Väntan
De sista dagarna har känts som en enda lång väntan. En väntan på besked. Måste säga att det känns väldigt oroligt. Även om Marcus själv inte känner några knölar på halsen längre så vågar man inte hoppas för mycket. Men det skulle vara väldigt tungt att få ett negativt besked imorgon....
Marcus har verkligen fått utstå alldeles tillräckligt redan känns det som. Man kan verkligen se hur han längtar att få tillbaka sitt liv.....
Själv går jag och är lite smått nervös för hur det ska bli att komma tillbaka till jobbet. Jag har verkligen släppt tankarna på jobbet helt och hållet under de här 3 månaderna....nästan i alla fall. Man saknar ju alla där förstås. Men att komma ihåg alla rutiner och arbetsschemat och STRESSEN.... Ja jämfört med att gå hemma som nu så lär det bli STOR skillnad. Tanken är att jag börjar lite försiktigt med en halvtidsvecka, så jag hinner vänja mig lite.
Igår var jag och hälsade på både på Ankaret och Bojen. Började med födelsedagsfika för Iréne på Bojen. Har man varit borta 3 månader, så händer det en hel del. Några av barnen hade ändrat sig otroligt mycket. Och namnen har jag ju nästan glömt!!!! Usch....det är väl åldern...på mig alltså... :-) Många goa kramar blev det från mina jobbarkompisar, medans barnen tittade nästan lite undrande på mig. De kanske också har lite svårt att komma ihåg....? ;-)
På Ankaret är ju barnen lite äldre, och det är ju där jag vanligtvis befinner mig den allra största delen av dagen. Så ett par av barnen kom med helt spontana kramar till mig när de upptäckte att jag var där. Sånt värmer.
Det var fullt hus för dagen och alla barnen var på plats, och det märktes.. ;-) Liv i luckan! Härligt! Lite hann vi "gamlingar" prata med varann, dock ej utan att bli ständigt avbrutna. Hahaha... Det var verkligen "back to reality"...GÖTT! Hade tänkt passa på att prata lite med min vikarie Linda när jag var där. Men det blev per telefon istället. För igår vara det vikarie för vikarien i köket! Så kan det gå...
Gubben här hemma har märkt att det är VÅR!!! Det ringer, och ringer, och ringer..... NU vill alla ha sina träd klippta! :-) Och varje dag uttrycker han sin glädje över att snön smälter, minskar, försvinner, regnar bort....ja alla sätt är bra sätt ;-) Lär bli långa arbetsdagar framöver och det behövs efter en sådan seg vinter.
Jag är också glad att snön försvinner, men att berget av stryktvätt börjar försvinna är nog ännu skönare faktiskt. Så fort jag lyfte upp strykbrädan i vardagsrummet så blev det genast lättare att få lite gjort. Vem vill stå nere i källaren timme efter timme och stryka?! Så om ni farit förbi och sett mängder av skjortor hänga i fönstren på Ekvägen, så är det bara jag som använder gardinstängerna som klädstång ;-)
Ikväll blir det nog krig här hemma. Varför ska de visa HV och BRYNÄS samma kväll???? På "kortkanaler" dessutom! I alla kvartsfinaler står det ju 2-1 nu, så det är ju ingen som kan hävda att det "kanske är sista chansen att se", mer än den andre. Jobbigt. Nån slags uppgörelse får vi väl försöka få till.... Jämnt och spännande är det i alla fall.
Ska nu inta en sen frukost, och därefter ta tag i strykjärnet igen. Men mest av allt så blir det en lång väntan på morgondagen....
Kram Pia
Marcus har verkligen fått utstå alldeles tillräckligt redan känns det som. Man kan verkligen se hur han längtar att få tillbaka sitt liv.....
Själv går jag och är lite smått nervös för hur det ska bli att komma tillbaka till jobbet. Jag har verkligen släppt tankarna på jobbet helt och hållet under de här 3 månaderna....nästan i alla fall. Man saknar ju alla där förstås. Men att komma ihåg alla rutiner och arbetsschemat och STRESSEN.... Ja jämfört med att gå hemma som nu så lär det bli STOR skillnad. Tanken är att jag börjar lite försiktigt med en halvtidsvecka, så jag hinner vänja mig lite.
Igår var jag och hälsade på både på Ankaret och Bojen. Började med födelsedagsfika för Iréne på Bojen. Har man varit borta 3 månader, så händer det en hel del. Några av barnen hade ändrat sig otroligt mycket. Och namnen har jag ju nästan glömt!!!! Usch....det är väl åldern...på mig alltså... :-) Många goa kramar blev det från mina jobbarkompisar, medans barnen tittade nästan lite undrande på mig. De kanske också har lite svårt att komma ihåg....? ;-)
På Ankaret är ju barnen lite äldre, och det är ju där jag vanligtvis befinner mig den allra största delen av dagen. Så ett par av barnen kom med helt spontana kramar till mig när de upptäckte att jag var där. Sånt värmer.
Det var fullt hus för dagen och alla barnen var på plats, och det märktes.. ;-) Liv i luckan! Härligt! Lite hann vi "gamlingar" prata med varann, dock ej utan att bli ständigt avbrutna. Hahaha... Det var verkligen "back to reality"...GÖTT! Hade tänkt passa på att prata lite med min vikarie Linda när jag var där. Men det blev per telefon istället. För igår vara det vikarie för vikarien i köket! Så kan det gå...
Gubben här hemma har märkt att det är VÅR!!! Det ringer, och ringer, och ringer..... NU vill alla ha sina träd klippta! :-) Och varje dag uttrycker han sin glädje över att snön smälter, minskar, försvinner, regnar bort....ja alla sätt är bra sätt ;-) Lär bli långa arbetsdagar framöver och det behövs efter en sådan seg vinter.
Jag är också glad att snön försvinner, men att berget av stryktvätt börjar försvinna är nog ännu skönare faktiskt. Så fort jag lyfte upp strykbrädan i vardagsrummet så blev det genast lättare att få lite gjort. Vem vill stå nere i källaren timme efter timme och stryka?! Så om ni farit förbi och sett mängder av skjortor hänga i fönstren på Ekvägen, så är det bara jag som använder gardinstängerna som klädstång ;-)
Ikväll blir det nog krig här hemma. Varför ska de visa HV och BRYNÄS samma kväll???? På "kortkanaler" dessutom! I alla kvartsfinaler står det ju 2-1 nu, så det är ju ingen som kan hävda att det "kanske är sista chansen att se", mer än den andre. Jobbigt. Nån slags uppgörelse får vi väl försöka få till.... Jämnt och spännande är det i alla fall.
Ska nu inta en sen frukost, och därefter ta tag i strykjärnet igen. Men mest av allt så blir det en lång väntan på morgondagen....
Kram Pia
Kommentarer
Postat av: Pekå
Jag rekommenderar kanal9
Postat av: Jenny
Tänker på er och hoppas av hela hjärtat <3 att det onda är borta, att ni kan gå styrkta ur det här och får tillbaka era "vanliga" liv nu med skola jobb och allt vad det innebär.
Heja HV :)KRAM J
Trackback
