piaelm

Ja.....jag undrar om det nånsin går över, den fasansfulla oron man känner varje gång man ska få ett besked från röntgenundersökningar och provtagningar?

Idag har vi fått ännu ett positivt resultat från den senaste röntgen- och ultraljudsundersökningen som Marcus gjorde den 7 april. Läkare Margareta Stenmarker är väldigt nöjd med vad bilderna visar, och det är ju vi också då förstås. Det är en enorm lättnad varje gång man får ett sånt besked.
Den här gången fick vi även via brev, en inbjudan från Barncancerföreningen som var på Dagvårdsavdelningen och bjöd på kaffe, saft o bulle. "Välkommen. Träffa andra i samma situation som du. Mellan 13.00 och 16.00"
Genast blir man misstänksam..vad är det här? Är det en förberedelse för ett negativt besked? Varför inträffar detta just när vi ska dit på Barnmottagningen? Är tisdagar den dagen negativa besked lämnas...? Alltså, man kan verkligen lätt drabbas av hybris. Men mitt förnuft säger ju att det är en trevlig gest, och en stor generositet. Tyvärr hann vi inte ta svängen om Dagvårdsavdelningen för en fika, men nästa gång kanske.... ;) Om det nu är en sådan tisdag som de är där.

Idag började man även att fylla på de vaccin som fattas för Marcus nu efter all cytostatika. Så ikväll är han lite trött och dämpad och skyller på sprutan. Och det kanske han gör rätt i. Annars är han tillbaks i god form och upplyste mig idag om vad han hade för BMI. Ett värde som låg mitt i mellan de som räknas som normala. Alltså PERFEKT enligt honom själv! =) Och imorgon drar fobollssäsongen i gång på allvar även för honom.

Daniel och Samuel har ju redan spelat ett par matcher. I år så spelar de för GIS och GFF. Samuel har faktiskt fått göra ett inhopp på ca 20 min i GIS, medan Daniel fortfarande väntar på en liten chans. Det är bara att träna, träna och åter träna..... ;)

F ö så är det skönt att ha fått hem Samuel igen från det där landet långt borta, som heter Ghana. En riktig upplevelse han och Matilda varit med om, genom detta voläntärprojekt som de varit en del av där nere. Och ett visst försprång när det gäller solbrännan har han också! =)  När alla andra bränt sig röda i den intensiva påsk-solen, så har han bara blivit brunare o brunare.....t.o.m fötterna är ju bruna.... hm...

Plötsligt, efter flera dagars underbar sommarvärme, så längtar man efter semester! För ett par veckor sedan var man glad för att snön äntligen var borta och tänkte mera "va? ska man redan lämna in önskemål om semesterledighet??" Tänk vad lite sol kan förändra ens syn på livet!

Ha de´gott allesammans!

Kram Pia

Ups....
Det var visst vääällldigt längesedan jag skrev något i denna försummade blogg. Förstår om du tappat intresset för att läsa... ;)
Det är väl helt enkelt så att man blir lätt lite "periodare" med sådana här saker. Men vet inte om jag vill lägga ner den helt ändå.... får fundera lite till på det..
Men idag så poppade det upp att jag nog skulle skriva något. OM det nu är nån som vill fortsätta att se hur det går för Marcus.
Idag har han nämligen plockat bort den venport som han fått all cytostatika genom under behandlingstiden. Det gjordes på dagkirurgen i Jönköping, med en lättare narkos samt lokalbedövning.
Allt gick bra och han vaknade väldigt fort efter ingreppet. Ville hem så gott som omedelbart, men först ta svängen förbi Mc Donalds, och så blev det.
Väl hemma så har han ändå varit ganska trött ikväll och slumrat lite då och då. Och redan 21.30 sov han för natten. Återstår att se om han orkar gå till skolan imorgon.

Marcus har ju sett fram emot att bli av med den här "knoppen" han haft länge nu. Det är klart att den varit en ständig påminnelse för honom om vad han gått igenom. Han är ju inte på något sätt friskförklarad ännu, men det är ju jätteskönt att allt är bra så här långt. Varje kvartal ska han fortsätta att gå på kontroller, med röntgen och en del prover. Senast var i mitten av januari och de resultaten var precis som de skulle. Så om några veckor är det snart dags för ny röntgen. Och varje gång lika jobbig väntan på resultatet....

Allt för den här gången.. =)

Ja då är man igång i de vardagliga rutinerna igen. Trött efter första hela vanliga jobbarveckan, har jag redan, efter att ha ätit lite revben o potatissallad, sjunkit ner i soffan och tagit en powernapp.

Det har varit en underbart lugn och skön julledighet, med massor av mat, familj o vänner och mängder av snö! =)
Ingen trodde väl på allvar att det skulle kunna bli två sådana vintrar efter varandra?! Men jag tycker det är underbart vackert och så det ska vara. Marcus vart alldeles förtvivlad för en vecka sedan när det började töa, och han inte kunde åka sin dagliga dos av skridskor på den spolade isen vid tennisbanorna =) Tror aldrig han tröttnar på snö och is!

Begreppet JULEFRID har i år känts väldigt verkligt. Kanske förändrar man sitt sätt att se på julen efter erfarenheter man samlar på sig. Förra julen har givetvis funnits med som någon slags referens även denna gång. Jag känner sådan tacksamhet, glädje och närhet. Är nog så jag kan sätta ord på mina känslor. Det som förut varit viktiga löjliga småsaker ägnar jag inte ens en tanke längre. Perspektiven förändras....och det till det bättre! Helt klart mår jag bättre  när jag numera prioriterar annorlunda... Oj, vad djupt och allvarligt det blev nu... ja ja....

