Äntligen hemma!
Marcus är oerhört trött efter detta blocket. Det syns tydligt på honom att kroppen har fått ta mer och mer stryk för varje behandling han utsatts för. Han var så trött idag så han knappast såg fram emot att åka hem, och det gjorde lite ont i mig. Stackarn. Han som längtat så efter att det skulle bli färdigt....
Att Marcus skulle orka hjälpa till att bära väskor idag, var uteslutet. Så jag hämtade ner bilen från långtidsparkeringen i god tid. Lät bränslevärmaren gå, och var ute med en del packning i förväg. Och det sista tog vi med oss när vi 12.40 stegade ut från Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus. Behandlingsprotokollet avslutat!
När vi kom ut från sjukhuset så såg vi att de flaggade dubbelt upp idag, och vi började fundera på om det var allmän flaggdag, men jag kunde inte komma på att det var det. Vet faktiskt inte varför de flaggade just idag. Men det kändes fantastiskt att se den blå-gula vaja för vinden mot en klarblå himmel, till ljudet av droppande snösmältning. Det kändes faktiskt som om det var för vår skull.... ;-)
För första gången så var resan mellan Gbg och Kulltorp idag, ett rent nöje. Torra fina vägar. Vackert väder. Och sista behandlingen avklarad. Med löfte om att Marcus skulle dricka en viss mängd under kvällen och ta de sista medicinerna i tablettform, varav den allra sista cortisonen ska tas nu kl 20.00, så fick vi alltså åka hemåt redan vid lunch.
När vi svänger upp på Ekvägen och är hemma, så är det första vi ser att flaggan är hissad även här hemma! Och DET var vi helt säkra på att det var för Marcus!!!! Äntligen Hemma!
Även om han fortfarande är väldigt trött, så får han på något sätt positiv energi av att komma hem, det är helt klart. Och jag förstår honom verkligen. Sjukhus är INTE roligt, även om personalen är helt fantastisk.
Vi hoppas ju trots det att vi inte ska behöva träffa dem mera. Men samtidigt är vi oerhört glada att veta att de finns där för Marcus OM det skulle behövas.
För min egen del så har den här dagen hittills varit som en känslomässig berg- och dalbana. Glädje, lättnad, hemlängtan, ovisshet, trötthet, framtidsglädje, oro, otillräcklighet, vardagslunk, vårkänslor, tacksamhet, trygghet. ALLT i en salig blandning! Svårt att sortera upp allting. Men jag får nog ta kuratorn på orden, när hon igår sa att "Det är nu som DU kommer att bli trött. Ta det lugnt, börja inte jobba fullt ut på en gång. Man behöver tiden efteråt också."
Igår tyckte jag kanske det lät konstigt, men idag förstår jag precis.....
Nu ska jag slå mig ner i TV-soffan och ha ett riktigt fredagsmys! Det känns som om det var väldigt längesedan. Lite räkor, cider, vitlöksbaguetter, kex, ostar, druvor och päron känns helt rätt. Hoppas att Marcus orkar vara med oss lite, och "fira".
Kram Pia
Välkomna hem. Dom flaggade nog för Er i Gbg också
Jag är så glad för er skulle att ni fick åka hem som planerat idag. Har tänkt på er en massa och berättat för mina vänner här i Norge (ja, de har fått vara insatta genom att lyssna på mitt prat om kämpen vare sig de vill eller inte ;)) att ni skulle åka hem från sista behandlingsblocket idag! Bra jobbat av er!!
Jag är sååååå glad för eran skull!!!!
Vi har bett för er här i Spånstorp och i Mariannelund och det har varit så skönt att läsa din blogg för att veta hur det går för er.
Allt jag kan uppmana er till nu är att ta den tid ni behöver. Snart släpper all anspänning ni haft det senaste. Så jag fortsätter att be för er en bra stund till! Skönt att ni snart är tillbaka på banan. Hälsa familjen! KRAM Rebecka
Hej på er!
Välkommen hem!! Härligt att det äntligen är färdigbehandlat! Ta det nu lugnt och VILA, för nu kommer nog tröttheten ikapp. Vi förstår att flaggan var hissad igår! Kram till er alla och speciellt till Marcus!
Hoppas Mackan kommer till torget i Anderstorp i vår när Brynäs tagit SM GULD Pia får gärna följa med, nu kör vi, hoppas att allt går som det ska
