piaelm

Vi är hemma!

Det är verkligen sååå skönt att få komma hem!
Läkarna på Barncancercentrum har verkligen alla barnens bästa i centrum.
Trots att behandlingsprotokollet man följer vid behandlingen av Marcus var schemalagt ända tills kl.24.00 ikväll, så började de prata redan igår morse om att vi skulle få åka tidigare. En stor anledning till detta var att Marcus var så nere och trött. Den höga dosen av cortison påverkar honom väldigt mycket. Men som tur är så släpper dessa bieffekter ganska snabbt efter varje behandlingsblock. Nu är han halvvägs genom den planerade cytostatikabehandlingen. Det blev lite extra piller med hem och order om att dricka VÄLDIGT mycket. Men vad gör man inte för att få åka hem till egna sängen och slippa alla sjukhusdofter. En av läkarna, Jonas, som själv säger att han ser ut som om han vore vaktmästare på avd. (jag är benägen att hålla med), han "ordinerade" ett youtube-klipp i onsdags kväll, och jag vill nog påstå att det var en av de bättre medicinerna den här veckan :-)

Nyfiken??? http://www.youtube.com/watch?v=DZTI6Y6YCvE&translated=1

Inte nog med att vi fått komma hem idag..... det som jobbat mest i Marcus hjärna i em. är något helt annat....

Både på Ryhov i Jönköping och på Barncancercentrum i Göteborg gör man verkligen mycket för att sätta guldkant på tillvaron för sina små patienter. En av de saker som vi hockeyälskare mest reagerar över är att de lokala elitserielagen Frölunda och HV 71 med viss regelbundenhet besöker dessa allvarligt sjuka barn vilket givetvis är en riktig happening. Marcus har ju inte varit så imponerad över detta då det är FEL lag i hans tycke.
Lite jobbigt är det att Brynäs hör hemma så långt bort som i Gävle.

Men pappa "Brynäsaren" Curth, som var kvar på hemmaplan medans vi var i Gbg, han hade saker på gång.

Andreas o jag hade fått order om att ha en dator med internet igång (och ni vet ju vilket strul vi hade igår kväll   :-) ) och en mobiltelefon med laddat batteri och med ljud på så vi hör om det ringer. Men vi fick INGET säga till Marcus. Skulle det funka?

Jag försökte få honom att sätta på ljudet på mobilen, men han sa bara att det är aldrig nån som ringer till honom så det behövs inte. - "Det är det väl visst" sa jag "Jag brukar ju ringa".
" Ja, men du är ju här... "
Jag gav upp, la hans mobil så vi skulle höra även ett litet surr och se när det blinkar. Datorn kopplade jag upp utan att säga nåt för den brukar jag ju också använda. Så det reagerade han inte alls på.

Vi hade hoppats på SKYPE, men när det inte var möjligt så.....

10.05 ringer det i Marcus mobil...

Marcus tar mobilen, känner inte igen numret, men svarar ändå lite skeptiskt....
"-Ja" " Va??" "- Vem är det?"  Det är ungefär det han säger, innan han börjar dra på mungiporna lite.
Marcus har en hel del kompisar och släktingar som skulle kunna tänkas skämta med honom, inte minst storebror Daniel som har vissa gåvor när det gäller att förställa rösten...
Så jag förstår mycket väl Marcus avvaktande minspel. Mungiporna åker upp ytterligare lite och två frågande ögon ser på mig och Andreas som står jämte. När vi båda nickar och bekräftar att det är "på riktigt", då kommer det STORA leendet!

Anledningen till detta leende är Jacob Markström!!!!
Målvakt i Brynäs IF. Målvakt i småkronorna i JVM. Elitseriens bästa målvakt och JA, jag håller med! Stefan Liv är bra, men Markan är faktiskt bättre!

Jag tror ni alla förstår vilken lycka det var att bli uppringd av sin största hockeyidol när han satt där i sjuksängen. Få prata lite hockey och skratta en stund. I en stund när det verkligen behövdes!

Jacob Markström och pappa Curth, TVÅ Brynäsare med hjärtat på rätta stället! 

Numera har Marcus en vän på FACEBOOK vid namn Jacob Markström. På riktigt!