Julen är ju barnens högtid och i år var det väl lilla Ebba som hamnade i allas vårt fokus. Jag TROR faktiskt att hon fick flest paket av tomten ;)  TOMTEN ja, .....Ebba hon förstod ju inte ett skvatt av det ännu, och vi andra här hemma har väl slutat tro på Tomten för GANSKA längesedan, men Tomte.....det är klart vi ska ha TOMTE!!! Så Daniel o Macke tog på sig den rollen, på ett helt fantastiskt sätt. Hur kan det bli så roligt med Tomte fast man vet PRECIS vem som döljer sig där bakom masken. De två skämtade på för glatta livet, och vi kvarvarande 6 vuxna (+ en helt oförstående Ebba förstås) tilltalade dem som "Tomtar". En ganska märklig stund egentligen... ;)

Lite mer "komplett" blev vår familj på juldagen, då de 2 "långthärifrånboende" flickvännerna anslöt till julfirandet! Visserligen var vi ju inte alla någon dag i helgen, men man vill ju egentligen att alla ska vara med! Och nu ligger den där jobbiga tiden framför då det måste bli "förändringar" i julfirandet. Att ge och ta, det är inte alltid så lätt! 

Numera pendlar vår familj boende på Ekvägen mellan 3 och 7 medlemmar helt regelbundet. Just denna helgen är antalet 3. Då handlar jag betydligt mindre, latare och "färdigt". Och avsevärt mycket mindre mjölk, eftersom inte Samuel är hemma =) . Inte lika roligt dock, som förra helgen...då jag handlade för 7 pers till helgen. Välfyllt kylskåp och betydligt mera ordentlig matlagning!  Matilda och Evelina. Ja det är de som gör skillnaden! Är de här, så är grabbarna här. Är de hemma, så är grabbarna där! Jag kommer på mig själv med att jag sitter här och ler med hela ansiktet när jag tänker på dessa tjejer! Helt underbara! Hur kan alla TRE sönerna ha lyckats få tag i såna toppentjejer allihopa??!! De är definitivt inte särskilt lika, vare sig i sätt eller utseende men helt fantastiskt goa tjejer alla TRE! Och jag älskar verkligen när alla är här! ÄVEN, om det betyder mera jobb, mera mat och mera tvätt! =)

Just den här helgen är inte Daniel o Evelina vare sig i Kalmar eller Korsberga(föräldrahemmet), utan i London! Imorse gav de sig iväg på en fotbollsweekend, för att se Chelsea "in real life". Detta var Evelinas julklapp till Daniel! Behöver jag säga att han var nöjd? =) Så ikväll har jag suttit vid datorn, med min mobil intill mig. Och när sms:en kommit så har jag varit beredd på att rycka in som tunnelbaneguide i LONDON! haha....
"Vilken station ligger närmast Harrods?" " Var ska vi stiga av om vi ska till Big Ben?" ja, det är teknikens under! Borta är tiden när man som turist står i gatuhörnen med karta i handen och funderar på vilket håll man ska gå! Nu tar man upp mobilen istället och kontaktar "moder GPS" =)

Ska nu inta TV-soffan i vertikalt läge (tror jag), och njuta av att det är helg, igen!

God fortsättning på det nya året önskar jag dig!

Kram Pia
 

Vet aldrig att jag har upplevt att jag känt mig så befriad från julhysteri och stress som den här julen. Spelar ingen roll om andra runt omkring mig pratar om allt som ska hinnas, som inte är gjort. Det rör mig inte i ryggen. Och det är ju inte så att jag tycker illa om julen...nej absolut inte! Det ska bli riktigt roligt att fira jul och för första gången dessutom med lilla Ebba.

Sitter just nu här och väntar på att julmuffinsen ska svalna så jag kan bre på glasyren av smör,philadelfiaost och florsocker. Mitt i natten. =)  Ja , jag är jättepigg nu för jag tog en powernap i eftermiddags. Så jag har redan vänt på dygnsrytmen inför ledigheten.

Inga större problem med att känna julstämning heller. Massor av snö och minusgrader. HÄRLIGT! Fast jag lider med dem som sitter fast på flygplatser över hela Europa och som kanske inte hinner hem för att fira jul. När vädrets makter börjar ta för sig, då har man inte mycket att säga till om som människa.

Imorgon är jag ledig och det enda som återstår att göra är att fixa julskinkan och klä granen, i princip. Blir nog nå´t mer julgodis också. Och så ska halloncheesecaken göras. Men det är så som det alltid är. Det SKA göras da´n före doppareda´n. Och när allt det där är klart, då sätter jag mig vid köksbordet och fyller en apelsin med kryddnejlikor och hänger upp den med ett rött band i köksfönstret. Det har jag gjort varenda jul sen jag gifte mig åtminstone. Och DÅ....DÅ är det JUL!

GOD JUL!

Kram Pia

Nu är det snart ett halvår sedan jag var inne och skrev något i min blogg. Det är märkligt vad fort man faller in i gamla vanor igen. Tanken var ju i och för sig att bloggen skulle vara en hjälp för oss som familj att hålla kontakten med vänner o familj under tiden det var som mest hektiskt runt Mackes sjukdom. Men nog trodde jag själv att jag skulle göra nå´t inlägg då och då.
Anledningen till att jag loggade in mig ikväll vet jag egentligen inte, men det är ju nu ett år sedan allt började.
De sista veckorna har det varit många "flashbacks" och lätt till tårar. Men det märkliga är att det som mest rör sig i huvudet är inte hur dåligt Macke mådde, och oron som var blytung. Nej, det som allra mest poppar upp i skallen är påminnelsen om det oerhörda stöd vi fick från både kända och okända!
Har tittat på mycket kort de senaste dagarna och då kommer känslorna och minnena så påtagligt tillbaka. Som om man kan ta på atmosfären som vi levde i då, för ett år sedan.

