Kärt återseende
Eftersom Marcus börjat piggna till lite mer och blodvärdena var så höga igår, så vågade vi planera för ett litet besök i skolan och jag på mitt jobb.
Det blev kära återseenden och kramar. Goa kramar.
Jag släppte först av Marcus vid Hillerstorpsskolan för att han skulle få träffa sina klasskamrater och klassföreståndare under ett par lektioner efter lunch. När Marcus stigit ur bilen och jag börjar backa ut från parkeringen, så ser jag en av hans kompisar komma och möta honom över skolgården, med en stor KRAM...
Åhh, vad det kändes bra i ett mammahjärta. Och JA, det kom lite tårar också.
Själv åkte jag vidare till Ankaret. Där möttes jag i hallen av alla mina goa jobbarkompisar och flera av barnen. Och stora kramkalaset utbröt! :-) Jag insåg hur länge sedan det var sedan jag sett alla. Flera av barnen hade verkligen vuxit så man kunde se det. På 6 veckor??? Ja, jag tror faktiskt det. Eller så är det mitt minne som sviktar...
Vidare till Bojen för nästa kramkalas.... Kan ni förstå hur roligt det var att träffa alla igen?!
Jag inser ju också att jag under dessa veckor levt som i en egen liten bubbla, och nästan glömt att verkligheten där utanför går vidare under tiden. Jag som levt mitt liv med almanackan som bästa vän för att få ihop alla tider och aktiviteter vet numera knappt var almanackan för 2010 finns någonstans.
Det var 2 glada figurer som återvände hem till Kulltorp efter ett par timmar. Sååå nöjda!
Skulle tro att Marcus nästan är redo för hela dagar i skolan. Bara infektionerna ser till att hålla sig borta. Vi får se...
Lite nöjen har han orkat med ikväll också. Lite hockey på rinken här hemmavid, och lite musicerande med sina kusiner på Ekholmen.
Ytterligare en BRA dag alltså!
TACK snälla, för den respons som jag hela tiden får på min blogg! Jag har svårt att fatta att så många bryr sig och engagerar sig i hur vi har det och hur Marcus mår. Det är väldigt uppmuntrande och roligt med alla kommentarer , meddelanden och sms mm som jag får.
Det känns för oss som familj väldigt bra att på detta sätt kunna dela med oss till alla de som vill.
Tack alla vänner, för att ni finns!!!
Kram på er!
Vad kul för er båda att få ta tillbaka lite av det normala i vardagen så att säga.
Läste ditt förra blogginlägg och Bernts semlor, det finns ingen som gör godare semlor. Jag har tänkt på de många gånger här borta i Oslo.
Samuels sång berörde!
Ta hand om er!
Skönt att ni fått känna lite av den vanliga vardagen. Ebba tyckte det var roligt att träffa Macke. Samuels låt var underbar!!. Säg till honom att det är det han ska göra i framtiden.
Kram Bettan med familj.
Pia, vi känner inte varandra, men vi är farmor & farfar till Pontus karlsson, i Anderstorp. Vi följer via denna familjen, hur det går för marcus och hela er familj! Vi önskar er ALLT lycka till i fortsättningen. Att ni alla ska få den styrka som behövs!Med tre söner i vår familj, har vi kommit i nära kontakt med kompisar, som oxå fått kämpa med cancer. Man kan tycka att detta är något fruktansvärt, som ska drabba små barn. Men livet är upp & ner! Hoppas att ni går en härlig vår till mötes, både i Göteborg oxh hemma i Kulltorp! Och Leif skickar en särskild hälsning till marcus, TOPPEN att han är Brynäsare!!! Mvh Lillvi & Leif i Veddige
Ja du Pia !! Man kan inte annat än att säga att detta blivit en succé ! För egen del måste jag säga att det käns skönt att kunna följa er o vara uppdaterad på detta sättet o förhoppningsvis kunna vara en del i det stora stöd ni får här. Ha de så gott !
Hoppsan ! Glömde visst att tala om vem jag var . // Tommy
Hoppsan ! Glömde visst att tala om vem jag var . // Tommy
Hej Pia!
Jag och Johan följer din blogg. Johan tycker att du ska skiva en kokbok till förmån barncancerfonden. Vi tänker på er! Kram
