Lååångsaaamt
Det har inte gått så vidare värst snabbt den här veckan. Alltså allt det jag tagit mig för.
Det blev en dag i sängen, dunderförkyld. Dock ingen feber. Men hosta. Och snuva. Och inte vill det ge sig heller. Men envis är man ju, så en dag i bälen fick räcka. Även om kroppen inte riktigt orkar så går det ju jobba lite långsamt. Och helst inte prata heller, för då börjar hostan... :-) ja, ja...jag gillar inte att gnälla, men ibland måste man ju få göra det. Fast jag kan ta det. Det är mycket annat som varit roligt också den här veckan.
I onsdags mötte Marcus och hans lag, AIF P-96, GIS. Och det är årets "viktigaste" match. "lillebror"-"storebror".
Blev också ett kärt återseende för mig när Marcus gamla hockeykompisars föräldrar dök upp i publiken. Kul att se dem igen. Vi saknar nog hockeyn ganska mycket, både jag och Marcus egentligen.
En väldigt jämn och spännande match blev det. Ett enda mål. Och det var Marcus som satte en straff, som alltså betydde seger med 1-0! Sååå kul! Första matchen som Macke orkade en hel match efter sina tuffa behandlingar.
I tisdag morse var han och tog lite prover igen. Bl.a en sänka och ett LD-värde, som är det som ger bästa indikationerna på om det håller sig lugnt med lymfomet. Fick i torsdags beskedet att proverna var jättebra! De lägsta värdena som varit sedan vi började testa. Såå skönt!
DUBBEL GLÄDJE!!!!
Även helgen har börjat bra. Skjutsade igår kväll Macke till Anderstorp för träning, och fortsatte sedan till Gnosjö för att se alla de tjusiga studenterna när de gick sin BALPARAD inne i centrum. Sicken tur de hade med vädret. Ännu ett år höll det uppe just under själva paraden. Varmt var det inte, men viktigare med uppehåll. Och trots att jag inte hade någon "egen" med i paraden i år, så klarar jag inte att hålla tillbaka tårarna när jag står där och tittar och fotar. De är ju sååå tjusiga, och en del känner man ju knappt igen när de är så uppklädda! Min egen "favorit" i år bar en underbar gul skir tyllklänning. Den "stack ut", var otroligt enkelt vacker och bars dessutom av en naturlig skönhet! ;-) (se bild)
Efter att sista paret tågat igenom city (bilparaden hann jag inte med), så skyndade jag vidare till Töllshov för att se Gnosjö IF försöka besegra Gransholms IF. Ett av de lag som kom från en högre serie den här säsongen. Trots underläge med 0-1 efter första halvlek, så stod Gnosjö som segrare när slutsignalen gick. 2-1 blev resultatet, men fy vad nervöst det var sista 15.... puh...
Nu ska jag ut och försöka fixa lite i rabatterna. Har varit med "gubben" uppe i Fagerhult idag och köpt lite nya perenner och kryddväxter. Man får inte gå för länge där uppe bara... för då blir det lätt stora hål i plånboken... :-)
Först lite middag bara, så hinner Curth komma hem också, sen pekar jag (och hostar och snörvlar) och han gör jobbet! Bra va´?!
KANSKE, att jag tittar på Eurovision song contest ikväll också. Känns ju inte lika spännande nu när inte Sverige är med längre. Dock hör jag till en av dem som INTE räknade med en finalplats för Anna Bergendal. Redan efter svenska uttagningen dömde jag ut henne, men visst, jag har haft fel förut. Men efter att ha lyssnat på de konkurrerande bidragen så var jag säker. Tog ett vad mot Daniel för längesedan, på att hon skulle missa finalen, och så blev det ju. Nu sätter jag mitt hopp till RUMÄNIEN faktiskt. Kan bara inte få den låten ur skallen! Helt OK om Norge eller Danmark skulle vinna också. Men däremot är jag inte lika förtjust i Israels låt, som så många tycks vara.... hm... Finns många bra låtar kvar, men jag kan ju inte helgardera mig :-) Liten varning för Armeniens "Apricot stone" också!
Puss
/ Pia
Det blev en dag i sängen, dunderförkyld. Dock ingen feber. Men hosta. Och snuva. Och inte vill det ge sig heller. Men envis är man ju, så en dag i bälen fick räcka. Även om kroppen inte riktigt orkar så går det ju jobba lite långsamt. Och helst inte prata heller, för då börjar hostan... :-) ja, ja...jag gillar inte att gnälla, men ibland måste man ju få göra det. Fast jag kan ta det. Det är mycket annat som varit roligt också den här veckan.
I onsdags mötte Marcus och hans lag, AIF P-96, GIS. Och det är årets "viktigaste" match. "lillebror"-"storebror".
Blev också ett kärt återseende för mig när Marcus gamla hockeykompisars föräldrar dök upp i publiken. Kul att se dem igen. Vi saknar nog hockeyn ganska mycket, både jag och Marcus egentligen.
En väldigt jämn och spännande match blev det. Ett enda mål. Och det var Marcus som satte en straff, som alltså betydde seger med 1-0! Sååå kul! Första matchen som Macke orkade en hel match efter sina tuffa behandlingar.
I tisdag morse var han och tog lite prover igen. Bl.a en sänka och ett LD-värde, som är det som ger bästa indikationerna på om det håller sig lugnt med lymfomet. Fick i torsdags beskedet att proverna var jättebra! De lägsta värdena som varit sedan vi började testa. Såå skönt!
DUBBEL GLÄDJE!!!!
Även helgen har börjat bra. Skjutsade igår kväll Macke till Anderstorp för träning, och fortsatte sedan till Gnosjö för att se alla de tjusiga studenterna när de gick sin BALPARAD inne i centrum. Sicken tur de hade med vädret. Ännu ett år höll det uppe just under själva paraden. Varmt var det inte, men viktigare med uppehåll. Och trots att jag inte hade någon "egen" med i paraden i år, så klarar jag inte att hålla tillbaka tårarna när jag står där och tittar och fotar. De är ju sååå tjusiga, och en del känner man ju knappt igen när de är så uppklädda! Min egen "favorit" i år bar en underbar gul skir tyllklänning. Den "stack ut", var otroligt enkelt vacker och bars dessutom av en naturlig skönhet! ;-) (se bild)
Efter att sista paret tågat igenom city (bilparaden hann jag inte med), så skyndade jag vidare till Töllshov för att se Gnosjö IF försöka besegra Gransholms IF. Ett av de lag som kom från en högre serie den här säsongen. Trots underläge med 0-1 efter första halvlek, så stod Gnosjö som segrare när slutsignalen gick. 2-1 blev resultatet, men fy vad nervöst det var sista 15.... puh...
Nu ska jag ut och försöka fixa lite i rabatterna. Har varit med "gubben" uppe i Fagerhult idag och köpt lite nya perenner och kryddväxter. Man får inte gå för länge där uppe bara... för då blir det lätt stora hål i plånboken... :-)
Först lite middag bara, så hinner Curth komma hem också, sen pekar jag (och hostar och snörvlar) och han gör jobbet! Bra va´?!
