VÅR!
Nu tycker jag nog att man kan få säga att våren är här!
De gamla ruttna plantorna i krukorna på trappan är kastade, och istället möts man av påskliljor, penséer och pärlhyacint när man kommer hem.
Nya sommardäck är inköpta och ska på nån gång i helgen låter det som.
Det ringer och ringer och ringer i Curths telefon! :-) Och det gör det när våren kommit!
Curlingkängorna är för varma, och gympadojorna åker fram igen.
Fotbollsspelarna är förväntansfulla varje dag. Blir det månne träning på gräs den här kvällen?? Eller grus nån dag till?
Och det ena efter det andra laget blir eliminerat i hockeyslutspelet.
Ikväll åkte Frölunda och Färjestad.
Men HV71 är kvar!!!!!!!! :-) :-)
Dock så sjunker väl hockeytempen här hemma lite nu. För det är ju bara ett av familjens olika favoritlag som lever vidare i slutspelet. Och det är ju Daniels och mina favoriter, vilket väl inte har undgått någon vid det här laget? Och vi är ju ÖVERENS så diskussionerna blir ju inte lika heta. ;-) "HV blå är dom bästa!"
Och PeKå.....jag tänker INTE bada i Anderstorpaåa när HV vinner. Ni har nog tillräckligt med översvämning i åa den här våren ändå.... :-) :-)
Nu har Marcus och jag varit i skola och på jobbet 2 dagar, och det känns jätteskönt. Vi hade ju planerat lite mjukstart, men det vet jag inte om man kan kalla det som varit... ;-)
På Ankaret hade vi idag 20års-jubileum, med allt vad det innebär av fest och middag för en extra stor skara barn+personal och dessutom drop-in-fika för alla barnens familjer. Men det har varit riktigt roligt att få träffa alla igen, men jag måste erkänna att det känns både i knoppen och kroppen efter de här första dagarna. :-)
Marcus har varit i full fart både i skola och när han kommit hem. Idag hade de Coopers test (ett slags konditionstest) i skolan på gympan. "Schysst" tyckte Macke, "Jag som inte har nån kondis alls just nu". Normalt hade han siktat på ett MVG skulle jag tro, men just nu är det ju såklart fullständigt omöjligt efter vad han gått igenom. Men trots det så klarade han av det GODKÄND och det gjorde mig faktiskt nästan tårögd när han berättade det. Jag VET ju hur han mått bara ett par veckor tillbaka....
Tårögd blev jag även ikväll när jag såg finalen av Mästarnas Mästare. Har följt hela serien och inte missat en minut. Tycker det är ett fantastiskt underhållande program som ger möjlighet att lära känna personerna bakom de idrottsliga framgångarna som man följt genom åren. Och Louise Karlsson har verkligen imponerat stort på mig. Mer och mer ju längre serien gått. Hon har vunnit tävling efter tävling, och hållt en mjuk behaglig profil hela tiden. Och för mig är hon den moraliska segraren, även om jag nu vet att hon inte vann. Att åka ut på en sån grej som att pulsen inte går ner snabbt nog, och man dessutom lider av stresshjärta, det är skandal! Jag gick från TV:n och struntade i den sista tävlingen. För mig fanns ingen värdig vinnare kvar. Måste kännas snopet för Armand att vinna när man vet att man inte är bäst...
Enda anledningen till att ha med detta moment, måste vara att man vill belöna den som är "vältränad". Men om man lyckas vinna tävling efter tävling, UTAN att vara "vältränad" så är väl det en ÄNNU större prestation? Fattar inte hur de resonerat när de satt reglerna....
MEN, ett fantastiskt underhållande program har det varit. Och jag kommer att titta om det blir en ny omgång, med glädje. Även om de inte ändrar reglerna.
Något som gör mig riktigt glad däremot,är att jag har nyputsade fönster i vardagsrummet! Dessa stora "flöken" som alltid är lika jobbiga att hålla på med. Växterna är nyduschade och står på tork i badkaret. Och imorgon ska jag hänga upp nya gardiner. Alltid lika roligt. Dessa gardiner har väntat länge, länge på att bli sydda. Tror att tyget legat här hemma i minst 5 år. Men nu äntligen är de på gång. Tack mamma för hjälpen!
Ytterligare något som gör mig glad är att imorgon ska Marcus iväg och träna fotboll igen! Åååå vad vi saknat det livet. Man är mer känslomässigt engagerad i idrotten och livet runt den, än man tror. Det är en väldigt stor del av fam. Elmerssons liv. Det tror jag de flesta av våra bekanta vet. Undra hur många timmar i livet man tillbringat runt, och på väg till och från, alla dessa idrottsarenor? :-)
Här tar vi numera till vara på alla små glädjeämnen i livet! Man lär sig att omvärdera och prioritera när man vandrar på livets väg.....
Kram på er!
/ Pia
De gamla ruttna plantorna i krukorna på trappan är kastade, och istället möts man av påskliljor, penséer och pärlhyacint när man kommer hem.
