Lugnt
Sitter just nu här och väntar på att julmuffinsen ska svalna så jag kan bre på glasyren av smör,philadelfiaost och florsocker. Mitt i natten. =) Ja , jag är jättepigg nu för jag tog en powernap i eftermiddags. Så jag har redan vänt på dygnsrytmen inför ledigheten.
Inga större problem med att känna julstämning heller. Massor av snö och minusgrader. HÄRLIGT! Fast jag lider med dem som sitter fast på flygplatser över hela Europa och som kanske inte hinner hem för att fira jul. När vädrets makter börjar ta för sig, då har man inte mycket att säga till om som människa.
Imorgon är jag ledig och det enda som återstår att göra är att fixa julskinkan och klä granen, i princip. Blir nog nå´t mer julgodis också. Och så ska halloncheesecaken göras. Men det är så som det alltid är. Det SKA göras da´n före doppareda´n. Och när allt det där är klart, då sätter jag mig vid köksbordet och fyller en apelsin med kryddnejlikor och hänger upp den med ett rött band i köksfönstret. Det har jag gjort varenda jul sen jag gifte mig åtminstone. Och DÅ....DÅ är det JUL!
GOD JUL!
Kram Pia
7 dagar kvar...
Tänk att idag hörde jag en meteorolog på radio lova att det ska bli en vit JUL i hela landet!
Inte speciellt ofta det inträffar, men nog ser det hoppfullt ut alltid!
Vem hade trott att det skulle bli 2 sådana vintrar efter varandra?! Inte jag i alla fall. Och så tidigt?! Vi hann ju inte ens få in husvagnen..... =) Jobbigt läge faktiskt. Tur det inte är någon dyrgrip, om man säger så.
Har redan "upplevt" mera av den här vintern än den förra. Och då menar jag att jag har varit ute och njutit av allt det vackra i år. Förra vintern så "märkte" jag knappast av den, mera än när vi ständigt åkte i snöoväder på väg till Göteborg. I år har jag varit ute nästan varje eftermiddag med barnen på jobbet. Är jättehärligt! Även om det blåser i kallaste laget ibland. =) Men jag undrar fortfarande hur de klarade av att vara ute och leka förra vintern? Skottade de upp gångar de kunde gå i eller? Den lätta snön förra vintern packades ju inte lika lätt som årets precis.
Igår var det dagen D, den dagen julkorten skulle lämnas in. Och för en gångs skull så fick vi iväg våra i tid! Kanske det beror på att den uppgiften föll på min make i år, som haft det ganska långtråkigt det sista 4 veckorna, då han gått med vänsterarmen i gips. Men skriva julkort klarar man ju ändå. Återstår att se hur många vi missat, när julkorten dimper ner här. Ett underbart vackert julkort kom idag!! Gissa från vem? En bild på en liten tomte-EBBA! Världens sötaste tomtetjej! Ja, jag har ju gått och blivit FARMOR! Detta lilla underverk är snart 4 månader, och hennes ankomst har varit alldeles underbart att få vara med om. Och precis vad vi behövde i hela vår familj!
Har lovat hennes ansvarsfulla föräldrar att inte lägga ut några bilder på henne. Så den som är nyfiken får ge sig till tåls. Det man en gång placerar i cyberspace, finns ju där för evigt. Förståndiga föräldrar har hon, underbara lilla Ebba!
Och jag vill bara poängtera att Ebba har en väldigt UNG farmor! Tro inget annat!
Nu är det 7 dagar kvar till julafton, om jag räknat rätt. Det känns som om jag har gott om tid till det jag ska hinna göra. Jag vet egentligen inte hur det gått till, men skönt är det! Jag är inte avundsjuk på alla de som ska ge sig ut i affärer i helgen, för att göra sina julklappsinköp. De lär få trängas! Macke ville göra en runda till stan imorgon, så han får ta sin far med sig på det. Han är ju så fascinerad av att gå i affärer...haha...
Ska baka lite kakor ikväll, men ska nog titta på Robinson nu först. Är nog den enda TV-serie som jag försöker följa för tillfället. Ja, lite Bonde söker fru också kanske... Blir jag inte klar med kakorna ikväll, så kan jag ju fortsätta i morgon... det är lugnt.
En skön helg önskar jag dig! Och stressa INTE!!
Kram Pia
Lucia
Vilken tur att man har alla barnen på jobbet att fira Luciamorgon med!
När alla småbarnsföräldrar stressar från det ena Lussefirandet till det andra, så känner jag verkligen att mitt Luciafirande ändrats genom åren. Jag har inte tvättat och strukit ett enda stjärngosselinne i år. Inte lagat några stjärngossestrutar. Inte letat efter en enda tomteluva. Och inte skjutsat några ungdomar runt till industrier. Och DET är faktiskt riktigt skönt. Men tänk om jag inte hade barnen på Ankaret..... då hade det varit väldigt trist!