KANSKE, att jag tittar på Eurovision song contest ikväll också. Känns ju inte lika spännande nu när inte Sverige är med längre. Dock hör jag till en av dem som INTE räknade med en finalplats för Anna Bergendal. Redan efter svenska uttagningen dömde jag ut henne, men visst, jag har haft fel förut. Men efter att ha lyssnat på de konkurrerande bidragen så var jag säker. Tog ett vad mot Daniel för längesedan, på att hon skulle missa finalen, och så blev det ju. Nu sätter jag mitt hopp till RUMÄNIEN faktiskt. Kan bara inte få den låten ur skallen! Helt OK om Norge eller Danmark skulle vinna också. Men däremot är jag inte lika förtjust i Israels låt, som så många tycks vara.... hm... Finns många bra låtar kvar, men jag kan ju inte helgardera mig :-) Liten varning för Armeniens "Apricot stone" också!
Puss
/ Pia
Inget vidare
....det är så jag mår idag.
Dunderförkyld och det rinner både ur näsan och ögonen. Hostar jag så känns det som jag ska spy. Lägger jag mig ner så får jag sura uppstötningar, och det känns definitivt som jag ska spy. Det positiva är väl att jag inte mår illa, och inte har feber ( inte för ett par timmar sedan i alla fall). Trött är jag, så jag VILL sova, men jag vågar inte lägga mig....än.
Egentligen mår jag riktigt HELKASS!
Ja, ja...få se hur det är i morgon bitti. Just nu lutar det åt en dag i bälen. Men en natts vila kan ju göra susen ibland, så vi får väl se. Marcus ska ju ta prover i morgon bitti också. Och på kvällen är det min tur att köra Kulltorps GoIF till Guddarp. Ingen bra dag att vara sjuk på alltså.
Får väl palla upp ordentligt med kuddar och halvsitta inatt så kanske man kan sova.
Gonatt ?
/ Pia
Dunderförkyld och det rinner både ur näsan och ögonen. Hostar jag så känns det som jag ska spy. Lägger jag mig ner så får jag sura uppstötningar, och det känns definitivt som jag ska spy. Det positiva är väl att jag inte mår illa, och inte har feber ( inte för ett par timmar sedan i alla fall). Trött är jag, så jag VILL sova, men jag vågar inte lägga mig....än.
Egentligen mår jag riktigt HELKASS!
Ja, ja...få se hur det är i morgon bitti. Just nu lutar det åt en dag i bälen. Men en natts vila kan ju göra susen ibland, så vi får väl se. Marcus ska ju ta prover i morgon bitti också. Och på kvällen är det min tur att köra Kulltorps GoIF till Guddarp. Ingen bra dag att vara sjuk på alltså.
Får väl palla upp ordentligt med kuddar och halvsitta inatt så kanske man kan sova.
Gonatt ?
/ Pia
Vatten
"Vatten, vatten, bara vanligt vatten........ drip drop drip drop..."
Ja frågan är om jag behöver skriva något mer, för alla fattar väl.... :-)
Tänk vad detta vatten kan ställa till det och förändra våra planer. Detta vatten, som vi heller inte skulle klara oss utan.
Idag när jag på morgonen steg ur bilen i Hillerstorp, så doftade det ungefär som när man promenerar längs stranden, i den våta sanden, efter ett regn. En doft som man normalt känner vid kustbandet och inte mitt inne i Hillerstorp. Detta berodde förstås på det som hände igår....
Torsdag den 20 maj, igår alltså, var det Förskolans Dag. Den dagen vet man att det kommer att bli fullt ös, och man kommer att vara dödstrött när man kommer hem från jobbet. I år skulle denna dag dessutom firas hos oss på Ankaret för första gången.
Lite extra laddad är man när man kommer till jobbet en sån här dag. Man vet att det är tight med tiden för att hinna med allt extra och ändå allt det vanliga. Men NEJ, det blev ingen "vanlig" dag.. :-) :-)
Den började med att strömmen gick det första som hände på morgonen. OK? Hur länge tänker den vara borta? Är det bara här? Jordfelsbrytaren eller? Telefonsamtal gav svaret att strömmen var borta även i Kulltorp. Jaha...
Blir det nå´t förmiddagskaffe nu? Hinner jag diska frukostdisken? Vad ska jag ha till middag om inte strömmen kommer SNART? Jag skulle ju ha kött, sås o potatis, som jag skulle sätta på NU!!! Det klarar ju sig själv på spisen, men det ska stå där länge länge...? Hann göra lite sysslor som INTE kräver ström, men de är lätt räknade när man jobbar med städ och kök! Som tur var så kom strömmen när jag behövde den :-)
Vid halv 10 drog själva firandet igång. Då invaderades Ankarets utegård med Hillerstorps alla förskolebarn, och deras fröknar. Man sjöng några sånger tillsammans, och sen var det dags för fika. Flera dagar hade vi spänt undrat över hurdant vädret skulle bli denna dag. 150-200 barn och vuxna får det betydligt enklare och trevligare en sådan här dag om det inte regnar. Och det gjorde det INTE. Solen gassade och det var förmodligen 99% luftfuktighet. Svetten lackade, och långbyxor och stövlar kändes kolossalt varmt.... Men, men....hellre sol än regn...
Aktiviteterna pågick till kl.12.00 då alla begav sig "hemåt" för att äta lunch på resp. förskola. Så gjorde ock vi.
Eftersom vädret var så härligt, så valde vi att låta barnen vara ute även under eftermiddagen. En liten stund......
Men sen..... JA, vad var det som hände?? Ärligt talat, det kom från ingenstans och verkade aldrig vilja ta slut!
Jag har ALDRIG upplevt något liknande i hela mitt liv! ÖSREGN, HAGEL, BLIXT o DUNDER, och nå´t som liknade en tornado, SAMTIDIGT!
En mamma hade precis hunnit in för att hämta sina barn, hon blev kvar säkert 45 min innan hon kunde gå ut med alla 3. En annan hann inte in, utan fick sitta i bilen och vänta säkert 20-30 min, innan hon sprang in för att ta skydd. Flera av barnen blev såklart rädda av alla blixtar och knallar och det öronbedövande ljudet av regn och hagel. Måste säga att jag själv kände mig lite orolig, och olustig till mods. Så jag förstår verkligen barnen.
Nå´n har lärt mig att man inte ska stå vid rinnande vatten när åskan går, för då kan blixten komma in, ledd av vattnet. Eftersom allt hände medan jag höll på med middagsdisken, så tog det lång tid att bli klar. Och jag stod också och tittade oroligt ut genom fönstren. Hur länge skulle det hålla på??? När det kändes som att det hållit på med maximal styrka så länge att det måste börja lugna sig, DÅ ÖKAR det i intensitet istället!
Då ringer det på telefonen. "Pia, kan du komma och hjälpa oss på Bojen? Vattnet sipprar in!" Och vad svarar jag?? " Jag är inte färdig än. Kommer när jag är klar."
Ehhh.....hallå! Hur dum är man ibland? Iréne måste ju tyckt att jag var helt blåst. Men till slut så begrep jag ju att det var nog bättre jag begav mig dit.
VILKEN SYN!!!! Utanför Bojen, vid källaringången står vattnet halvvägs upp på dörren. "Gå runt, och in där uppe", säger Bengt-Olof, som tillsammans med ytterligare några karlar försöker rensa ur brunnen som är vid ingången. Jag lyder, och nere i källaren möter jag en syn jag nog aldrig glömmer. 5-10 cm vatten över hela golvet! Bojen-personalen kämpar frenetiskt för att med trasor få upp vattnet i hinkar, medan de vadar fram barfota i vattnet som helt täcker fötterna. Och KALLT vatten är det!
