OS-tider
Det är OS-tider! Och det betyder att jag har bytt dataskärmen mot TV-skärmen ett stort antal timmar de senaste dagarna.... och nätterna med för den delen. :-)
Men jag tror inte jag är ensam om det. Det måste väl varit en och annan som liksom jag njöt av gårdagens fristilslopp med Charlotte Kalla som den stora stjärnan. Så fantastiskt roligt med ett OS-guld äntligen. Och det var ju fler svenskar som visade att de väldigt gärna vill vara med och slåss om medaljer! Man blir ju alldeles euforisk!
Om och om och om igen har jag sett sammandrag från loppet, de bästa klippen, intervjuer, blomsterceremoni, och prisutdelning. Och det GÅR INTE! Jag KAN INTE hålla tårarna borta. Varenda gång så kommer de där blötingarna i ögonen. Och jämte mig i soffan sitter sönerna och hånar..... "-Gråter du redan???"
Är man ett hopplöst fall eller? En riktig lipsill det är vad jag är. Men det måste väl i alla fall tyda på ett stort hjärta, och stort engagemang för våra idrottsmän/kvinnor?!
Nu slipper man ju också alla dessa dåliga program som man fastnat vid på konstig dagtid förut. Man kan se OS hela dagen! Härligt! :-) :-) För det finns jättemånga roliga idrotter. Det man annars kanske inte bryr sig ett jota om, det är oerhört fängslande vid ett OS. Ta t.ex. shorttrack. Det tittar jag aldrig på annars. Men när det är OS så... Det händer helt otroligt mycket... och fort.... i en sån idrott. Minns när Australiensaren vann shorttrack för, det måste väl vara 8 år sedan. Han låg överlägset sist! Men alla framför honom ramlade som i en plocke-pinn-hög. Och han åker med ett förvånat uttryck i ansiktet, över mållinjen som segrare. Otroligt men sant.
Igår kväll fastnade jag vid snowboardcrossen. Det är verkligen underhållning. Men i skridskoarenan hände det inte så fort, för där gick en ismaskin sönder....
Även konståkning är något jag njuter av att titta på. När jag var barn så gjordes det en hel del piruetter på köksgolvet därhemma, så fort det var mästerskap på TV. Numera blir det inte så många..... ;-)
Det blir ju dock lite konstig dygnsrytm här hemma nu när vi inte är tvungna att hoppa upp så tidigt på morgnarna, Marcus och jag. Så det är tur att det är provtagningar då och då så vi inte flippar ur totalt med tiderna. Idag har vi varit i Jönköping igen för prover och läkarbesök.
Så lågt som värdena var idag, har de aldrig varit förut, på samtliga tester. Men så ska det ju vara, och nu hoppas vi de vänder redan till torsdag, annars kan det ev bli så att han behöver lite trombocyter på fredag.
Det ska bli väldigt spännande och se om han ska klara även denna dippen utan att få infektioner. Både läkare och sköterskor börja tycka att det är helt ofattbart. Med de mängder av mediciner han får så mår han helt enkelt alldeles för bra. Men de gör ju ändå den verkan som de ska. Det har vi ju sett. Idag träffade vi för första gången den läkare som är ansvarig för alla barn med cancer på Ryhov, Margareta. Hon sa att hon kände att nu måste hon komma in och hälsa. Hon har ju trott att hon ska få gott om tillfällen att lära känna Marcus när vi vistas på avdelningen, men vi är ju aldrig där...... :-) Som det kan bli!
Huvudvärken som plågade Marcus förra veckan är nu nästan helt borta. Vi tror tillsammans med läkarna att det är alla mediciner som gjort att han fått sån huvudvärk. Eftersom den nu försvunnit mer och mer, så tyder allt på att det är så. Men de har järnkoll på honom. Och skulle det behövas så gör de flera undersökningar längre fram för att se vad det beror på. Om nu huvudvärken skulle återkomma. Blodtrycket var också lite lägre idag. 126/68.
I helgen har ju Marcus snörat på sig skridskorna igen, och idag blev det lite snowracer. Men jag tror faktiskt att han känner att han inte orkar riktigt lika mycket som förut. Och det KAN han inte göra.
Om nu värdena vänder upp till helgen igen, så är det meningen att det ska bli behandling på måndag i Göteborg. Det 4:e och förhoppningsvis sista behandlingsblocket. Då är det 2 månader och 12 dagar sedan Marcus påbörjade sin behandling i Göteborg. En behandling som beräknades ta 4-6 månader. Men nu börjar jag undra.... så länge kan det väl ändå inte ta? Man förstår att läkarna är förundrade.
Nu byter jag dataskärm mot TV-skärm!
Kram Pia
PS. Ser att några börjar bli oroliga för klubbyte för Marcus.... Ta det lugnt. Det är INTE aktuellt. Marcus kommer till träningarna så fort det bara passar. Har dock varit dålig tajming med just fredagkvällarna hittills. Vi ses snart igen i AIF! D.S
Men jag tror inte jag är ensam om det. Det måste väl varit en och annan som liksom jag njöt av gårdagens fristilslopp med Charlotte Kalla som den stora stjärnan. Så fantastiskt roligt med ett OS-guld äntligen. Och det var ju fler svenskar som visade att de väldigt gärna vill vara med och slåss om medaljer! Man blir ju alldeles euforisk!
