piaelm

Efter mycket övervägande hit och dit så bestämde vi oss för att Marcus fick vara hemma de här 3 dagarna som återstod av skolan denna vecka. KANSKE klarar han sig från infektioner även den här gången då. Och förhoppningsvis stiger värdena till nästa vecka....

En gång i tiden ville jag absolut bli lärare. Tanken har väl nån gång funnits även på senare år. Men nu vet jag inte längre....

Min mor sa till mig när jag gick på höstadiet och ville ha hjälp med matten, som handlade om ekvationer, att " Det går inte att räkna med bokstäver!!!" Så inte fick man nån hjälp av henne med det inte. Trots att hon verkligen gillade matte. Däremot så var hon grym på huvudräkning, och är förresten fortfarande. Det har jag sett när hon spelar spel på FACEBOOK! ;-)

Själv har jag alltid älskat ekvationer! JA, det är faktiskt sant. Enligt mitt sätt att se det så har man faktiskt nytta av ekvationer i vardagslivet. Jag har faktiskt ställt upp problem som jag varit tvungen att lösa, som just ekvationer. Kommer bara inte ihåg just nu i vilka sammanhang det varit. För minnet är numera väldigt bra, men kort. ;-)

Oddsen att som mamma lyckas agera pedagog och försöka lära sin bångstyrige tonårsgrabb hur man löser ekvationer, de måste vara skyhöga. I synnerhet när grabben ifråga är MÅTTLIGT intresserad av matte, så som det är i detta fallet. :-) Och jag som vet hur viktigt det är att han fattar allt det här från BÖRJAN. Annars blir det ju problem senare, det vet jag.

Efter mycket tjat o gnat åkte i alla fall matteboken fram, och det dröjde inte alls länge innan han ropade på hjälp. Rättare sagt, det dröjde inte alls.
Jag minns inte exakt hur jag sa, men jag tror faktiskt poletten ramlade ner.
"- Mamma, det här är nog faktiskt FÖRSTA gången jag begriper nå´t när du förklarar."
Tja, ska man ta det som en komplimang eller...? Jag har ju faktiskt försökt ganska ofta....

Lite skoj är det i alla fall för mig att få friska upp mina kunskaper. Dessutom har jag fått stifta bekantskap med "Huckleberry Finn", som Marcus "läser" som ljudbok. Perfekt när vi sitter och åker bil, mil efter mil.
Har verkligen inget minne av att jag själv läste om honom i skolan. Annars hade jag väl tankarna på annat....

Trots att Marcus inte är i skolan, så saknar han inte kamrater. Vi uppskattar att de hör av sig och kommer hit till honom. Igår var Pontus och Hagge här. Ett riktigt pass på rinken och sen lite Playstation och TACOs. Är jätteglad att Marcus har så underbara kompisar!

Idag trotsade jag snöovädret och begav mig till Jehréns i Vnmo. Nya tapeter och lite färg till Marcus rum var mitt ärende. Men OJ vad svårt att välja. Det tog tid, så det var tur jag åkte själv så ingen blev sur på min beslutsförmåga. Efter ett telefonsamtal hem där jag bad Marcus o Curth titta på datorn o internet på mina förslag på tapet, så fick jag tummen upp. Det blev en vit, med ytterst lite mönster, och ingen mönsterpassning, GÖTT!
Ska bli kul att sätta den. Curth får göra allt det "tråkiga", spackla, putsa, måla. Och sen får jag sätta pricken över i:et, och tapetsera! Det fördelningen har vi kört med i 27 år nu, så varför ändra på det?

Lite belöning för sitt tråkiga jobb har han fått nu ikväll. Tillsammans med sönerna sitter han just nu i TV-soffan och njuter av en BANANASPLIT! Lite måste man ju visa sin uppskattning. :-)

Ha de´gott! / Pia