"Sipprar in"???? Var det så hon sa? FORSAR IN!!! Då hade jag nog reagerat annorlunda.... :-)
Av med skor o strumpor. Fram med allt vad vi kunde hitta när det gäller hinkar och backar för att ösa upp vattnet i. Och trasor förslog ju inte. Snöskyfflar och sopskyfflar fick en ny funktion. Eftersom vi inte kunde hälla ut vattnet i nåt avlopp, för då steg det upp, så langade vi ut det till gräsmattan, genom ett fönster.
Tillsammans var vi nog kanske 15 personer där. Jag vet faktiskt inte hur många vi var, man hade bara fokus på vattnet.
Efter lite övertid så lyckades vi ändå få bort vattnet på egen hand. Man hörde hur länspumpar surrade runtom. Det var inte bara vi som öste vatten igår.
Från 27 grader och gassande sol, till 14 grader och snudd på naturkatastrof, på en halvtimme. Hur förbereder man sig på sånt???
Idag på morgonen var jag inne och "kollade läget" på Bojen. Avfuktaren stod på och det luktade "torrt", faktiskt. Helt otroligt. Nu var vi inte på Bojen och jobbade idag, utan vi var tillsamans både Ankaret och Bojen, på Ankaret, vilket var planerat sedan tidigare. Och jag tror det var högre luftfuktighet på Ankaret idag, trots att det klarade sig från översvämningarna. Inte bara jag klagade över att va leabröten (=ont i hela kroppen, ung.) idag efter gårdagens strapatser. ;-)
Efter intensivt arbete i em för att hinna med allt städ, och det som inte hanns med igår, så skyndade jag hem för att hinna laga middag ínnan jag och killarna skulle ge oss iväg på fotboll. Mariebo-Gnosjö stod på programmet, och det var min tur att vara med och köra laget ikväll. Mormor skulle köra Marcus till träning, och Curth skulle jobba. Åtminstone så var detta planerna för ikväll, men....Mariebo-Gnosjö blev inställd. Gissa varför? :-)
Jo...... "Vatten, vatten, bara vanligt vatten.......drip drop drip drop..."
Kanske att det var skönt att få ta det lugnt ikväll trots allt. Lite snopet känns det, men vi tror att Gnosjö tjänar på att matchen flyttas fram av flera anledningar. Och dessutom får jag vara hemma lite ikväll, på min 27-åriga bröllopsdag, och njuta av rosor och jordgubbstårta med min käre make!
Ha en skön helg!
/ Pia
Ja frågan är om jag behöver skriva något mer, för alla fattar väl.... :-)
Tänk vad detta vatten kan ställa till det och förändra våra planer. Detta vatten, som vi heller inte skulle klara oss utan.
Idag när jag på morgonen steg ur bilen i Hillerstorp, så doftade det ungefär som när man promenerar längs stranden, i den våta sanden, efter ett regn. En doft som man normalt känner vid kustbandet och inte mitt inne i Hillerstorp. Detta berodde förstås på det som hände igår....
Torsdag den 20 maj, igår alltså, var det Förskolans Dag. Den dagen vet man att det kommer att bli fullt ös, och man kommer att vara dödstrött när man kommer hem från jobbet. I år skulle denna dag dessutom firas hos oss på Ankaret för första gången.
Lite extra laddad är man när man kommer till jobbet en sån här dag. Man vet att det är tight med tiden för att hinna med allt extra och ändå allt det vanliga. Men NEJ, det blev ingen "vanlig" dag.. :-) :-)
Den började med att strömmen gick det första som hände på morgonen. OK? Hur länge tänker den vara borta? Är det bara här? Jordfelsbrytaren eller? Telefonsamtal gav svaret att strömmen var borta även i Kulltorp. Jaha...
Blir det nå´t förmiddagskaffe nu? Hinner jag diska frukostdisken? Vad ska jag ha till middag om inte strömmen kommer SNART? Jag skulle ju ha kött, sås o potatis, som jag skulle sätta på NU!!! Det klarar ju sig själv på spisen, men det ska stå där länge länge...? Hann göra lite sysslor som INTE kräver ström, men de är lätt räknade när man jobbar med städ och kök! Som tur var så kom strömmen när jag behövde den :-)
Vid halv 10 drog själva firandet igång. Då invaderades Ankarets utegård med Hillerstorps alla förskolebarn, och deras fröknar. Man sjöng några sånger tillsammans, och sen var det dags för fika. Flera dagar hade vi spänt undrat över hurdant vädret skulle bli denna dag. 150-200 barn och vuxna får det betydligt enklare och trevligare en sådan här dag om det inte regnar. Och det gjorde det INTE. Solen gassade och det var förmodligen 99% luftfuktighet. Svetten lackade, och långbyxor och stövlar kändes kolossalt varmt.... Men, men....hellre sol än regn...
Aktiviteterna pågick till kl.12.00 då alla begav sig "hemåt" för att äta lunch på resp. förskola. Så gjorde ock vi.
Eftersom vädret var så härligt, så valde vi att låta barnen vara ute även under eftermiddagen. En liten stund......
Men sen..... JA, vad var det som hände?? Ärligt talat, det kom från ingenstans och verkade aldrig vilja ta slut!
Jag har ALDRIG upplevt något liknande i hela mitt liv! ÖSREGN, HAGEL, BLIXT o DUNDER, och nå´t som liknade en tornado, SAMTIDIGT!
En mamma hade precis hunnit in för att hämta sina barn, hon blev kvar säkert 45 min innan hon kunde gå ut med alla 3. En annan hann inte in, utan fick sitta i bilen och vänta säkert 20-30 min, innan hon sprang in för att ta skydd. Flera av barnen blev såklart rädda av alla blixtar och knallar och det öronbedövande ljudet av regn och hagel. Måste säga att jag själv kände mig lite orolig, och olustig till mods. Så jag förstår verkligen barnen.
Nå´n har lärt mig att man inte ska stå vid rinnande vatten när åskan går, för då kan blixten komma in, ledd av vattnet. Eftersom allt hände medan jag höll på med middagsdisken, så tog det lång tid att bli klar. Och jag stod också och tittade oroligt ut genom fönstren. Hur länge skulle det hålla på??? När det kändes som att det hållit på med maximal styrka så länge att det måste börja lugna sig, DÅ ÖKAR det i intensitet istället!
Då ringer det på telefonen. "Pia, kan du komma och hjälpa oss på Bojen? Vattnet sipprar in!" Och vad svarar jag?? " Jag är inte färdig än. Kommer när jag är klar."
Ehhh.....hallå! Hur dum är man ibland? Iréne måste ju tyckt att jag var helt blåst. Men till slut så begrep jag ju att det var nog bättre jag begav mig dit.
VILKEN SYN!!!! Utanför Bojen, vid källaringången står vattnet halvvägs upp på dörren. "Gå runt, och in där uppe", säger Bengt-Olof, som tillsammans med ytterligare några karlar försöker rensa ur brunnen som är vid ingången. Jag lyder, och nere i källaren möter jag en syn jag nog aldrig glömmer. 5-10 cm vatten över hela golvet! Bojen-personalen kämpar frenetiskt för att med trasor få upp vattnet i hinkar, medan de vadar fram barfota i vattnet som helt täcker fötterna. Och KALLT vatten är det!