Otroligt mycket har ju hänt sedan sist jag skrev. Inser att jag inte kan sammanfatta allt det här, på en gång. Det får komma lite pö om pö.

Det viktigaste är ju att Marcus mår bra idag! De kontroller, med hjälp av röntgen, som vi hittills har gjort har visat positiva besked. Ungefär var 3:e månad görs en röntgen, så nästa gång är precis i början av 2011. Fruktansvärt oroligt varje gång det är dags, men det är vi ju inte de första som får uppleva. Det är något vi måste lära oss att leva med.
För några veckor sedan var vi på ett återbesök i Göteborg och fick träffa docent Karin Mellgren som är den som är högst ansvarig för Marcus behandling. En hel timma fick vi sitta ner och prata om det som hänt, hur vi upplevt det, och om framtiden. Det var verkligen skönt att få så mycket tid. Det vi kanske inte fått veta tidigare var att det är en ovanlig form av lymfom som Marcus drabbats av. Bara 10 barn per år, insjuknar i detta. Men prognosen idag är god... värre var det för 30 år sedan.
Något som vi inte heller tänkt på tidigare var att Marcus nu måste fylla på sina vaccinationer som han fått under uppväxten. Mycket av det skydd han hade har cytostatikorna slagit ut. Regelbundna besök gör vi även hos tandläkaren på odontologiska kliniken i Jönköping. Även rötterna till ej färdigbildade tänder kan nämligen påverkas. Och där var vi senast i fredags. Ser bra ut, men lite mer fluor blev ordinationen... ;)
Tanken är också att den venport som Marcus har inopererad ska tas bort. Förmodligen någon gång i vår.

Ibland undrar jag om sjukdomen och alla mediciner har hämmat Marcus från att växa...? I så fall har det nu gått över!!! OJ, vad han har vuxit! Han är längre, tyngre...och låter annorlunda! =)

Har mera att berätta..... en annan gång.... ;)

Ha de´ / Kram Pia

  

Idag är det alldeles för härligt väder för att sitta inomhus, i källaren vid datorn. Men jag vill bara berätta att vi fått härliga positiva besked om Marcus.

I tisdags morse gjorde han en ny röntgen och tog nya prover. Detta var den extra koll som läkarna ville att vi skulle göra  i och med att man bestämde sig för att INTE operera ut den kvarvarande förstorade körteln.

Det har varit 2 jobbiga dagar av väntan på besked, men besked vi fick idag var ljuvligt. Det ser jättebra ut på röntgenbilderna och körteln har snarare minskat något i storlek, än ökat. Dock väldigt marginellt. Läkarna i Gbg har såklart ännu inte sett bilderna, utan detta är förhandsbesked från röntgenläkarna i Värnamo. Men vi litar på att de kan göra en rätt bedömning i det här fallet. Nästan alla de andra röntgenundersökningarna är ju också gjorda i Värnamo, så de har ju många bilder att jämföra med. Och enligt Margareta Stenmarker så finns det ingen anledning att tro att Gbg skulle tolka bilderna något annorlunda.

En hel del tårar av lättnad blev det efter detta besked. Satt på altanen med en kopp kaffe och ett vaniljhjärta och försökte förstå att "livet återvänt" till oss.... Det är mycket tankar som rört sig inom mig den senaste veckan. Och blotta tanken på att Marcus kanske skulle behöva nya, ÄNNU tuffare behandlingar har känts övermäktigt jobbigt.

Men nu så har jag börjat slappna av. Nu kan vi fira midsommar och se fram emot semestern med glädje! Det som härnäst kommer att hända är att vi ska få en tid för återbesök och nå´n slags avstämning i Göteborg på Cancercentrum på Drottning Silvias Barn- och Ungdomsklinik. Men det blir inte förrän efter sommaren, eller semestern, i alla fall.

Känns som energin börjar att "krypa på mig" nu igen. Efter en rivstart i morse då jag och Marcus begav oss ner till Värnamo för att göra alla helgens matinköp, så har jag slöat till lite i em. efter beskedet om Marcus. Det tar faktiskt lite tid att smälta, även positiva besked!
Ska försöka bringa någon slags ordning i vårt för tillfället fullständigt upp- och nervända hus. I söndags flyttade vi hem Samuel från hans lägenhet i Halmstad. Och i samband med det så bestämde sig Samuel o Daniel för att de skulle byta rum med varandra!!!! Så ni kan ju gissa hur här ser ut, eftersom de jobbat mån-tors, båda två. Och dessutom spelat o tränat fotboll mån, tis, ons....

Men vi ser fram emot att fira midsommar med huset fullt av glada trevliga vänner i helgen, och övernattande vänner till Daniel och Samuel.... :) Dags att göra ett ryck. Ha en skön midsommar! Vi ska VERKLIGEN njuta av den här helgen!

Ja, numera är det ju fullt upp igen, jag hinner inte med att blogga längre.... Det är konstigt vad fort man faller in i gamla vanor och beteendemönster. Och ändå är jag ju överlycklig för att livet kunnat återgå till (nästan) det normala.

Förra söndagen som för de allra flesta var MORSDAG, gjorde vår familj något annorlunda...

