piaelm

Att ha rätt dygnsrytm när man är hemma en lång period är lättare sagt än gjort. Som tur är så kommer de där morgnarna då och då som man ska iväg och ta prover. Vilket alltid innebär, svårt att somna kvällen innan, och vakna på morgonen med viss huvudvärk efter alldeles för lite nattsömn. Blir det 5 timmar så är det mycket.... Inatt vart det nog 4 på sin höjd.

Idag var det alltså en sådan morgon vi skulle upp och iväg för att ta prover. Ett besök på Bernts för att köpa lite nybakta frallor och nå´t gott till kaffet, blev det också. Det var ju " så länge sedan sist", som Marcus sa.   ;-)
Och det är fint att komma hem och äta alldeles färska frallor till frukost EFTER provtagningen, och få njuta i lugn och ro. Sen köpte vi ju nå´t gott till förmiddagsfikat också... :-)
 
Måste passa på att berömma Marcus lite för att han börjat jobba lite mer med sina skoluppgifter nu den senaste veckan. Han börjar väl känna "flåset i nacken". Mamma tjatar. Och "back to school" kommer allt närmre.

Proverna idag var precis som förväntat i botten! Obefintligt immunförsvar alltså. Lite nervöst är det nu att se om han ska klara av även denna dipp utan feber. Han har varit lite snuvig till och från sedan i helgen. Och i morse hade han lite ont i halsen och var lite hes, men ännu inget som föranleder sjukhusvistelse.

När Eva-Karin ringde från Ryhov och meddelade provsvaren så var hon idag väldigt tydlig med att uttrycka allas deras förvåning över att Marcus har klarat sig från infektioner, och att han har mått så fantastiskt bra mellan behandlingarna. Jag fick känslan av att de var rädda för att vi ska tro att de överdrivit när de hela tiden förberett oss på att det kommer att bli infektioner och många sjukhusvistelser mellan behandlingsblocken.  Men de har helt enkelt väldigt svårt att förstå att han klarat av denna väldigt tuffa behandling som han fått på ett så unikt sätt. Det HAR hänt tidigare, att någon klarat sig utan infektioner med liknande typ av behandling, MEN det är väldigt väldigt ovanligt.

Anledningarna till detta är förmodligen flera olika. Bl.a att han inte hunnit få några symtom när sjukdomen upptäcktes och därmed hade en väldigt god fysik. Och vältränad har ju Marcus alltid varit. En vilopuls på 52, har bl.a personalen på operation i Gbg, reagerat på vid ett flertal tillfällen. Att sjukdomen inte varit spridd utan koncentrerad till lymfkörtlarna på halsen, tror de också har inverkat, liksom Marcus lugna trygga sätt att hantera sjukdomen. Det som de också märkt är att han inte ligger kvar så många dagar på de allra lägsta blodvärdena när han är i botten, utan benmärgen börjar väldigt snabbt att producera nya friska celler efter varje behandling. Det blir ju då inte gynnsamt för infektioner att hinna få fäste. 

Eva-Karin sa att vi ska vara väldigt glada över att Marcus har mått så här bra för det är verkligen ovanligt. Och GIVETVIS är vi jätteglada för det. Vi visste att det skulle komma både tuffa och bra dagar på den här resan. Men vi vågade ju inte hoppas på att det skulle bli så många många bra dagar.
Jag tror också att alla dessa anledningar är orsaken till att Marcus klarat sig så väl igenom behandlingarna. Men jag tror också att det hela tiden funnits änglar som vakat över honom. Och det är det som har burit oss alla genom denna tuffa kamp mot cancern. Kampen är långt ifrån över, och det vi härnäst ska göra är en röntgen imorgon. Svaret på den är det som vi är väldigt spända över just nu. Har det räckt? Förhoppningsvis får vi en fingervisning om det, nästa torsdag när vi ska på kontroll i Jkpg.

För övrigt har den här dagen bestått av mycket telefonsamtal. Dels med sjukhuset, men också med min arbetsledare som jag inte pratat med på ett tag. Det börjar närma sig återgång till jobb och skola, och nu försöker vi i alla fall planera lite dagar när vi tror att det är dags. Tack Birgitta för att du är ett sånt stöd för mig, och backar upp mig fullständigt. Det har känts otroligt skönt.

Men de längsta samtalen har jag idag haft med TELEFONFÖRSÄLJARE..... puh....
Idag har det ringt vid 3 tillfällen från nummer som börjar med 085..... och det har vi lärt oss att de samtalen svarar vi inte ens på längre. Men så ringde det ett som började 036... och då trodde jag ju att det kunde vara sjukhuset Ryhov (fast jag kom för sent på att det brukar stå "anonym" då) så jag svarade.
Stackars, stackars trevliga goa unga tjej som fick mig i andra ändan. :-) Det slutade med att hon gav mig nummer till sin chef så att de skulle kunna stryka vårt nummer ur registret som de använder. Och så sa hon att "var glad att du slipper sitta där jag sitter i alla fall". Och det ÄR jag. Hon var verkligen trevlig, och när jag förstod det så blev ju jag mjukare också och tyckte mest synd om henne.
När jag väl kom fram till hennes chef och förklarde vad jag ville och VARFÖR, så var hon också jättetrevlig. Vi har länge varit med i NIX-telefoni, och det har fungerat jättebra. När Curth startade upp sin firma så var vi väldigt noga med att ALDRIG uppge hemnumret till några myndigheter eller annonser eller liknande. Det är nämligen så att NIX funkar inte på Företagstelefoner. Men NÅGON, NÅGONSTANS har ändå lyckats lägga till hemnumret så att det nu kopplas  ihop med firman. Alltså funkar inte NIX hem längre. ( Att kunder som vill ringa hem till oss för att få jobb utförda är givetvis HELT OK! Men det brukar inte vara så lätt att få tag i Curth här hemma.)

När jag berättade för denna "chef" hela händelseförloppet så höll hon direkt med om att så FÅR det ju inte vara, så hon gav mig ytterligare ett telefonnummer till ett företag som säljer dessa register de använder sig av. :-)
Tänk att de kan vara så trevliga.....

Det blev alltså ytterligare ett telefonsamtal. Och en LIKA trevlig kvinna svarade där. Efter ett långt samtal om händelser både hon och jag varit med om via telefonförsäljare så spärrade hon vårt nummer i deras register också, men även på något annat ställe där alla dessa företag hämtar sina uppgifter. Helt otroligt! Få se om det funkar....
Men det allra bästa var nog när hon sa att hon själv är precis lika irriterad över dessa telefonförsäljare som ringer till henne, och att hon minsann OCKSÅ var med i NIX-telefoni!
Så nu undrar jag om det finns NÅGON överhuvudtaget som gillar telefonförsäljare????

Och så är då slutspelet i gång. I hockey alltså. Jättekul. Jättejämnt. Och oerhört spännande. Av "familjens favoritlag" så var det ikväll bara ett som avgick med segern. Gissa vilket? :-)
Men det är en lång slutspelsserie och väldigt jämnt mellan alla lag så det kan inte bli annat än en rolig avslutning på säsongen.

Snart dags  att krypa ner i sängen. Behöver lite fler sömntimmar inatt. :-)

/ Pia

PS. Tror inte det blir några kommentarer från PeKå angående hockeyn ikväll...... ;-)