"Sipprar in"???? Var det så hon sa? FORSAR IN!!! Då hade jag nog reagerat annorlunda.... :-)
Av med skor o strumpor. Fram med allt vad vi kunde hitta när det gäller hinkar och backar för att ösa upp vattnet i. Och trasor förslog ju inte. Snöskyfflar och sopskyfflar fick en ny funktion. Eftersom vi inte kunde hälla ut vattnet i nåt avlopp, för då steg det upp, så langade vi ut det till gräsmattan, genom ett fönster.
Tillsammans var vi nog kanske 15 personer där. Jag vet faktiskt inte hur många vi var, man hade bara fokus på vattnet.
Efter lite övertid så lyckades vi ändå få bort vattnet på egen hand. Man hörde hur länspumpar surrade runtom. Det var inte bara vi som öste vatten igår.
Från 27 grader och gassande sol, till 14 grader och snudd på naturkatastrof, på en halvtimme. Hur förbereder man sig på sånt???
Idag på morgonen var jag inne och "kollade läget" på Bojen. Avfuktaren stod på och det luktade "torrt", faktiskt. Helt otroligt. Nu var vi inte på Bojen och jobbade idag, utan vi var tillsamans både Ankaret och Bojen, på Ankaret, vilket var planerat sedan tidigare. Och jag tror det var högre luftfuktighet på Ankaret idag, trots att det klarade sig från översvämningarna. Inte bara jag klagade över att va leabröten (=ont i hela kroppen, ung.) idag efter gårdagens strapatser. ;-)
Efter intensivt arbete i em för att hinna med allt städ, och det som inte hanns med igår, så skyndade jag hem för att hinna laga middag ínnan jag och killarna skulle ge oss iväg på fotboll. Mariebo-Gnosjö stod på programmet, och det var min tur att vara med och köra laget ikväll. Mormor skulle köra Marcus till träning, och Curth skulle jobba. Åtminstone så var detta planerna för ikväll, men....Mariebo-Gnosjö blev inställd. Gissa varför? :-)
Jo...... "Vatten, vatten, bara vanligt vatten.......drip drop drip drop..."
Kanske att det var skönt att få ta det lugnt ikväll trots allt. Lite snopet känns det, men vi tror att Gnosjö tjänar på att matchen flyttas fram av flera anledningar. Och dessutom får jag vara hemma lite ikväll, på min 27-åriga bröllopsdag, och njuta av rosor och jordgubbstårta med min käre make!
Ha en skön helg!
/ Pia
Långhelg förbi
Fatta att 4 dagar bara kan svischa förbi så här fort!
Det blev som sagt ingen husvagnstripp till Gullbranna, men väl en "husmorstripp" till Ullared....
FYYY vad folk! Hur kan man tycka att det är KUL att åka till Ullared???!!!
Och jag begriper egentligen inte själv varför jag håller på och åker dit nån gång om året, TROTS att jag inte vill det minsta. Inte gör jag några fynd heller när jag är där. Nej, enda anledningen att jag åker är väl att det börjar bli tomt i förråden med tvål, schampo, tandkräm, bakplåtspapper, plastpåsar, folie och sköljmedel..... osv.
Har man väl handlat en årsförbrukning av allt det där, så det finns hemma i skåpen, så slipper man ju tänka på såna saker i alla fall, när man handlar på ICA eller City Gross. Handla ÄR inte roligt! Ursäkta alla ni som tycker det är som en hobby, men eftersom min käre make tycks tro att det är något jag gör för nöjes skull, så måste jag klargöra att det är absolut inte fallet! Handla är ett MÅSTE, ett nödvändigt ont, ingenting annat.
FOTBOLL är nöje! :-)
Och en del annat också.... ;-)
För att nu göra det här Ullaredsbesöket i torsdags, något mer uthärdligt, så bestämde jag mig för att fortsätta till Halmstad, helt själv! Samuel har ju sin lägenhet där, och lite lugn och ro kunde jag ju behöva, efter kundinvasionen på Ge-Kås. Så jag packade med mig det jag behövde för en övernattning, och njöt av lugn och ro. På torsdagskvällen gjorde jag ett besök hos syrran och hennes sambo också. Mycket trevligt att bara få träffas så där lite oplanerat. De är mitt uppe i flyttbestyren nu, eftersom de köpt hus i Halmstad. Jag är INTE avundsjuk på allt de har framför sig. Jobbigt att flytta, men såklart är det ju jätteroligt också. Så visst gläds jag också med dem. Men jobbet....det slipper jag gärna :-)
Mycket kaffe, mycket juice, ny säng, för liten kudde, ovana ljud och VÄRME gjorde att jag hade väldigt svårt att somna. Kanske berodde det också på att Samuels säng är van vid att man somnar sent och vaknar SENT....? ;-)
I alla fall var klockan 4.30 sista gången jag tittade. Och sen sov jag ända till 9.40. Dödstrött gjorde jag ett besök på toa, och somnade sedan om igen. Typ 11 kände jag mig tvungen att stiga in i duschen för att vakna till.
"Frukosten" bestod av smörgåstårta, som jag inköpt på Ica Maxi kvällen innan. MUMS! Tog det lite lugnt, och fixade till lite efter mig, men jag städade INTE åt honom om det är nån som tror det! Hans lägenhet, hans ansvar!
Vill ju ha söner som klarar sig utan sin mor, och det tror jag flickvänner vill också! Räcker väl att jag tvättar åt honom. Det har han ju ingen möjlighet till i sin lägenhet. Så det känns OK även för mig.
Innan jag gav mig iväg hemåt igen, så hann jag med ett besök på Blomsterlandet också. Påskliljorna som blommat ovanligt länge i år, är nu förbi och behövde bytas ut. Lite inspiration är det allt att få gå i en blomsteraffär. DET gillar jag faktiskt. Och nu när vi har ny uteplats på gång så känns det ännu mer motiverat. För nu BEHÖVER vi ju lite nytt dit också. Men som sagt, mest inspiration blev det den här gången.
Lördagen gick sedan åt för alla mina åsidosatta sysslor här hemma. Det är ingen annan som gör dem om jag åker iväg, men det var det väl ingen som trodde heller...
Dels innebar det att förbereda det sista åt revisorn som idag har varit här och deklarerat Curths firma. Så nån sovmorgon blev det inte idag, för se revisorn han är morgonpigg. Inte ofta jag hoppar upp 7.30 en söndag. Om jag inte ska på nån långväga fotbolls- eller hockeymatch förstås. ;-)
En som också varit väldigt i farten i helgen, är Marcus. Gissar att han är ganska trött ikväll. Heldag i Stockholm i torsdags tillsammans med fotbollstokiga bröder och deras kompisar. Och sedan heldag på strippen i Emmaboda med motortokiga brodern igår. Han är nog ganska nöjd med sin helg, precis som jag.
Synd att den redan är slut bara.....
Ny vecka, nya möjligheter!
/ Pia
Det blev som sagt ingen husvagnstripp till Gullbranna, men väl en "husmorstripp" till Ullared....
FYYY vad folk! Hur kan man tycka att det är KUL att åka till Ullared???!!!