Stiftelsen "Min stora dag" gjorde Morsdag till Marcus dag!!!
Han fick genom lekterapin på Ryhov en inbjudan till en motordag på Mantorp Park. Ca 40 familjer med allvarligt sjuka barn var där. Och till vårt förfogande fanns ca 60 bilar, ja inte vanliga Svensson-bilar, utan sådana bilar med lite extra under huven, dvs såna som Marcus älskar... Under en hel dag fanns de där, bara för oss! Varje barn fick först en "fadderbil". Dvs alla bilar var numrerade och för att inte alla skulle vilja åka i SAMMA bil FÖRST, så fick man ett nummer man fick börja med. 2 av alla dessa bilar var speciella drifting-bilar....enkelt förklarat, de kör inte så fort som möjligt utan så brett som möjligt. Bränner däck! En av dessa två, fick Marcus. Nöjd?? Mmmmm...... kan man väl säga... :-)
"Vår" förare hette Micke Svensson. Bor i Bankeryd och är Europa-5:a i just drifting!
Du som känner Marcus förstår ju att det här var en kanondag för honom, men även storebror var nog lite impad, som själv kör lite race ibland.... Vi fick en härlig dag tillsammans i strålande solsken, bjudna på resa och mat, och Marcus fick sitt lystmäte i ett av hans stora intressen.
Av de senaste 4 helgerna, har Macke tillbringat 3 av dem på någon form av motor-event. Tillsammans med Andreas förstås. :-)

Den här veckan har vi "fått hem" Samuel också. Efter sin sista tenta i fredags, har han bestämt sig för att avsluta (pausa) sina studier i Halmstad och återvända till Kulltorp. Så länge i alla fall. Han har sommarjobb, men sen vet han inte riktigt vad han ska göra i höst. Helst jobba, om det finns något. Så vet du nå´t......;-) tipsa gärna!

En förlust, en oavgjord och en vinst. Det är facit från grabbarnas fotbollsmatcher denna veckan. Precis så är det ju. Hela livet är en blandad kompott.

Curth har den här veckan ÄNTLIGEN fått färdigställa vår nya uteplats. Det är ju så att när man börjar åldras, så bygger man in altanen till en "pensionärskuvös", och sen får man bygga en ny altan utanför, så man har en uteplats också ;-)
Nu har vi ju iofs pratat om att vi skulle vilja ha det så här, ända sedan vi köpte huset. Men det har ju inte haft precis högsta prio. Men nu äntligen är det klart. Och vi är mer än nöjda!

Nu är det så att jag har tänkt mig att utnyttja vår "kombi-uteplats" flitigt i sommar, istället för att sitta nere i källaren och knappa på datorn, så därför tänker jag ta sommarpaus från min blogg. Och jag tycker att du ska göra detsamma!

Det syfte som min blogg hade från början har uppfyllts och jag är verkligen glad att jag tog detta redskap till hjälp när tiden inte ville räcka. Allteftersom tiden gått så har jag också upptäckt att det är roligt att skriva ibland. Men nu när sommaren är här så tycker jag att jag vill prioritera den, tillsammans med min stora familj!
Även om en del kontroller återstår, bl.a röntgen i midsommarveckan, så försöker vi nu leva normalt igen. Och jag hoppas verkligen att Marcus ska få fortsätta att må bra. Jag lovar att lämna små rapporter då och då här, men inte med samma frekvens som hittills.

Nu ska vi njuta av sommarlov och semestrar, och så ser vi fram emot augusti, då jag ska bli farmor för första gången och våran älskade "lille" Macke ska bli farbror!

En riktigt skön sommar önskar jag dig!

Kram Pia

   

   

Det har inte gått så vidare värst snabbt den här veckan. Alltså allt det jag tagit mig för.

Det blev en dag i sängen, dunderförkyld. Dock ingen feber. Men hosta. Och snuva. Och inte vill det ge sig heller. Men envis är man ju, så en dag i bälen fick räcka. Även om kroppen inte riktigt orkar så går det ju jobba lite långsamt. Och helst inte prata heller, för då börjar hostan... :-) ja, ja...jag gillar inte att gnälla, men ibland måste man ju få göra det. Fast jag kan ta det. Det är mycket annat som varit roligt också den här veckan.

I onsdags mötte Marcus och hans lag, AIF P-96, GIS. Och det är årets "viktigaste" match. "lillebror"-"storebror".
Blev också ett kärt återseende för mig när Marcus gamla hockeykompisars föräldrar dök upp i publiken. Kul att se dem igen. Vi saknar nog hockeyn ganska mycket, både jag och Marcus egentligen.

En väldigt jämn och spännande match blev det. Ett enda mål. Och det var Marcus som satte en straff, som alltså betydde seger med 1-0! Sååå kul! Första matchen som Macke orkade en hel match efter sina tuffa behandlingar.

I tisdag morse var han och tog lite prover igen. Bl.a en sänka och ett LD-värde, som är det som ger bästa indikationerna på om det håller sig lugnt med lymfomet. Fick i torsdags beskedet att proverna var jättebra! De lägsta värdena som varit sedan vi började testa. Såå skönt!

DUBBEL GLÄDJE!!!!

Även helgen har börjat bra. Skjutsade igår kväll Macke till Anderstorp för träning, och fortsatte sedan till Gnosjö för att se alla de tjusiga studenterna när de gick sin BALPARAD inne i centrum. Sicken tur de hade med vädret. Ännu ett år höll det uppe just under själva paraden. Varmt var det inte, men viktigare med uppehåll. Och trots att jag inte hade någon "egen" med i paraden i år, så klarar jag inte att hålla tillbaka tårarna när jag står där och tittar och fotar. De är ju sååå tjusiga, och en del känner man ju knappt igen när de är så uppklädda! Min egen "favorit" i år bar en underbar gul skir tyllklänning. Den "stack ut", var otroligt enkelt vacker och bars dessutom av en naturlig skönhet! ;-) (se bild)

Efter att sista paret tågat igenom city (bilparaden hann jag inte med), så skyndade jag vidare till Töllshov för att se Gnosjö IF försöka besegra Gransholms IF. Ett av de lag som kom från en högre serie den här säsongen. Trots underläge med 0-1 efter första halvlek, så stod Gnosjö som segrare när slutsignalen gick. 2-1 blev resultatet, men fy vad nervöst det var sista 15.... puh...

