Vila
Det HAR tagit längre tid att hämta sig efter den här behandlingen. Fortfarande har inte Marcus velat gå ut, men nu är han i alla fall uppe det mesta. De där supertrötta ögonen börjar försvinna. Och den härliga glimten i Marcus ögon har börjat komma tillbaka.
Idag har vi varit i Gnosjö och tagit prover, men har fortfarande inte fått svaret på dem. Marcus mår ändå bra, bortsett från att han är lite snuvig. Han har dock ingen feber. Ännu i alla fall.
När vi gick in på vårdcentralen idag så sa Macke "- Den här gången vill man ju verkligen att värdena ska stiga uppåt igen."
Det har ju jag velat att de ska göra hela tiden. Men för Mackes del så har det ju samtidigt inneburit att han ska iväg för att tryckas ner igen. Och det blir förstås en kluven känsla för honom.
Ibland önskar jag att alla hans kompisar och våra vänner även fick möjlighet att se honom när han är som sämst. Få se vilken oerhört tuff behandling han har gått igenom. Jag är full av beundran för hur han har klarat av den här kampen. Men det har gjort ont i mammas hjärta många många gånger när jag sett vad han måste utstå. Mellan behandlingarna har han ju mått oförskämt bra det mesta av tiden, och det är ju bara det som alla kompisar fått se. Känns lite orättvist mot Marcus ibland....
Nyss pratade han om att kanske åka och hälsa på fotbollslaget på träningen imorgon. Och det är ju ett gott tecken. Det var VÄLDIGT längesedan vi träffade dem nu....
Just nu så för vi en annan kamp här hemma. Den mot EKVATIONERNA!!! :-)
Eller...ja... mot och mot....jag försöker få honom att greppa hur det fungerar. Inte lätt.... Tårar och ilska...
Och så ibland ett litet "Aha!" " Jag fattar" och lite skratt om hur enkelt det EGENTLIGEN är...
Tur jag inte blev lärare! Vilket tålamod de måste ha. Och det har inte jag.
För övrigt så känns det som om mina dagar just nu består av TVÄTT. Smutsig tvätt. Blöt tvätt. Stryktvätt.
Har kört 10 maskiner de senaste 2 dygnen. Och fortfarande återstår det nog ca 5 innan smutstvätten är slut. Å andra sidan ökar då mängden stryktvätt.... pust...
Ska nu fixa till lite potatisbullar o bacon till lunch till mig och Macke.
Ha de´gott allesamman!
/ Pia
oroa dig inte, det blir snart mer tvätt igen :D (som en liten uppmuntran liksom) :D
Min strykbräda finns fortfarande kvar om du behöver hjälp!
Hallå där !
Skönt att höra att glimten i Marcus ögon
börjar att komma tillbaks. Tänker på Marcus
och familjen ofta, och ber för er.
Vilken fantastisk mormor, förresten finns det
ganska mycket tvätt att stryka här. Ställer
mormor upp? Krille
Hej! Jag har följt din blogg från början till slut och tycker det är väldigt gripande att läsa hur ni har det! Man lever sig verkligen in i er vardag och man vill bara hjälpa till. Tänkte också bara säga att om det skulle behövas någon liten extra hjälp med ekvationer eller annat så läser jag till lärare och ställer gärna upp!! Kram
P.s Vet nämligen hur svårt det kan vara när man som syskon eler förälder hjälper till. Det kan bli lite stretigt. (Jag har försökt med Ronja, det funkar men tar längre tid)