Och jag begriper egentligen inte själv varför jag håller på och åker dit nån gång om året, TROTS att jag inte vill det minsta. Inte gör jag några fynd heller när jag är där. Nej, enda anledningen att jag åker är väl att det börjar bli tomt i förråden med tvål, schampo, tandkräm, bakplåtspapper, plastpåsar, folie och sköljmedel..... osv.
Har man väl handlat en årsförbrukning av allt det där, så det finns hemma i skåpen, så slipper man ju tänka på såna saker i alla fall, när man handlar på ICA eller City Gross. Handla ÄR inte roligt! Ursäkta alla ni som tycker det är som en hobby, men eftersom min käre make tycks tro att det är något jag gör för nöjes skull, så måste jag klargöra att det är absolut inte fallet! Handla är ett MÅSTE, ett nödvändigt ont, ingenting annat.
FOTBOLL är nöje! :-)
Och en del annat också.... ;-)
För att nu göra det här Ullaredsbesöket i torsdags, något mer uthärdligt, så bestämde jag mig för att fortsätta till Halmstad, helt själv! Samuel har ju sin lägenhet där, och lite lugn och ro kunde jag ju behöva, efter kundinvasionen på Ge-Kås. Så jag packade med mig det jag behövde för en övernattning, och njöt av lugn och ro. På torsdagskvällen gjorde jag ett besök hos syrran och hennes sambo också. Mycket trevligt att bara få träffas så där lite oplanerat. De är mitt uppe i flyttbestyren nu, eftersom de köpt hus i Halmstad. Jag är INTE avundsjuk på allt de har framför sig. Jobbigt att flytta, men såklart är det ju jätteroligt också. Så visst gläds jag också med dem. Men jobbet....det slipper jag gärna :-)
Mycket kaffe, mycket juice, ny säng, för liten kudde, ovana ljud och VÄRME gjorde att jag hade väldigt svårt att somna. Kanske berodde det också på att Samuels säng är van vid att man somnar sent och vaknar SENT....? ;-)
I alla fall var klockan 4.30 sista gången jag tittade. Och sen sov jag ända till 9.40. Dödstrött gjorde jag ett besök på toa, och somnade sedan om igen. Typ 11 kände jag mig tvungen att stiga in i duschen för att vakna till.
"Frukosten" bestod av smörgåstårta, som jag inköpt på Ica Maxi kvällen innan. MUMS! Tog det lite lugnt, och fixade till lite efter mig, men jag städade INTE åt honom om det är nån som tror det! Hans lägenhet, hans ansvar!
Vill ju ha söner som klarar sig utan sin mor, och det tror jag flickvänner vill också! Räcker väl att jag tvättar åt honom. Det har han ju ingen möjlighet till i sin lägenhet. Så det känns OK även för mig.
Innan jag gav mig iväg hemåt igen, så hann jag med ett besök på Blomsterlandet också. Påskliljorna som blommat ovanligt länge i år, är nu förbi och behövde bytas ut. Lite inspiration är det allt att få gå i en blomsteraffär. DET gillar jag faktiskt. Och nu när vi har ny uteplats på gång så känns det ännu mer motiverat. För nu BEHÖVER vi ju lite nytt dit också. Men som sagt, mest inspiration blev det den här gången.
Lördagen gick sedan åt för alla mina åsidosatta sysslor här hemma. Det är ingen annan som gör dem om jag åker iväg, men det var det väl ingen som trodde heller...
Dels innebar det att förbereda det sista åt revisorn som idag har varit här och deklarerat Curths firma. Så nån sovmorgon blev det inte idag, för se revisorn han är morgonpigg. Inte ofta jag hoppar upp 7.30 en söndag. Om jag inte ska på nån långväga fotbolls- eller hockeymatch förstås. ;-)
En som också varit väldigt i farten i helgen, är Marcus. Gissar att han är ganska trött ikväll. Heldag i Stockholm i torsdags tillsammans med fotbollstokiga bröder och deras kompisar. Och sedan heldag på strippen i Emmaboda med motortokiga brodern igår. Han är nog ganska nöjd med sin helg, precis som jag.
Synd att den redan är slut bara.....
Ny vecka, nya möjligheter!
/ Pia
Mycké fotboll nu
Under de senaste 5 dagarna har jag varit på fotboll på 4 av dem. Underbart, säger jag! Vet inte om gubben här hemma tycker detsamma. ;-) Trots att vädret inte är särskilt behagligt, så värmer det gott när segrarna ramlar in efter mycket kamp.
I måndags såg jag Kulltorp besegra Omen klart med 4-0. Och jag var imponerad av di röde. Mycket bra tempo och de rullade boll riktigt bra, inte minst i första halvlek. Väldigt kul att se de yngre grabbarna faktiskt dominera stundtals. Ser ut som om KGoIF kan hålla en riktigt bra klass de närmsta åren, om nu inte högre divisioner lockar de yngre. Satt bakom Omens lagbänk och hörde deras coachs kommentarer hela matchen. Vid ett flertal tillfällen fällde han beundrande kommentarer över sina motståndare. Och hans egna gubbar började tröttna redan efter 20, då de första bytena kom. O-men, skulle kunna stå för Old-men. För det var just det de var. Snittåldern låg förmodligen runt 40+.
Tisdagen var fotbollsfri, men ikväll var det dags igen.
Gnosjö IF- Hvetlanda GIF. 4 plusgrader och ösregn. Planen var oberäknelig, med mängder av vattenplaningar och döda studsar. Inte lätt att rulla boll då. Men det är ju lika för båda lagen.
Efter den snöpliga förlusten mot Aneby i lördags så var det underbart skönt med en seger igen. Det satt långt inne men GIF lyckades hålla undan tiden ut och matchen slutade 2-1, efter att Hvetlanda haft ledningen efter första halvlek med 0-1. Samuel satte en straff, 1-1, och då vågar mamma knappt titta. Men tur jag kikade lite mellan fingrarna i alla fall.... :-) Att han sen blev belönad med priset till "bäste hemmaspelare", gjorde ju inte mamma mindre nöjd. Och det var han väl värd! En riktig kämpaseger från hela laget var det, och för att sticka ut hakan så skulle jag vilja ge lite extra cred till Rasmus och Peder ikväll också. Men det står förmodligen nå´t helt annat i Värnamo Nyheter på fredag... ;-)
Skulle egentligen varit i Gullbranna med husvagnen den här helgen. Det var i alla fall planen för nån vecka sedan. Men eftersom vi behövde byta ut däcken på vagnen enligt besiktningen och inte hunnit få dem ännu, så bestämde vi oss för att strunta i det. Och med väderprognosen som ligger för de kommande dagarna, så är jag inte det minsta besviken för detta. Kanske kan bli nån slags utflykt ändå i helgen. Få se om jag känner för det.
Samuel, Daniel o Marcus beger sig imorgon till Söderstadion i Stockholm för att se Hammarby-Öster. Tur att det inte är Stockholmsderby, för då hade jag aldrig släppt iväg "lillplutten" själv. Hoppas supportrarna håller sig i skinnet nu, så de kommer välbehållna hem igen.
Ska nu njuta av en LÅÅÅNG skön helg.
