piaelm

Morgonens prover visade helt normala värden på Marcus, så ÄNTLIGEN får vi ge oss iväg på det som vi hoppas blir det sista behandlingsblocket.

Blommorna vattnade, räkningar betalda, väskorna packade, och nudlar, müsli, frukt och hallon är med.  Marcus är på ett väldigt gott humör ikväll, trots vad som komma skall. Är ju aningen lättare att ge sig väg när det är sista gången enligt behandlingsprotokollet. Den här gången får han klara sig utan underhållande storebröder, för det blir bara Marcus och jag som åker imorgon. Hoppas han står ut med det.

Lite trist att OS är slut nu, för det hade varit ett bra tidsfördriv på sjukhuset. Men vi får väl titta på repriser på webben. :-)

Hoppas på mildväder imorgon så resan till Götet går smidigt. Det är skönt att ana vårluften ute. Men vintern har förmodligen inte gjort sitt ännu. Idag åkte i alla fall julgardinerna (jag skäms) ner, och de betydligt mer vårliga med tulpaner på kom upp istället. Lite nya blommor i fönstret och vips, så känns inte våren alltför långt borta.

Har varit en skön helg, som ikväll avslutades i kyrkan. Samuel och Matilda var med och sjöng. Och JA, familjen har fått en sångfågel till i Samuels käresta. Kul att få träffa dig igen Tilda!

Ni får gärna tänka lite extra på Marcus och oss andra den här veckan. Det behöver vi! Det är tuffa dagar som ligger framför den här veckan. Och vi hoppas att han inte blir lika dålig efter behandlingen som sist. Vi litar på alla er som följt oss. Vi vet att vi inte är ensamma. Eller som Liverpool uttrycker det... You´ll never walk alone.

Nu ska jag se sista perioden i OS-finalen i hockey, innan det är dags för sängen.

Vi hörs snart igen!
 
/Kram Pia  

Just nu håller mina mellansöner (Samuel o Daniel) på och röjer runt i varenda garderob här hemma. De ska på 25 års-fest för tvillingarna Eng, och temat är -85. Men vad hade man på sig då??? Det känns som om det är väldigt längesedan det var -85. Åtminstone när man börjar leta bland alla gamla trasor. Varför har jag sparat allt detta? Det MÅSTE bli en röjning så fort tillfälle ges. Livat och glatt är det i alla fall här just nu, när Curths gamla kläder provas. :-)

Livat och glatt var det inatt också, framför TV:n, när ytterligare ett OS-guld bärgades till Sverige av dessa 4 fantastiska curlingtjejer. Vilken dramatik det blev! Och jag är verkligen glad att jag stannade uppe för att se detta i direktsändning. Tala om att slitas mellan hopp och förtvivlan om och om igen.

Lika livat och glatt var det INTE när man skulle upp i morse :-). Men jag hade bestämt mig för att hoppa upp senast 9, och så blev det. Nästan i alla fall. Även Marcus tog rejäl sovmorgon idag. Han sov faktiskt längst idag, och DET är inte vanligt. Väckte honom vid 10.15 och sa att "Du måste vakna nu för att ta dina tabletter."
Stackars kille. Få tabletter till frukost. Men han har väl börjat vänja sig nu. Medicinerna han äter är i förebyggande syfte mot svampinfektioner, som är en vanlig biverkan på behandlingarna. 
Efter att han ätit något mera till frukost så blev det en sväng till Gislerinken för att äntligen få tillfälle att träffa Mackes gamla hockeylag igen. Och det var väldigt väldigt kul att få träffa hela glada GSK-gänget igen! Att de dessutom lyckades vinna mot HV, gjorde ju inte saken sämre. I och med det så spelade de bort HV-killarna från möjligheten att vinna serien. Gött.
Alltså...... Jag håller ju alltid på HV71 annars, med INTE när de möter GSK!

Igår så kom det ett litet trevligt brev på posten igen.
Eller litet var det ju inte, utan snarare ett stort vadderat kuvert, som var adresserat till Marcus Elmersson.
Den här gången innehöll kuvertet en HAMMARBY-tröja, full av autografer! Och ett litet brev :
"Hej, Marcus, Vi i Hammarby Fotboll hörde att du har en tuff fajt framför dig. Det känner vi igen eftersom vi också har tuffa matcher framöver och ska se till att Hammarby spelar i Allsvenskan igen. Men vi tycker din fajt är viktigare och skickar med en present så du ska känna att du har vårt stöd. Krya på dig!"

Jag behöver väl knappast förklara att det var en väldigt glad och stolt kille som drog på sig Hammarby-tröjan. Och mamma hon fällde en liten tår, precis som vanligt. Lyckan är total! Både Brynäs och Hammarbys matchtröjor, med autografer. Och dessutom en riktig bonus med Trelleborgs matchtröja och autografer, så han har nå´t allsvenskt lag att hålla på också, denna säsong. Börjar ana att vi får fullt upp med att åka på fotbollsmatcher under säsongen för att supporta alla omtänksamma lag ;-)

TACK du/ni omtänksamma som skvallrat för Hammarby IF! Jag saknar faktiskt ord för att uttrycka hur jag känner, men att jag fäller mina små tårar om och om igen av lycka, är kanske väl så talande. Jag misstänker att det är en i inledningen omnämnd tvilling, som ligger bakom denna Hammarby-present! ;-)

Nu ska jag tillbringa lördagkvällen med att njuta av slutklämmen på OS och zappa lite till Melodifestivalen och kanske lite elitseriehockey också....