Nu ska jag ut och försöka fixa lite i rabatterna. Har varit med "gubben" uppe i Fagerhult idag och köpt lite nya perenner och kryddväxter. Man får inte gå för länge där uppe bara... för då blir det lätt stora hål i plånboken... :-)
Först lite middag bara, så hinner Curth komma hem också, sen pekar jag (och hostar och snörvlar) och han gör jobbet! Bra va´?!

KANSKE, att jag tittar på Eurovision song contest ikväll också. Känns ju inte lika spännande nu när inte Sverige är med längre. Dock hör jag till en av dem som INTE räknade med en finalplats för Anna Bergendal. Redan efter svenska uttagningen dömde jag ut henne, men visst, jag har haft fel förut. Men efter att ha lyssnat på de konkurrerande bidragen så var jag säker. Tog ett vad mot Daniel för längesedan, på att hon skulle missa finalen, och så blev det ju. Nu sätter jag mitt hopp till RUMÄNIEN faktiskt. Kan bara inte få den låten ur skallen! Helt OK om Norge eller Danmark skulle vinna också. Men däremot är jag inte lika förtjust i Israels låt, som så många tycks vara.... hm... Finns många bra låtar kvar, men jag kan ju inte helgardera mig :-) Liten varning för Armeniens "Apricot stone" också!

Puss
/ Pia

   

....det är så jag mår idag.

Dunderförkyld och det rinner både ur näsan och ögonen. Hostar jag så känns det som jag ska spy. Lägger jag mig ner så får jag sura uppstötningar, och det känns definitivt som jag ska spy. Det positiva är väl att jag inte mår illa, och inte har feber ( inte för ett par timmar sedan i alla fall). Trött är jag, så jag VILL sova, men jag vågar inte lägga mig....än.

Egentligen mår jag riktigt HELKASS!

Ja, ja...få se hur det är i morgon bitti. Just nu lutar det åt en dag i bälen. Men en natts vila kan ju göra susen ibland, så vi får väl se. Marcus ska ju ta prover i morgon bitti också. Och på kvällen är det min tur att köra Kulltorps GoIF till Guddarp. Ingen bra dag att vara sjuk på alltså. 

Får väl palla upp ordentligt med kuddar och halvsitta inatt så kanske man kan sova.

Gonatt ?

/ Pia

"Vatten, vatten, bara vanligt vatten........ drip drop drip drop..."

Ja frågan är om jag behöver skriva något mer, för alla fattar väl.... :-)

Tänk vad detta vatten kan ställa till det och förändra våra planer. Detta vatten, som vi heller inte skulle klara oss utan.

Idag när jag på morgonen steg ur bilen i Hillerstorp, så doftade det ungefär som när man promenerar längs stranden, i den våta sanden, efter ett regn. En doft som man normalt känner vid kustbandet och inte mitt inne i Hillerstorp. Detta berodde förstås på det som hände igår....

Torsdag den 20 maj, igår alltså, var det Förskolans Dag. Den dagen vet man att det kommer att bli fullt ös, och man kommer att vara dödstrött när man kommer hem från jobbet. I år skulle denna dag dessutom firas hos oss på Ankaret för första gången. 

Lite extra laddad är man när man kommer till jobbet en sån här dag. Man vet att det är tight med tiden för att hinna med allt extra och ändå allt det vanliga. Men NEJ, det blev ingen "vanlig" dag.. :-) :-)

Den började med att strömmen gick det första som hände på morgonen. OK? Hur länge tänker den vara borta? Är det bara här? Jordfelsbrytaren eller? Telefonsamtal gav svaret att strömmen var borta även i Kulltorp. Jaha...
Blir det nå´t förmiddagskaffe nu? Hinner jag diska frukostdisken? Vad ska jag ha till middag om inte strömmen kommer SNART? Jag skulle ju ha kött, sås o potatis, som jag skulle sätta på NU!!! Det klarar ju sig själv på spisen, men det ska stå där länge länge...? Hann göra lite sysslor som INTE kräver ström, men de är lätt räknade när man jobbar med städ och kök!  Som tur var så kom strömmen när jag behövde den :-)

Vid halv 10 drog själva firandet igång. Då invaderades Ankarets utegård med Hillerstorps alla förskolebarn, och deras fröknar. Man sjöng några sånger tillsammans, och sen var det dags för fika. Flera dagar hade vi spänt undrat över hurdant vädret skulle bli denna dag. 150-200 barn och vuxna får det betydligt enklare och trevligare en sådan här dag om det inte regnar. Och det gjorde det INTE. Solen gassade och det var förmodligen 99% luftfuktighet. Svetten lackade, och långbyxor och stövlar kändes kolossalt varmt.... Men, men....hellre sol än regn... 

Aktiviteterna pågick till kl.12.00 då alla begav sig "hemåt" för att äta lunch på resp. förskola. Så gjorde ock vi.

Eftersom vädret var så härligt, så valde vi att låta barnen vara ute även under eftermiddagen. En liten stund......
Men sen..... JA, vad var det som hände?? Ärligt talat, det kom från ingenstans och verkade aldrig vilja ta slut!
Jag har ALDRIG upplevt något liknande i hela mitt liv! ÖSREGN, HAGEL, BLIXT o DUNDER, och nå´t som liknade en tornado, SAMTIDIGT!

En mamma hade precis hunnit in för att hämta sina barn, hon blev kvar säkert 45 min innan hon kunde gå ut med alla 3. En annan hann inte in, utan fick sitta i bilen och vänta säkert 20-30 min, innan hon sprang in för att ta skydd. Flera av barnen blev såklart rädda av alla blixtar och knallar och det öronbedövande ljudet av regn och hagel. Måste säga att jag själv kände mig lite orolig, och olustig till mods. Så jag förstår verkligen barnen. 