/Pia
I måndags såg jag Kulltorp besegra Omen klart med 4-0. Och jag var imponerad av di röde. Mycket bra tempo och de rullade boll riktigt bra, inte minst i första halvlek. Väldigt kul att se de yngre grabbarna faktiskt dominera stundtals. Ser ut som om KGoIF kan hålla en riktigt bra klass de närmsta åren, om nu inte högre divisioner lockar de yngre. Satt bakom Omens lagbänk och hörde deras coachs kommentarer hela matchen. Vid ett flertal tillfällen fällde han beundrande kommentarer över sina motståndare. Och hans egna gubbar började tröttna redan efter 20, då de första bytena kom. O-men, skulle kunna stå för Old-men. För det var just det de var. Snittåldern låg förmodligen runt 40+.
Tisdagen var fotbollsfri, men ikväll var det dags igen.
Gnosjö IF- Hvetlanda GIF. 4 plusgrader och ösregn. Planen var oberäknelig, med mängder av vattenplaningar och döda studsar. Inte lätt att rulla boll då. Men det är ju lika för båda lagen.
Efter den snöpliga förlusten mot Aneby i lördags så var det underbart skönt med en seger igen. Det satt långt inne men GIF lyckades hålla undan tiden ut och matchen slutade 2-1, efter att Hvetlanda haft ledningen efter första halvlek med 0-1. Samuel satte en straff, 1-1, och då vågar mamma knappt titta. Men tur jag kikade lite mellan fingrarna i alla fall.... :-) Att han sen blev belönad med priset till "bäste hemmaspelare", gjorde ju inte mamma mindre nöjd. Och det var han väl värd! En riktig kämpaseger från hela laget var det, och för att sticka ut hakan så skulle jag vilja ge lite extra cred till Rasmus och Peder ikväll också. Men det står förmodligen nå´t helt annat i Värnamo Nyheter på fredag... ;-)
Skulle egentligen varit i Gullbranna med husvagnen den här helgen. Det var i alla fall planen för nån vecka sedan. Men eftersom vi behövde byta ut däcken på vagnen enligt besiktningen och inte hunnit få dem ännu, så bestämde vi oss för att strunta i det. Och med väderprognosen som ligger för de kommande dagarna, så är jag inte det minsta besviken för detta. Kanske kan bli nån slags utflykt ändå i helgen. Få se om jag känner för det.
Samuel, Daniel o Marcus beger sig imorgon till Söderstadion i Stockholm för att se Hammarby-Öster. Tur att det inte är Stockholmsderby, för då hade jag aldrig släppt iväg "lillplutten" själv. Hoppas supportrarna håller sig i skinnet nu, så de kommer välbehållna hem igen.
Ska nu njuta av en LÅÅÅNG skön helg.
/Pia
Vilken vecka...
Ja idag vaknade jag med spränghuvudvärk, och fick snällt bli hemma från gudstjänsten på förmiddagen. Konstigt att det alltid är när det lugnar ner sig som huvudvärken kommer. Lördag o söndag var nämligen helt fria från "måste"-grejer. Med hjälp av Alvedon, och mycket sömn så släppte i alla fall det värsta till i eftermiddag. Lite frisk luft och ett besök på Liavallen hjälpte också till. Tyvärr fick B-laget stryk med 0-1, mot Hillerstorp.
Resten av veckan har däremot varit välfylld med uppbokade kvällar.
Efter jobbet i tisdags åkte jag direkt till Finnvedens bil i Värnamo. Vår Volvo var en av de bilar som man kallat in för att nå´t med oljenivån kunde skada motorn, och ev. rusa även om man släpper gaspedalen. Så tur man har grabben som tog hand om det direkt. Lätt avhjälpt var det. Det som tog längst tid var att uppdatera nån mjukvara i bilens datorsystem. Lite läskigt att nästan allt styrs med hjälp av datorn i bilen...
I onsdags var det fotboll i Idrottsparken i Anderstorp, då AIF P-96 mötte HULL united (Hylte, Unnaryd, Långaryd, Landeryd) på hemmaplan. En jämn match där AIF tillslut vann med 5-3. Och Marcus gjorde sista målet på en frispark!!! :-) Härlig kämpaseger! Men man kan ju börja undra över hur det kommer se ut med fotbollen i framtiden på A-lagsnivå. När 4 orter som förr haft egna representationslag, redan i 14års-åldern måste samarbeta för att få ihop lag, så lär det saknas spelare för att få ihop mer än ett lag även i vuxen ålder. Och HULL-united är inte enda exemplet. Bara i P96-serien som AIF spelar i så är det ytterligare 3 sammansatta lag. Lanna-Bredaryd-Forsheda. Lammhult-Rörvik. Reftele-Västboås. Och de sistnämnda har bara 9-mannalag ändå. Känns trist för fotbollen i framtiden i våra bygder. Vad gör dagens ungdomar egentligen??? Lever de sina liv fullständigt vid datorerna eller?
I torsdags hade jag alla mina gamla syjuntekompisar här, för en mycket trevlig kväll. Det var längesedan jag skrattade så mycket. Gick inte att sluta, och till sist fick jag nästan kramp i magen. Vad vi skrattade åt?? Ja, det vet jag inte egentligen. Men det började med att jag spillde på mig.....som jag ALLTID gör. Vet inte varför det blev så väldigt roligt.... :-)
Det som hände tidigare under torsdagen var dock långt ifrån roligt. När ett litet samhälle som Hillerstorp drabbas av något så tragiskt som ett mord så är det ingen som är oberörd av det. Under dagen tänker man bara på att lösa problemen som uppstår och försöka hantera situationen så att den orsakar så lite smärta och rädsla som möjligt. Men sen när man kommer hem och hinner fundera över det som hänt, det är då det gör ont. Var inne på ICA och handlade efter jobbet, och det kändes i atmosfären även där att något ofattbart hänt. Så nära oss allihopa. Mina tankar har sedan detta hänt varit väldigt mycket hos de familjer som drabbats hårdast. Och framförallt hos barnen. Måtte de möta mycket kärlek i framtiden.
Efter en något förkortad arbetsdag i fredags, så åkte Marcus o jag direkt till Jönköping till Odontologiska kliniken på Rosenlund. Till tandläkaren alltså. De vill ha lite extra koll på Macke efter alla cytostatikor som han fått. De kan nämligen påverka rötterna till ej färdigbildade tänder. I Mackes fall handlar det om 8 tänder som kan ta skada. Men den här gången gjorde de också en vanlig undersökning och plastade in alla 12års-tänderna. Allt ser bra ut än så länge. Inga IKEA-besök den här gången. Det hade jag lovat Macke.... ;-)
Lördagen betydde en välbehövlig sovmorgon. Och trots att vädret inte var särskilt kul, 2 plus och regn, så bestämde jag och Daniel oss för att åka till Aneby och se Gnosjö kämpa om tre poäng. Tyvärr så blev det noll pinnar trots en frenetisk kamp. Bollen ville inte in i mål denna lördag, förrän det var för sent. I näst sista minuten sätter dock Samuel en riktig pärla mot krysset, på halvvolley. Tjusigt värre! En riktigt skön känsla att vara tillbaka på plan tror jag, då det var Samuels premiärinhopp efter knäskadan i vintras. Synd bara att Aneby gjorde 2 mål.
I och med besöket på Furulids IP, så fick jag ytterligare en ny bekantskap i besökta fotbollsarenor i Sverige. Skulle vara intressant att sätta sig och skriva ner nån gång vilka fotbollsarenor man besökt. Kanske vore lite jobbigt att konstatera hur många det är. :-) Och det värsta är ju att på alla dessa orter man varit, så är det ju ENDAST fotbollsplanen man sett, och hittar till.