Må så gott!

/ Pia

Nu har jag varit ute och "slarvat" 2 kvällar i rad och har därmed försakat min blogg. ;-)

Eller, ja..... slarvat kanske inte är rätt uttryckt. Men jag har fått tillbaka lite av smaken på det vanliga livet. I förrgår träffade jag mina Bojen-jobbarkompisar när vi firade Gunilla, som fyllt lite halvjämnt. Fantastiskt kul att träffa dessa tjejer igen. Och vilken god mat hon bjöd på. Gunilla skulle lätt kunna jobba som gourmetkock härnäst i karriären!
Nu är man också lite uppdaterad på vardagen. Det händer mycket när man är borta från jobbet i månader i sträck. Lite "skvaller" är ju skönt att höra nån gång. Här hemma blir man inte precis jätteuppdaterad. Jag börjar förstå hur de känner sig som går hemma och inte har nå´t jobb att gå tillbaka till. I början är det lugnt o skönt, men efter ett tag blir man nästan obekväm med att ge sig ut och träffa folk, lite insnöad, som det populärt heter dessa tider. :-) Verkligheten försvinner bort väldigt fort, och man förstår hur viktigt det är med ett socialt nät runt omkring sig. Jag är glad att jag har så mycket vänner och bekanta i flera olika sammanhang så man inte tappar all kontakt med omvärlden. Och ett jobb att gå tillbaka till. Åtminstone än så länge. Man vet ju inte riktigt vad som händer nu när 9 tjänster ska dras in.

Igår kväll träffade jag sedan mina goa syjuntevänner. Denna gång hos Birgitta i Värnamo. Jag som alltid varit flitig med att gå på våra träffar har missat en hel del av dem på sistone. Men igår fick jag vara med igen. Och lite mer skvaller.... Och mer gott att äta.... Vilken underbar tårta vi fick till kaffet! Och igår blev det även lite handarbete gjort!!! Faktiskt! Så kul att vi lyckas hålla igång det här gamla gänget. Jag uppskattar verkligen att vi har kvar kontakten!

Igår hade jag ett 48 min långt telefonsamtal, med en TELEFONFÖRSÄLJARE! VA?! Då undrar ni förstås hur mycket elände jag hann att vräka ur mig under den tiden, jag som avskyr dessa inkräktare i mitt liv... ;-)
Men, ni förstår.... det här var inte vilken telefonförsäljare som helst. Det var JOHAN på TVÄTTEX! :-)
Det är verkligen alltid lika roligt när han ringer. Och detta 48 min långa samtal var inget ovanligt långt samtal, utan det var ungefär som det brukar vara. Vi har faktiskt börjat bli som riktiga vänner efter de 13 år han jobbat där. Och man delar med sig mer och mer av sin vardag faktiskt, så nu börjar man nästan tycka att det skulle vara roligt att träffa honom och hans familj på riktigt. Kanske på en hockeymatch på Scandinavium, typ Frölunda-HV. DET skulle vara  riktigt kul faktiskt... hahaha....
När vi väl pratat "färdigt", så undrade jag hur det var vi bestämde med tvättmedlet .... Jo, just det ja, nästa leverans i april... :-) Det är verkligen en bisak det där med tvättmedlet när han ringer. Men ibland undrar jag om det kan gå ihop sig ekonomiskt för en försäljare som ger en kund nästan en hel timma?! I o f s så är det nog inte så många av kunderna som han ger den tiden, det har jag fattat ;-)
Johan är verkligen undantaget som bekräftar regeln bland släktet telefonförsäljare. Så om han ringer dig, släng inte på luren!

Det börjar bli lite drygt att gå och vänta på att vi ska få åka till Gbg igen. Hade verkligen förberett oss på att vi skulle varit där den här veckan. Och så blir det framskjutet TVÅ gånger. Men jag hoppas VERKLIGEN att det blir på måndag. På ett vis kanske det är bra för Marcus att det går en extra vecka emellan den här gången. Då kanske han återhämtar sig snabbare än sist efter behandlingen. Men han är väldigt mycket som vanligt nu, go o glad och aktiv. Just nu skottar han snö! Han är en riktig kämpe, min Marcus!

Ska nu försöka skapa lite helgkänsla. Typ städa lite och plocka i ordning. Kanske handla nå´t gott till kvällen. Varje dag känns oerhört lik alla andra dagar nuförtiden. Vet knappast när det är vardag eller helg. Tur man har OS-programmet, så man kan läsa sig till vilken dag det är! ;-)

Trevlig helg!
/ Pia

Känner mig faktiskt lite besviken nu.
Jag var så säker på att det skulle bli resa till Göteborg imorgon, men icke.
Eva-Karin ringde precis från Ryhov och sa att de neutrofila var 0,44 idag. Och gränsen är ju 0,5.
Så typiskt!