Nå´n har lärt mig att man inte ska stå vid rinnande vatten när åskan går, för då kan blixten komma in, ledd av vattnet. Eftersom allt hände medan jag höll på med middagsdisken, så tog det lång tid att bli klar. Och jag stod också och tittade oroligt ut genom fönstren. Hur länge skulle det hålla på??? När det kändes som att det hållit på med maximal styrka så länge att det måste börja lugna sig, DÅ ÖKAR det i intensitet istället!

Då ringer det på telefonen. "Pia, kan du komma och hjälpa oss på Bojen? Vattnet sipprar in!" Och vad svarar jag?? " Jag är inte färdig än. Kommer när jag är klar."

Ehhh.....hallå! Hur dum är man ibland? Iréne måste ju tyckt att jag var helt blåst. Men till slut så begrep jag ju att det var nog bättre jag begav mig dit.

VILKEN SYN!!!! Utanför Bojen, vid källaringången står vattnet halvvägs upp på dörren. "Gå runt, och in där uppe", säger Bengt-Olof, som tillsammans med ytterligare några karlar försöker rensa ur brunnen som är vid ingången. Jag lyder, och nere i källaren möter jag en syn jag nog aldrig glömmer. 5-10 cm vatten över hela golvet! Bojen-personalen kämpar frenetiskt för att med trasor få upp vattnet i hinkar, medan de vadar fram barfota i vattnet som helt täcker fötterna. Och KALLT vatten är det!

"Sipprar in"???? Var det så hon sa? FORSAR IN!!! Då hade jag nog reagerat annorlunda.... :-)

Av med skor o strumpor. Fram med allt vad vi kunde hitta när det gäller hinkar och backar för att ösa upp vattnet i. Och trasor förslog ju inte. Snöskyfflar och sopskyfflar fick en ny funktion. Eftersom vi inte kunde hälla ut vattnet i nåt avlopp, för då steg det upp, så langade vi ut det till gräsmattan, genom ett fönster.
Tillsammans var vi nog kanske 15 personer där. Jag vet faktiskt inte hur många vi var, man hade bara fokus på vattnet.

Efter lite övertid så lyckades vi ändå få bort vattnet på egen hand. Man hörde hur länspumpar surrade runtom. Det var inte bara vi som öste vatten igår. 

Från 27 grader och gassande sol, till 14 grader och snudd på naturkatastrof, på en halvtimme. Hur förbereder man sig på sånt???

Idag på morgonen var jag inne och "kollade läget" på Bojen. Avfuktaren stod på och det luktade "torrt", faktiskt. Helt otroligt. Nu var vi inte på Bojen och jobbade idag, utan vi var tillsamans både Ankaret och Bojen, på Ankaret, vilket var planerat sedan tidigare. Och jag tror det var högre luftfuktighet på Ankaret idag, trots att det klarade sig från översvämningarna. Inte bara jag klagade över att va leabröten (=ont i hela kroppen, ung.) idag efter gårdagens strapatser. ;-)

Efter intensivt arbete i em för att hinna med allt städ, och det som inte hanns med igår, så skyndade jag hem för att hinna laga middag ínnan jag och killarna skulle ge oss iväg på fotboll. Mariebo-Gnosjö stod på programmet, och det var min tur att vara med och köra laget ikväll. Mormor skulle köra Marcus till träning, och Curth skulle jobba. Åtminstone så var detta planerna för ikväll, men....Mariebo-Gnosjö blev inställd. Gissa varför? :-)

Jo...... "Vatten, vatten, bara vanligt vatten.......drip drop drip drop..."

Kanske att det var skönt att få ta det lugnt ikväll trots allt. Lite snopet känns det, men vi tror att Gnosjö tjänar på att matchen flyttas fram av flera anledningar. Och dessutom får jag vara hemma lite ikväll, på min 27-åriga bröllopsdag, och njuta av rosor och jordgubbstårta med min käre make!

Ha en skön helg!
/ Pia

Fatta att 4 dagar bara kan svischa förbi så här fort!

Det blev som sagt ingen husvagnstripp till Gullbranna, men väl en "husmorstripp" till Ullared....

FYYY vad folk! Hur kan man tycka att det är KUL att åka till Ullared???!!!
Och jag begriper egentligen inte själv varför jag håller på och åker dit nån gång om året, TROTS att jag inte vill det minsta. Inte gör jag några fynd heller när jag är där. Nej, enda anledningen att jag åker är väl att det börjar bli tomt i förråden med tvål, schampo, tandkräm, bakplåtspapper, plastpåsar, folie och sköljmedel..... osv.
Har man väl handlat en årsförbrukning av allt det där, så det finns hemma i skåpen, så slipper man ju tänka på såna saker i alla fall, när man handlar på ICA eller City Gross. Handla ÄR inte roligt! Ursäkta alla ni som tycker det är som en hobby, men eftersom min käre make tycks tro att det är något jag gör för nöjes skull, så måste jag klargöra att det är absolut inte fallet!  Handla är ett MÅSTE, ett nödvändigt ont, ingenting annat.