Om och om och om igen har jag sett sammandrag från loppet, de bästa klippen, intervjuer, blomsterceremoni, och prisutdelning. Och det GÅR INTE! Jag KAN INTE hålla tårarna borta. Varenda gång så kommer de där blötingarna i ögonen. Och jämte mig i soffan sitter sönerna och hånar..... "-Gråter du redan???"
Är man ett hopplöst fall eller? En riktig lipsill det är vad jag är. Men det måste väl i alla fall tyda på ett stort hjärta, och stort engagemang för våra idrottsmän/kvinnor?!
Nu slipper man ju också alla dessa dåliga program som man fastnat vid på konstig dagtid förut. Man kan se OS hela dagen! Härligt! :-) :-) För det finns jättemånga roliga idrotter. Det man annars kanske inte bryr sig ett jota om, det är oerhört fängslande vid ett OS. Ta t.ex. shorttrack. Det tittar jag aldrig på annars. Men när det är OS så... Det händer helt otroligt mycket... och fort.... i en sån idrott. Minns när Australiensaren vann shorttrack för, det måste väl vara 8 år sedan. Han låg överlägset sist! Men alla framför honom ramlade som i en plocke-pinn-hög. Och han åker med ett förvånat uttryck i ansiktet, över mållinjen som segrare. Otroligt men sant.
Igår kväll fastnade jag vid snowboardcrossen. Det är verkligen underhållning. Men i skridskoarenan hände det inte så fort, för där gick en ismaskin sönder....
Även konståkning är något jag njuter av att titta på. När jag var barn så gjordes det en hel del piruetter på köksgolvet därhemma, så fort det var mästerskap på TV. Numera blir det inte så många..... ;-)
Det blir ju dock lite konstig dygnsrytm här hemma nu när vi inte är tvungna att hoppa upp så tidigt på morgnarna, Marcus och jag. Så det är tur att det är provtagningar då och då så vi inte flippar ur totalt med tiderna. Idag har vi varit i Jönköping igen för prover och läkarbesök.
Så lågt som värdena var idag, har de aldrig varit förut, på samtliga tester. Men så ska det ju vara, och nu hoppas vi de vänder redan till torsdag, annars kan det ev bli så att han behöver lite trombocyter på fredag.
Det ska bli väldigt spännande och se om han ska klara även denna dippen utan att få infektioner. Både läkare och sköterskor börja tycka att det är helt ofattbart. Med de mängder av mediciner han får så mår han helt enkelt alldeles för bra. Men de gör ju ändå den verkan som de ska. Det har vi ju sett. Idag träffade vi för första gången den läkare som är ansvarig för alla barn med cancer på Ryhov, Margareta. Hon sa att hon kände att nu måste hon komma in och hälsa. Hon har ju trott att hon ska få gott om tillfällen att lära känna Marcus när vi vistas på avdelningen, men vi är ju aldrig där...... :-) Som det kan bli!
Huvudvärken som plågade Marcus förra veckan är nu nästan helt borta. Vi tror tillsammans med läkarna att det är alla mediciner som gjort att han fått sån huvudvärk. Eftersom den nu försvunnit mer och mer, så tyder allt på att det är så. Men de har järnkoll på honom. Och skulle det behövas så gör de flera undersökningar längre fram för att se vad det beror på. Om nu huvudvärken skulle återkomma. Blodtrycket var också lite lägre idag. 126/68.
I helgen har ju Marcus snörat på sig skridskorna igen, och idag blev det lite snowracer. Men jag tror faktiskt att han känner att han inte orkar riktigt lika mycket som förut. Och det KAN han inte göra.
Om nu värdena vänder upp till helgen igen, så är det meningen att det ska bli behandling på måndag i Göteborg. Det 4:e och förhoppningsvis sista behandlingsblocket. Då är det 2 månader och 12 dagar sedan Marcus påbörjade sin behandling i Göteborg. En behandling som beräknades ta 4-6 månader. Men nu börjar jag undra.... så länge kan det väl ändå inte ta? Man förstår att läkarna är förundrade.
Nu byter jag dataskärm mot TV-skärm!
Kram Pia
PS. Ser att några börjar bli oroliga för klubbyte för Marcus.... Ta det lugnt. Det är INTE aktuellt. Marcus kommer till träningarna så fort det bara passar. Har dock varit dålig tajming med just fredagkvällarna hittills. Vi ses snart igen i AIF! D.S
Kommentarer
Postat av: Jenny
Jag har sagt det innan och jag säger det igen, Marcus är VARMT välkommen till GIF med ;)Kram till er
Postat av: Jossan
Vi är verkligen två om det där med att se sammandrag efter sammandrag! Missade loppet på grund av träning men har nog sett varenda sammandrag sedan dess. Alldeles nyss också och självklart började tårarna rinna, även dagen efter :) Vilken tjej!
Ta hand om er!
Kramar från Halmstad
Postat av: Lovisa
Här i Norge var vi svenskar väldigt stolta igår när Ferry tog guldet. Jag hade fyra tjejer på besök och vi var inte sena med att höra hur det gått för Björndalen!! ;)
Margareta på Ryhov har jag hört väldigt mycket gott om!!
Ha det bra och ta hand om er!
Trackback