På vägen hem från Aneby, stannade vi till i Vaggeryd hos Kristian o Lotta. Daniel som önskat sig en gitarr när han fyllde år, den 2 mars!!!!!, men fortfarande inte fått någon pga att den vi beställt i Halmstad varit restnoterad i 2 månader, skulle nu se om han ville köpa ett av Kristians väl inspelade instrument. Och JA, det ville han. Utan tvekan. Vi åkte och tog ut pengar och passade samtidigt på att handla några kassar mat (4) på ICA, och sen vände vi tillbaka och genomförde affären. Det har INTE varit tyst här hemma sedan dess...... :-)
Lika glad som Daniel är för gitarren, lika glad är jag för det fina collaget som Lotta & Krille skickade med till mig. Det kan ni se på bilden nedan!
Och så är det snart måndag igen.... puh.....
/ Pia
Resten av veckan har däremot varit välfylld med uppbokade kvällar.
Efter jobbet i tisdags åkte jag direkt till Finnvedens bil i Värnamo. Vår Volvo var en av de bilar som man kallat in för att nå´t med oljenivån kunde skada motorn, och ev. rusa även om man släpper gaspedalen. Så tur man har grabben som tog hand om det direkt. Lätt avhjälpt var det. Det som tog längst tid var att uppdatera nån mjukvara i bilens datorsystem. Lite läskigt att nästan allt styrs med hjälp av datorn i bilen...
I onsdags var det fotboll i Idrottsparken i Anderstorp, då AIF P-96 mötte HULL united (Hylte, Unnaryd, Långaryd, Landeryd) på hemmaplan. En jämn match där AIF tillslut vann med 5-3. Och Marcus gjorde sista målet på en frispark!!! :-) Härlig kämpaseger! Men man kan ju börja undra över hur det kommer se ut med fotbollen i framtiden på A-lagsnivå. När 4 orter som förr haft egna representationslag, redan i 14års-åldern måste samarbeta för att få ihop lag, så lär det saknas spelare för att få ihop mer än ett lag även i vuxen ålder. Och HULL-united är inte enda exemplet. Bara i P96-serien som AIF spelar i så är det ytterligare 3 sammansatta lag. Lanna-Bredaryd-Forsheda. Lammhult-Rörvik. Reftele-Västboås. Och de sistnämnda har bara 9-mannalag ändå. Känns trist för fotbollen i framtiden i våra bygder. Vad gör dagens ungdomar egentligen??? Lever de sina liv fullständigt vid datorerna eller?
I torsdags hade jag alla mina gamla syjuntekompisar här, för en mycket trevlig kväll. Det var längesedan jag skrattade så mycket. Gick inte att sluta, och till sist fick jag nästan kramp i magen. Vad vi skrattade åt?? Ja, det vet jag inte egentligen. Men det började med att jag spillde på mig.....som jag ALLTID gör. Vet inte varför det blev så väldigt roligt.... :-)
Det som hände tidigare under torsdagen var dock långt ifrån roligt. När ett litet samhälle som Hillerstorp drabbas av något så tragiskt som ett mord så är det ingen som är oberörd av det. Under dagen tänker man bara på att lösa problemen som uppstår och försöka hantera situationen så att den orsakar så lite smärta och rädsla som möjligt. Men sen när man kommer hem och hinner fundera över det som hänt, det är då det gör ont. Var inne på ICA och handlade efter jobbet, och det kändes i atmosfären även där att något ofattbart hänt. Så nära oss allihopa. Mina tankar har sedan detta hänt varit väldigt mycket hos de familjer som drabbats hårdast. Och framförallt hos barnen. Måtte de möta mycket kärlek i framtiden.
Efter en något förkortad arbetsdag i fredags, så åkte Marcus o jag direkt till Jönköping till Odontologiska kliniken på Rosenlund. Till tandläkaren alltså. De vill ha lite extra koll på Macke efter alla cytostatikor som han fått. De kan nämligen påverka rötterna till ej färdigbildade tänder. I Mackes fall handlar det om 8 tänder som kan ta skada. Men den här gången gjorde de också en vanlig undersökning och plastade in alla 12års-tänderna. Allt ser bra ut än så länge. Inga IKEA-besök den här gången. Det hade jag lovat Macke.... ;-)
Lördagen betydde en välbehövlig sovmorgon. Och trots att vädret inte var särskilt kul, 2 plus och regn, så bestämde jag och Daniel oss för att åka till Aneby och se Gnosjö kämpa om tre poäng. Tyvärr så blev det noll pinnar trots en frenetisk kamp. Bollen ville inte in i mål denna lördag, förrän det var för sent. I näst sista minuten sätter dock Samuel en riktig pärla mot krysset, på halvvolley. Tjusigt värre! En riktigt skön känsla att vara tillbaka på plan tror jag, då det var Samuels premiärinhopp efter knäskadan i vintras. Synd bara att Aneby gjorde 2 mål.
I och med besöket på Furulids IP, så fick jag ytterligare en ny bekantskap i besökta fotbollsarenor i Sverige. Skulle vara intressant att sätta sig och skriva ner nån gång vilka fotbollsarenor man besökt. Kanske vore lite jobbigt att konstatera hur många det är. :-) Och det värsta är ju att på alla dessa orter man varit, så är det ju ENDAST fotbollsplanen man sett, och hittar till.
På vägen hem från Aneby, stannade vi till i Vaggeryd hos Kristian o Lotta. Daniel som önskat sig en gitarr när han fyllde år, den 2 mars!!!!!, men fortfarande inte fått någon pga att den vi beställt i Halmstad varit restnoterad i 2 månader, skulle nu se om han ville köpa ett av Kristians väl inspelade instrument. Och JA, det ville han. Utan tvekan. Vi åkte och tog ut pengar och passade samtidigt på att handla några kassar mat (4) på ICA, och sen vände vi tillbaka och genomförde affären. Det har INTE varit tyst här hemma sedan dess...... :-)
Lika glad som Daniel är för gitarren, lika glad är jag för det fina collaget som Lotta & Krille skickade med till mig. Det kan ni se på bilden nedan!
Och så är det snart måndag igen.... puh.....
/ Pia
Ny arbetsvecka
Det är tätt mellan måndagarna! Åtminstone känns det som om de kommer oftare än fredagarna :-)
En riktig Valborgsmässoafton för mig är att fira den på Ungdomsborgen i Kulltorp. Så har jag gjort säkert 35 år tillbaka i tiden. Endast något år har jag missat. Två ggr på grund av att grabbarna spelat fotboll och jag har skjutsat dem. Och en gång tror jag för att jag varit sjuk, men annars har jag nog varit där. Många år har jag varit med och sjungit i Kören också. De klassiska "Vintern ra" och "Sköna Maj" m.fl, men på senare år har jag inte tyckt mig hinna med dessa sångövningar. Men i år var det dags igen! OJ, så kul det var. Och riktigt bra lät det också, till slut. Men det var ett slit innan det blev så :-) . Problemet är bara att nu få de där sångerna ur skallen... "ba ba, ba ba, ba ba, ba ba, ba ba, ba ba, aaa, aaa" Alltså...det är altstämman till "Nu är det härligt att leva", och det är lögn att bli av med den!