FOTBOLL är nöje! :-)

Och en del annat också.... ;-)

För att nu göra det här Ullaredsbesöket i torsdags, något mer uthärdligt, så bestämde jag mig för att fortsätta till Halmstad, helt själv! Samuel har ju sin lägenhet där, och lite lugn och ro kunde jag ju behöva, efter kundinvasionen på Ge-Kås. Så jag packade med mig det jag behövde för en övernattning, och njöt av lugn och ro. På torsdagskvällen gjorde jag ett besök hos syrran och hennes sambo också. Mycket trevligt att bara få träffas så där lite oplanerat. De är mitt uppe i flyttbestyren nu, eftersom de köpt hus i Halmstad. Jag är INTE avundsjuk på allt de har framför sig. Jobbigt att flytta, men såklart är det ju jätteroligt också. Så visst gläds jag också med dem. Men jobbet....det slipper jag gärna :-)

Mycket kaffe, mycket juice, ny säng, för liten kudde, ovana ljud och VÄRME gjorde att jag hade väldigt svårt att somna. Kanske berodde det också på att Samuels säng är van vid att man somnar sent och vaknar SENT....? ;-)
I alla fall var klockan 4.30 sista gången jag tittade. Och sen sov jag ända till 9.40. Dödstrött gjorde jag ett besök på toa, och somnade sedan om igen. Typ 11 kände jag mig tvungen att stiga in i duschen för att vakna till.
"Frukosten" bestod av smörgåstårta, som jag inköpt på Ica Maxi kvällen innan. MUMS! Tog det lite lugnt, och fixade till lite efter mig, men jag städade INTE åt honom om det är nån som tror det! Hans lägenhet, hans ansvar!
Vill ju ha söner som klarar sig utan sin mor, och det tror jag flickvänner vill också! Räcker väl att jag tvättar åt honom. Det har han ju ingen möjlighet till i sin lägenhet. Så det känns OK även för mig.

Innan jag gav mig iväg hemåt igen, så hann jag med ett besök på Blomsterlandet också. Påskliljorna som blommat ovanligt länge i år, är nu förbi och behövde bytas ut. Lite inspiration är det allt att få gå i en blomsteraffär. DET gillar jag faktiskt. Och nu när vi har ny uteplats på gång så känns det ännu mer motiverat. För nu BEHÖVER vi ju lite nytt dit också. Men som sagt, mest inspiration blev det den här gången.

Lördagen gick sedan åt för alla mina åsidosatta sysslor här hemma. Det är ingen annan som gör dem om jag åker iväg, men det var det väl ingen som trodde heller...
Dels innebar det att förbereda det sista åt revisorn som idag har varit här och deklarerat Curths firma. Så nån sovmorgon blev det inte idag, för se revisorn han är morgonpigg. Inte ofta jag hoppar upp 7.30 en söndag. Om jag inte ska på nån långväga fotbolls- eller hockeymatch förstås. ;-)

En som också varit väldigt i farten i helgen, är Marcus. Gissar att han är ganska trött ikväll. Heldag i Stockholm i torsdags tillsammans med fotbollstokiga bröder och deras kompisar. Och sedan heldag på strippen i Emmaboda med motortokiga brodern igår. Han är nog ganska nöjd med sin helg, precis som jag.

Synd att den redan är slut bara.....

Ny vecka, nya möjligheter!
/ Pia

Under de senaste 5 dagarna har jag varit på fotboll på 4 av dem. Underbart, säger jag! Vet inte om gubben här hemma tycker detsamma. ;-) Trots att vädret inte är särskilt behagligt, så värmer det gott när segrarna ramlar in efter mycket kamp.

I måndags såg jag Kulltorp besegra Omen klart med 4-0. Och jag var imponerad av di röde. Mycket bra tempo och de rullade boll riktigt bra, inte minst i första halvlek. Väldigt kul att se de yngre grabbarna faktiskt dominera stundtals. Ser ut som om KGoIF kan hålla en riktigt bra klass de närmsta åren, om nu inte högre divisioner lockar de yngre. Satt bakom Omens lagbänk och hörde deras coachs kommentarer hela matchen. Vid ett flertal tillfällen fällde han beundrande kommentarer över sina motståndare. Och hans egna gubbar började tröttna redan efter 20, då de första bytena kom. O-men, skulle kunna stå för Old-men. För det var just det de var. Snittåldern låg förmodligen runt 40+. 

Tisdagen var fotbollsfri, men ikväll var det dags igen.
 Gnosjö IF- Hvetlanda GIF. 4 plusgrader och ösregn. Planen var oberäknelig, med mängder av vattenplaningar och döda studsar. Inte lätt att rulla boll då. Men det är ju lika för båda lagen.
Efter den snöpliga förlusten mot Aneby i lördags så var det underbart skönt med en seger igen. Det satt långt inne men GIF lyckades hålla undan tiden ut och matchen slutade 2-1, efter att Hvetlanda haft ledningen efter första halvlek med 0-1. Samuel satte en straff, 1-1, och då vågar mamma knappt titta. Men tur jag kikade lite mellan fingrarna i alla fall.... :-) Att han sen blev belönad med priset till "bäste hemmaspelare", gjorde ju inte mamma mindre nöjd. Och det var han väl värd! En riktig kämpaseger från hela laget var det, och för att sticka ut hakan så skulle jag vilja ge lite extra cred till Rasmus och Peder ikväll också. Men det står förmodligen nå´t helt annat i Värnamo Nyheter på fredag... ;-)

Skulle egentligen varit i Gullbranna med husvagnen den här helgen. Det var i alla fall planen för nån vecka sedan. Men eftersom vi behövde byta ut däcken på vagnen enligt besiktningen och inte hunnit få dem ännu, så bestämde vi oss för att strunta i det. Och med väderprognosen som ligger för de kommande dagarna, så är jag inte det minsta besviken för detta. Kanske kan bli nån slags utflykt ändå i helgen. Få se om jag känner för det.

Samuel, Daniel o Marcus beger sig imorgon till Söderstadion i Stockholm för att se Hammarby-Öster. Tur att det inte är Stockholmsderby, för då hade jag aldrig släppt iväg "lillplutten" själv. Hoppas supportrarna håller sig i skinnet nu, så de kommer välbehållna hem igen.

Ska nu njuta av en LÅÅÅNG skön helg.

