var vi bestämde med tvättmedlet .... Jo, just det ja, nästa leverans i april... :-) Det är verkligen en bisak det där med tvättmedlet när han ringer. Men ibland undrar jag om det kan gå ihop sig ekonomiskt för en försäljare som ger en kund nästan en hel timma?! I o f s så är det nog inte så många av kunderna som han ger den tiden, det har jag fattat ;-)
Johan är verkligen undantaget som bekräftar regeln bland släktet telefonförsäljare. Så om han ringer dig, släng inte på luren!
Det börjar bli lite drygt att gå och vänta på att vi ska få åka till Gbg igen. Hade verkligen förberett oss på att vi skulle varit där den här veckan. Och så blir det framskjutet TVÅ gånger. Men jag hoppas VERKLIGEN att det blir på måndag. På ett vis kanske det är bra för Marcus att det går en extra vecka emellan den här gången. Då kanske han återhämtar sig snabbare än sist efter behandlingen. Men han är väldigt mycket som vanligt nu, go o glad och aktiv. Just nu skottar han snö! Han är en riktig kämpe, min Marcus!
Ska nu försöka skapa lite helgkänsla. Typ städa lite och plocka i ordning. Kanske handla nå´t gott till kvällen. Varje dag känns oerhört lik alla andra dagar nuförtiden. Vet knappast när det är vardag eller helg. Tur man har OS-programmet, så man kan läsa sig till vilken dag det är! ;-)
Trevlig helg!
/ Pia
Kommentarer
Trackback
