undrar om det nånsin går över....?
Ja.....jag undrar om det nånsin går över, den fasansfulla oron man känner varje gång man ska få ett besked från röntgenundersökningar och provtagningar?
Idag har vi fått ännu ett positivt resultat från den senaste röntgen- och ultraljudsundersökningen som Marcus gjorde den 7 april. Läkare Margareta Stenmarker är väldigt nöjd med vad bilderna visar, och det är ju vi också då förstås. Det är en enorm lättnad varje gång man får ett sånt besked.
Den här gången fick vi även via brev, en inbjudan från Barncancerföreningen som var på Dagvårdsavdelningen och bjöd på kaffe, saft o bulle. "Välkommen. Träffa andra i samma situation som du. Mellan 13.00 och 16.00"
Genast blir man misstänksam..vad är det här? Är det en förberedelse för ett negativt besked? Varför inträffar detta just när vi ska dit på Barnmottagningen? Är tisdagar den dagen negativa besked lämnas...? Alltså, man kan verkligen lätt drabbas av hybris. Men mitt förnuft säger ju att det är en trevlig gest, och en stor generositet. Tyvärr hann vi inte ta svängen om Dagvårdsavdelningen för en fika, men nästa gång kanske.... ;) Om det nu är en sådan tisdag som de är där.
Idag började man även att fylla på de vaccin som fattas för Marcus nu efter all cytostatika. Så ikväll är han lite trött och dämpad och skyller på sprutan. Och det kanske han gör rätt i. Annars är han tillbaks i god form och upplyste mig idag om vad han hade för BMI. Ett värde som låg mitt i mellan de som räknas som normala. Alltså PERFEKT enligt honom själv! =) Och imorgon drar fobollssäsongen i gång på allvar även för honom.
Daniel och Samuel har ju redan spelat ett par matcher. I år så spelar de för GIS och GFF. Samuel har faktiskt fått göra ett inhopp på ca 20 min i GIS, medan Daniel fortfarande väntar på en liten chans. Det är bara att träna, träna och åter träna..... ;)
F ö så är det skönt att ha fått hem Samuel igen från det där landet långt borta, som heter Ghana. En riktig upplevelse han och Matilda varit med om, genom detta voläntärprojekt som de varit en del av där nere. Och ett visst försprång när det gäller solbrännan har han också! =) När alla andra bränt sig röda i den intensiva påsk-solen, så har han bara blivit brunare o brunare.....t.o.m fötterna är ju bruna.... hm...
Plötsligt, efter flera dagars underbar sommarvärme, så längtar man efter semester! För ett par veckor sedan var man glad för att snön äntligen var borta och tänkte mera "va? ska man redan lämna in önskemål om semesterledighet??" Tänk vad lite sol kan förändra ens syn på livet!
Ha de´gott allesammans!
Kram Pia
Idag har vi fått ännu ett positivt resultat från den senaste röntgen- och ultraljudsundersökningen som Marcus gjorde den 7 april. Läkare Margareta Stenmarker är väldigt nöjd med vad bilderna visar, och det är ju vi också då förstås. Det är en enorm lättnad varje gång man får ett sånt besked.
Den här gången fick vi även via brev, en inbjudan från Barncancerföreningen som var på Dagvårdsavdelningen och bjöd på kaffe, saft o bulle. "Välkommen. Träffa andra i samma situation som du. Mellan 13.00 och 16.00"
Genast blir man misstänksam..vad är det här? Är det en förberedelse för ett negativt besked? Varför inträffar detta just när vi ska dit på Barnmottagningen? Är tisdagar den dagen negativa besked lämnas...? Alltså, man kan verkligen lätt drabbas av hybris. Men mitt förnuft säger ju att det är en trevlig gest, och en stor generositet. Tyvärr hann vi inte ta svängen om Dagvårdsavdelningen för en fika, men nästa gång kanske.... ;) Om det nu är en sådan tisdag som de är där.
Idag började man även att fylla på de vaccin som fattas för Marcus nu efter all cytostatika. Så ikväll är han lite trött och dämpad och skyller på sprutan. Och det kanske han gör rätt i. Annars är han tillbaks i god form och upplyste mig idag om vad han hade för BMI. Ett värde som låg mitt i mellan de som räknas som normala. Alltså PERFEKT enligt honom själv! =) Och imorgon drar fobollssäsongen i gång på allvar även för honom.
Daniel och Samuel har ju redan spelat ett par matcher. I år så spelar de för GIS och GFF. Samuel har faktiskt fått göra ett inhopp på ca 20 min i GIS, medan Daniel fortfarande väntar på en liten chans. Det är bara att träna, träna och åter träna..... ;)
F ö så är det skönt att ha fått hem Samuel igen från det där landet långt borta, som heter Ghana. En riktig upplevelse han och Matilda varit med om, genom detta voläntärprojekt som de varit en del av där nere. Och ett visst försprång när det gäller solbrännan har han också! =) När alla andra bränt sig röda i den intensiva påsk-solen, så har han bara blivit brunare o brunare.....t.o.m fötterna är ju bruna.... hm...
Plötsligt, efter flera dagars underbar sommarvärme, så längtar man efter semester! För ett par veckor sedan var man glad för att snön äntligen var borta och tänkte mera "va? ska man redan lämna in önskemål om semesterledighet??" Tänk vad lite sol kan förändra ens syn på livet!
Ha de´gott allesammans!
Kram Pia
Kommentarer
Trackback