De var fantastiskt duktiga idag, alla 20 barnen! Lucia kan verkligen vara mysigt...i lagom mängd. ;)
Det Luciabesök som vi fick här hemma förra året, är dock det som etsat sig fast för evigt hos mig. Det var då Lucia som hoppets och ljuset budbärarinna fick en fullt synlig och påtaglig innebörd för mig.
Marcus mådde riktigt dåligt och vi hade precis kommit hem från Göteborg efter första cytostatikan. Då kommer Lucia, tärna o tomte. Två milda änglalika flickor som sjunger, och en pappa som läser "Tomten" halvt om halvt på skoj och allvar. Familjen Svensson. Varje Lucia framöver kommer jag med tacksamhet att minnas detta.... <3
Något som med åren också förändrats påtagligt är JULSTRESSEN. Ja, bevare mig väl!
I mitt liv har det hänt alldeles för mycket runt juletid som kullkastat alla planer i julstressen. Effekten har blivit att numera känner jag ingen stress. Så enkelt är det. Det har blivit jul varenda år hittills trots många exceptionella händelser runt juletid. Inte ens andras ständiga prat om allt de ska göra och alla måsten påverkar mig längre. Jag är bara tacksam för att jag kommit över detta. Och jag har inte ont i magen av all stress, som jag vet alltför många har. Jag har lärt mig släppa taget! Finns inga måsten! Bara mysiga saker som skapar julstämning. Visst... lite jobbigt kan det ju bli med julklappar ibland, men inte ens det hetsar jag upp mig över. Och det märkliga är att ju mera jag släppt alla måsten, ju tidigare har jag blivit "klar" med mina julförberedelser..... konstigt....
Igår bakade vi pepparkakor. Första dagen som vi lyckades få till att alla som ville baka var hemma.... ja, inte samtidigt, men åtminstone samma em/kväll. =) Blir inte lika kladdigt längre. Inga småbarn som kladdar i pepparkaksdegen numera. Nu är flickvänner med istället! Mysigt! Men FORTFARANDE åker en hel del deg ner i magen, utan att gräddas först. ;)
Lussekatterna fick jag dock baka helt själv. Ingen annan som ville. Och jag sitter här och känner doften av nygräddat saffransbröd. En kopp kaffe och en lussekatt o pepparkaka ska bli gott nu. Riktigt Lusse-fika!
/ Pia
Snart jul igen....
Anledningen till att jag loggade in mig ikväll vet jag egentligen inte, men det är ju nu ett år sedan allt började.
De sista veckorna har det varit många "flashbacks" och lätt till tårar. Men det märkliga är att det som mest rör sig i huvudet är inte hur dåligt Macke mådde, och oron som var blytung. Nej, det som allra mest poppar upp i skallen är påminnelsen om det oerhörda stöd vi fick från både kända och okända!
Har tittat på mycket kort de senaste dagarna och då kommer känslorna och minnena så påtagligt tillbaka. Som om man kan ta på atmosfären som vi levde i då, för ett år sedan.
Otroligt mycket har ju hänt sedan sist jag skrev. Inser att jag inte kan sammanfatta allt det här, på en gång. Det får komma lite pö om pö.
Det viktigaste är ju att Marcus mår bra idag! De kontroller, med hjälp av röntgen, som vi hittills har gjort har visat positiva besked. Ungefär var 3:e månad görs en röntgen, så nästa gång är precis i början av 2011. Fruktansvärt oroligt varje gång det är dags, men det är vi ju inte de första som får uppleva. Det är något vi måste lära oss att leva med.
För några veckor sedan var vi på ett återbesök i Göteborg och fick träffa docent Karin Mellgren som är den som är högst ansvarig för Marcus behandling. En hel timma fick vi sitta ner och prata om det som hänt, hur vi upplevt det, och om framtiden. Det var verkligen skönt att få så mycket tid. Det vi kanske inte fått veta tidigare var att det är en ovanlig form av lymfom som Marcus drabbats av. Bara 10 barn per år, insjuknar i detta. Men prognosen idag är god... värre var det för 30 år sedan.
Något som vi inte heller tänkt på tidigare var att Marcus nu måste fylla på sina vaccinationer som han fått under uppväxten. Mycket av det skydd han hade har cytostatikorna slagit ut. Regelbundna besök gör vi även hos tandläkaren på odontologiska kliniken i Jönköping. Även rötterna till ej färdigbildade tänder kan nämligen påverkas. Och där var vi senast i fredags. Ser bra ut, men lite mer fluor blev ordinationen... ;)
Tanken är också att den venport som Marcus har inopererad ska tas bort. Förmodligen någon gång i vår.
Ibland undrar jag om sjukdomen och alla mediciner har hämmat Marcus från att växa...? I så fall har det nu gått över!!! OJ, vad han har vuxit! Han är längre, tyngre...och låter annorlunda! =)
Har mera att berätta..... en annan gång.... ;)
Ha de´ / Kram Pia