Som om det inte var fullt upp med sångövningar inför Valborg, så var det också min tur att ha serveringen den kvällen. Det är lätt den största serveringen på hela säsongen på Ungdomsborgen. Men numera så gör vi jobbet enkelt för oss, med engångsmuggar o pappassietter. Inte så miljövänligt kanske, men i princip nödvändigt, då porslinet inte räcker till alla ändå den kvällen.
Så nu är våren här på riktigt. Curth är numera ALDRIG hemma. Jobb, jobb, jobb. Det var en alldeles för lång vinter. Och när han inte är i andras trädgårdar, då är han i våran. Har dragit igång projektet; Altan utanför altanen. :-) Ja, alltså, när man byggt in den befintliga altanen, så måste man ju ha en ny utanför den inbyggda.
Iofs är det något som vi tänkt oss sedan vi flyttade hit 1988, men först nu blir det alltså verklighet. Och så har vi alltid önskat oss en liten "blaske blask", dvs en sten som det porlar lite vatten igenom, med nån ljuspunkt. Och det blir också verklighet nu. Ska bli spännande att se om vi sitter lika mycket ute-ute, som vi sitter ute-inne. Aldrig kunde vi väl ana att vi skulle tillbringa så mycket tid i uterummet! Måste säga att det är nog det bästa på hela huset! Känns som vi haft försommar LÄNGE redan. Lite tända ljus och värmen består långt in på kvällarna.
När vi kom från Ungdomsborgen i fredags så hade vi grillkväll där ute tillsammans med Emelie o Andreas, och vi satt kvar ända framåt midnatt. Helt otroligt. Man hör många som grillat för första gången den här säsongen de senaste dagarna. Men vi har redan grillat länge. Så gött!
Den här helgen blev det sovmorgon 2 dagar. Och det var välbehövligt. Men söndagen var inte mycket till vilodag. Satt med fakturering och bokföring och VIPS var kl.23.00! Vart tog den dagen vägen???
Eftersom inte Daniel hade någon träning ikväll, så var han snäll och följde med Marcus till hans träning istället, så jag fick en kväll hemma. Och då passade jag på att göra nå´t jag inte gjort på evigheter. Jag bakade vetebröd! Härliga hembakta vetelängder..... det var evigheter sedan sist. Jag har i alla fall inte bakat nå´t sedan innan Macke blev sjuk, det är jag helt säker på. Sakta med säkert börjar lusten att göra det där lilla extra att komma tillbaka. Det känns skönt.
Blir inte så mycket bloggande nu när man kommit igång på allvar igen. Och jag funderar över om jag överhuvudtaget ska fortsätta att blogga. Själva syftet med bloggen var ju att kunna hålla släkt,vänner o bekanta uppdaterade om hur vi haft det när Marcus varit sjuk och fått behandlingar. Nu tror vi ju att vi lämnat detta bakom oss, och ska få leva normalt liv igen. Samtidigt så märker jag ju att ni fortfarande vill läsa, och när jag inte skrivit nå´t på ett par dagar, ja då är ni inne och kollar flera gånger om, det ser jag i besöksstatistiken :-)
Får väl fundera lite till, innan jag bestämmer mig.
Ha de`!
Kram Pia
En riktig Valborgsmässoafton för mig är att fira den på Ungdomsborgen i Kulltorp. Så har jag gjort säkert 35 år tillbaka i tiden. Endast något år har jag missat. Två ggr på grund av att grabbarna spelat fotboll och jag har skjutsat dem. Och en gång tror jag för att jag varit sjuk, men annars har jag nog varit där. Många år har jag varit med och sjungit i Kören också. De klassiska "Vintern ra" och "Sköna Maj" m.fl, men på senare år har jag inte tyckt mig hinna med dessa sångövningar. Men i år var det dags igen! OJ, så kul det var. Och riktigt bra lät det också, till slut. Men det var ett slit innan det blev så :-) . Problemet är bara att nu få de där sångerna ur skallen... "ba ba, ba ba, ba ba, ba ba, ba ba, ba ba, aaa, aaa" Alltså...det är altstämman till "Nu är det härligt att leva", och det är lögn att bli av med den!
Som om det inte var fullt upp med sångövningar inför Valborg, så var det också min tur att ha serveringen den kvällen. Det är lätt den största serveringen på hela säsongen på Ungdomsborgen. Men numera så gör vi jobbet enkelt för oss, med engångsmuggar o pappassietter. Inte så miljövänligt kanske, men i princip nödvändigt, då porslinet inte räcker till alla ändå den kvällen.
Så nu är våren här på riktigt. Curth är numera ALDRIG hemma. Jobb, jobb, jobb. Det var en alldeles för lång vinter. Och när han inte är i andras trädgårdar, då är han i våran. Har dragit igång projektet; Altan utanför altanen. :-) Ja, alltså, när man byggt in den befintliga altanen, så måste man ju ha en ny utanför den inbyggda.
Iofs är det något som vi tänkt oss sedan vi flyttade hit 1988, men först nu blir det alltså verklighet. Och så har vi alltid önskat oss en liten "blaske blask", dvs en sten som det porlar lite vatten igenom, med nån ljuspunkt. Och det blir också verklighet nu. Ska bli spännande att se om vi sitter lika mycket ute-ute, som vi sitter ute-inne. Aldrig kunde vi väl ana att vi skulle tillbringa så mycket tid i uterummet! Måste säga att det är nog det bästa på hela huset! Känns som vi haft försommar LÄNGE redan. Lite tända ljus och värmen består långt in på kvällarna.
När vi kom från Ungdomsborgen i fredags så hade vi grillkväll där ute tillsammans med Emelie o Andreas, och vi satt kvar ända framåt midnatt. Helt otroligt. Man hör många som grillat för första gången den här säsongen de senaste dagarna. Men vi har redan grillat länge. Så gött!
Den här helgen blev det sovmorgon 2 dagar. Och det var välbehövligt. Men söndagen var inte mycket till vilodag. Satt med fakturering och bokföring och VIPS var kl.23.00! Vart tog den dagen vägen???
Eftersom inte Daniel hade någon träning ikväll, så var han snäll och följde med Marcus till hans träning istället, så jag fick en kväll hemma. Och då passade jag på att göra nå´t jag inte gjort på evigheter. Jag bakade vetebröd! Härliga hembakta vetelängder..... det var evigheter sedan sist. Jag har i alla fall inte bakat nå´t sedan innan Macke blev sjuk, det är jag helt säker på. Sakta med säkert börjar lusten att göra det där lilla extra att komma tillbaka. Det känns skönt.
Blir inte så mycket bloggande nu när man kommit igång på allvar igen. Och jag funderar över om jag överhuvudtaget ska fortsätta att blogga. Själva syftet med bloggen var ju att kunna hålla släkt,vänner o bekanta uppdaterade om hur vi haft det när Marcus varit sjuk och fått behandlingar. Nu tror vi ju att vi lämnat detta bakom oss, och ska få leva normalt liv igen. Samtidigt så märker jag ju att ni fortfarande vill läsa, och när jag inte skrivit nå´t på ett par dagar, ja då är ni inne och kollar flera gånger om, det ser jag i besöksstatistiken :-)
Får väl fundera lite till, innan jag bestämmer mig.
Ha de`!
Kram Pia