Nya sommardäck är inköpta och ska på nån gång i helgen låter det som.
Det ringer och ringer och ringer i Curths telefon! :-) Och det gör det när våren kommit!
Curlingkängorna är för varma, och gympadojorna åker fram igen.
Fotbollsspelarna är förväntansfulla varje dag. Blir det månne träning på gräs den här kvällen?? Eller grus nån dag till?
Och det ena efter det andra laget blir eliminerat i hockeyslutspelet.
Ikväll åkte Frölunda och Färjestad.
Men HV71 är kvar!!!!!!!! :-) :-)
Dock så sjunker väl hockeytempen här hemma lite nu. För det är ju bara ett av familjens olika favoritlag som lever vidare i slutspelet. Och det är ju Daniels och mina favoriter, vilket väl inte har undgått någon vid det här laget? Och vi är ju ÖVERENS så diskussionerna blir ju inte lika heta. ;-) "HV blå är dom bästa!"
Och PeKå.....jag tänker INTE bada i Anderstorpaåa när HV vinner. Ni har nog tillräckligt med översvämning i åa den här våren ändå.... :-) :-)
Nu har Marcus och jag varit i skola och på jobbet 2 dagar, och det känns jätteskönt. Vi hade ju planerat lite mjukstart, men det vet jag inte om man kan kalla det som varit... ;-)
På Ankaret hade vi idag 20års-jubileum, med allt vad det innebär av fest och middag för en extra stor skara barn+personal och dessutom drop-in-fika för alla barnens familjer. Men det har varit riktigt roligt att få träffa alla igen, men jag måste erkänna att det känns både i knoppen och kroppen efter de här första dagarna. :-)
Marcus har varit i full fart både i skola och när han kommit hem. Idag hade de Coopers test (ett slags konditionstest) i skolan på gympan. "Schysst" tyckte Macke, "Jag som inte har nån kondis alls just nu". Normalt hade han siktat på ett MVG skulle jag tro, men just nu är det ju såklart fullständigt omöjligt efter vad han gått igenom. Men trots det så klarade han av det GODKÄND och det gjorde mig faktiskt nästan tårögd när han berättade det. Jag VET ju hur han mått bara ett par veckor tillbaka....
Tårögd blev jag även ikväll när jag såg finalen av Mästarnas Mästare. Har följt hela serien och inte missat en minut. Tycker det är ett fantastiskt underhållande program som ger möjlighet att lära känna personerna bakom de idrottsliga framgångarna som man följt genom åren. Och Louise Karlsson har verkligen imponerat stort på mig. Mer och mer ju längre serien gått. Hon har vunnit tävling efter tävling, och hållt en mjuk behaglig profil hela tiden. Och för mig är hon den moraliska segraren, även om jag nu vet att hon inte vann. Att åka ut på en sån grej som att pulsen inte går ner snabbt nog, och man dessutom lider av stresshjärta, det är skandal! Jag gick från TV:n och struntade i den sista tävlingen. För mig fanns ingen värdig vinnare kvar. Måste kännas snopet för Armand att vinna när man vet att man inte är bäst...
Enda anledningen till att ha med detta moment, måste vara att man vill belöna den som är "vältränad". Men om man lyckas vinna tävling efter tävling, UTAN att vara "vältränad" så är väl det en ÄNNU större prestation? Fattar inte hur de resonerat när de satt reglerna....
MEN, ett fantastiskt underhållande program har det varit. Och jag kommer att titta om det blir en ny omgång, med glädje. Även om de inte ändrar reglerna.
Något som gör mig riktigt glad däremot,är att jag har nyputsade fönster i vardagsrummet! Dessa stora "flöken" som alltid är lika jobbiga att hålla på med. Växterna är nyduschade och står på tork i badkaret. Och imorgon ska jag hänga upp nya gardiner. Alltid lika roligt. Dessa gardiner har väntat länge, länge på att bli sydda. Tror att tyget legat här hemma i minst 5 år. Men nu äntligen är de på gång. Tack mamma för hjälpen!
Ytterligare något som gör mig glad är att imorgon ska Marcus iväg och träna fotboll igen! Åååå vad vi saknat det livet. Man är mer känslomässigt engagerad i idrotten och livet runt den, än man tror. Det är en väldigt stor del av fam. Elmerssons liv. Det tror jag de flesta av våra bekanta vet. Undra hur många timmar i livet man tillbringat runt, och på väg till och från, alla dessa idrottsarenor? :-)
Här tar vi numera till vara på alla små glädjeämnen i livet! Man lär sig att omvärdera och prioritera när man vandrar på livets väg.....
Kram på er!
/ Pia
Kommentarer
Postat av: Kristina
Glad Påsk!
Jag har också fått lite vårkänslor Blommor på trappen som för övrigt har blivit på Parkv.
Sköt om Er.
Kram Kristina
Trackback