/Pia

Ja idag vaknade jag med spränghuvudvärk, och fick snällt bli hemma från gudstjänsten på förmiddagen. Konstigt att det alltid är när det lugnar ner sig som huvudvärken kommer. Lördag o söndag var nämligen helt fria från "måste"-grejer. Med hjälp av Alvedon, och mycket sömn så släppte i alla fall det värsta till i eftermiddag. Lite frisk luft och ett besök på Liavallen hjälpte också till. Tyvärr fick B-laget stryk med 0-1, mot Hillerstorp.

Resten av veckan har däremot varit välfylld med uppbokade kvällar.

Efter jobbet i tisdags åkte jag direkt till Finnvedens bil i Värnamo. Vår Volvo var en av de bilar som man kallat in för att nå´t med oljenivån kunde skada motorn, och ev. rusa även om man släpper gaspedalen. Så tur man har grabben som tog hand om det direkt. Lätt avhjälpt var det. Det som tog längst tid var att uppdatera nån mjukvara i bilens datorsystem. Lite läskigt att nästan allt styrs med hjälp av datorn i bilen...

I onsdags var det fotboll i Idrottsparken i Anderstorp, då AIF P-96 mötte HULL united (Hylte, Unnaryd, Långaryd, Landeryd) på hemmaplan. En jämn match där AIF tillslut vann med 5-3. Och Marcus gjorde sista målet på en frispark!!! :-) Härlig kämpaseger! Men man kan ju börja undra över hur det kommer se ut med fotbollen i framtiden på A-lagsnivå. När 4 orter som förr haft egna representationslag, redan i 14års-åldern måste samarbeta för att få ihop lag, så lär det saknas spelare för att få ihop mer än ett lag även i vuxen ålder. Och HULL-united är inte enda exemplet. Bara i P96-serien som AIF spelar i så är det ytterligare 3 sammansatta lag. Lanna-Bredaryd-Forsheda. Lammhult-Rörvik. Reftele-Västboås. Och de sistnämnda har bara 9-mannalag ändå. Känns trist för fotbollen i framtiden i våra bygder. Vad gör dagens ungdomar egentligen??? Lever de sina liv fullständigt vid datorerna eller?

I torsdags hade jag alla mina gamla syjuntekompisar här, för en mycket trevlig kväll. Det var längesedan jag skrattade så mycket. Gick inte att sluta, och till sist fick jag nästan kramp i magen. Vad vi skrattade åt?? Ja, det vet jag inte egentligen. Men det började med att jag spillde på mig.....som jag ALLTID gör. Vet inte varför det blev så väldigt roligt.... :-)

Det som hände tidigare under torsdagen var dock långt ifrån roligt. När ett litet samhälle som Hillerstorp drabbas av något så tragiskt som ett mord så är det ingen som är oberörd av det. Under dagen tänker man bara på att lösa problemen som uppstår och försöka hantera situationen så att den orsakar så lite smärta och rädsla som möjligt. Men sen när man kommer hem och hinner fundera över det som hänt, det är då det gör ont. Var inne på ICA och handlade efter jobbet, och det kändes i atmosfären även där att något ofattbart hänt. Så nära oss allihopa. Mina tankar har sedan detta hänt varit väldigt mycket hos de familjer som drabbats hårdast. Och framförallt hos barnen. Måtte de möta mycket kärlek i framtiden.

Efter en något förkortad arbetsdag i fredags, så åkte Marcus o jag direkt till Jönköping till Odontologiska kliniken på Rosenlund. Till tandläkaren alltså. De vill ha lite extra koll på Macke efter alla cytostatikor som han fått. De kan nämligen påverka rötterna till ej färdigbildade tänder. I Mackes fall handlar det om 8 tänder som kan ta skada. Men den här gången gjorde de också en vanlig undersökning och plastade in alla 12års-tänderna. Allt ser bra ut än så länge. Inga IKEA-besök den här gången. Det hade jag lovat Macke.... ;-)

Lördagen betydde en välbehövlig sovmorgon. Och trots att vädret inte var särskilt kul, 2 plus och regn, så bestämde jag och Daniel oss för att åka till Aneby och se Gnosjö kämpa om tre poäng. Tyvärr så blev det noll pinnar trots en frenetisk kamp. Bollen ville inte in i mål denna lördag, förrän det var för sent. I näst sista minuten sätter dock Samuel en riktig pärla mot krysset, på halvvolley. Tjusigt värre! En riktigt skön känsla att vara tillbaka på plan tror jag, då det var Samuels premiärinhopp efter knäskadan i vintras. Synd bara att Aneby gjorde 2 mål.
I och med besöket på Furulids IP, så fick jag ytterligare en ny bekantskap i besökta fotbollsarenor i Sverige. Skulle vara intressant att sätta sig och skriva ner nån gång vilka fotbollsarenor man besökt. Kanske vore lite jobbigt att konstatera hur många det är. :-) Och det värsta är ju att på alla dessa orter man varit, så är det ju ENDAST fotbollsplanen man sett, och hittar till.

På vägen hem från Aneby, stannade vi till i Vaggeryd hos Kristian o Lotta. Daniel som önskat sig en gitarr när han fyllde år, den 2 mars!!!!!, men fortfarande inte fått någon pga att den vi beställt i Halmstad varit restnoterad i 2 månader, skulle nu se om han ville köpa ett av Kristians väl inspelade instrument. Och JA, det ville han. Utan tvekan. Vi åkte och tog ut pengar och passade samtidigt på att handla några kassar mat (4) på ICA, och sen vände vi tillbaka och genomförde affären. Det har INTE varit tyst här hemma sedan dess...... :-)

Lika glad som Daniel är för gitarren, lika glad är jag för det fina collaget som Lotta & Krille skickade med till mig. Det kan ni se på bilden nedan!

Och så är det snart måndag igen.... puh.....

/ Pia