Hade nästan t.o.m börjat packa våra väskor. :-(

Men ja ja, man får se det positiva. Han mår bra i alla fall. Vi får träffa Samuel o Tilda i helgen. Kan titta färdigt på OS på hemmaplan. Även Marcus kan ju se färdigt det nu utan att känna sig trött och sliten. Och nu SKA strykbrädan upp i vardagsrummet framför TV:n. Det vore underbart om jag lyckas ta mig i genom berget av stryktvätt innan vi åker... ;-)

Tyvärr är vi ju inte hemma när Daniel lämnar tonårslivet och blir en vuxen 20-åring, på tisdag. För nu är planen att vi åker på måndag istället. OM värdena är bra på söndag. Och det känns trist att missa hans födelsedag. Men han är ju härdad. Det är inte många av hans födelsedagar som vi varit hemma allihopa. Det är ett öde att fylla år i början på mars, eftersom Vasaloppet går första söndagen i mars. Men vi får väl fira lite när vi kommer hem istället.

Nu ska jag ta mig an fläsksteken som jag tänkt servera här hemma idag. Fläskstek, potatis och sås, äppelmos o grönsaker. Dä ä fint dä`!

/ Pia

Idag mår jag lite bättre än vad jag gjorde igår....

Ibland undrar man hur de människor mår, som vill leva på att bedra andra som försöker försörja sig på ett hederligt sätt?
Igår hade jag väldigt ont i magen på kvällen. Efter att jag hämtat in posten.
Än en gång fanns där en bluffaktura till CE Trädgård (Curth), denna gång på nästan 12.000 :-

Jag är verkligen inte i den balans som man behöver vara för att hantera en sån sak. Dessa bluffakturor är den allra största nackdelen med egen firma. Varje gång blir man lika arg och ledsen, och så får man en stor stor klump i magen. Varför ska jag behöva hålla på med sånt här elände nu? JAG har ju inget gjort! Så fruktansvärt arg man kan bli på denna "typ" av människor som tycker det är OK att leka med andra människors svagheter.
Betalar man så är man ju av med problemet...... eller inte...för det dröjer inte länge innan nästa kommer. Så är det. Jag har andra saker att sköta!!!! Om dessa skurkar visste hur vi har det just nu, undrar om de skulle få lite samvetskval då? Eller kanske rent av må ÄNNU bättre och vara ännu mer skadeglada?

Nää, nu ska detta inte få ta mer energi från mig. Det bestämmer jag nu. Jag tänker INTE betala den i alla fall.
Jag ska inte behöva må dåligt, när det är DE som borde skämmas!

Roligare är det med våra underbara OS-svenskar! Vilka sprudlande glada silvertöser man fick glädja sig med igår!
Tråkigt bara att de nu är sjuka och kanske inte kan åka mer detta OS. Krya på er, och det fort!

Idag har Marcus och jag varit på banken för att öppna ett eget konto åt honom. Med betalkort och internetbank. Inte klokt att han redan är så gammal att han vill ta hand om sin egen ekonomi. Men jag tycker det är jättebra att han vill. Är jättenyttigt att få tänka efter lite själv i tidig ålder. I o f s så tror jag att han tänker försöka spara en hel del av det han nu då kommer att få ta hand om. Snacket om Epa-traktor har inte precis avtagit. Så om ni framöver ser min Marcus komma i skor med hål i sulorna, jacka med trasig dragkedja, eller för korta jeans med väl slitna knän och bakdel så vet ni vad det beror på..... ;-)

I morgon ska vi ta nya prover. Jag hoppas verkligen att de har nått upp till marginalen nu. Vore skönt att få komma iväg på torsdag.

Jag har idag försökt att göra "lite i ordning" för att kunna vara borta några dagar. Sånt där som att vattna blommor, betala räkningar, handla lite "enkelt", tvätta kallingar och skriva lite fakturor. Nackdelen med att vi kanske får åka på tosdag är att vi missar gemensam tid med familjen över helgen, men fördelen är att vi kanske hinner hem till Daniels födelsedag nästa vecka. Man får helt enkelt foga sig. Och ta en dag i sänder. Vilket vi är ganska bra på nu.... ;-)

TV-soffan ska nu få besök av mig...

/ Pia

Jaha, det blir ingen resa till Göteborg i morgon. På ett vis är det skönt, för lite orolig för all snö var jag allt idag.
Vet ju hur jobbigt det var att köra förra gången, och förmodligen hade det inte varit lättare i morgon .

Var med Marcus i Värnamo i morse och tog prover. Men de var alltså inte riktigt uppe som de ska ännu. Både Hb och Trombocyter var helt OK, men de vita blodkropparna behöver några dagar till för att stå pall för en ny omgång. Visst hade det varit skönt på ett vis att komma iväg, för då hade vi ju snart varit "i mål". Men Macke blev ganska glad för några dagar till på hemmaplan. Nu är det onsdag morgon som gäller för nya prover. Och ev på torsdag då till Göteborg.

Det känns som om man börjar bli ganska insnöad!

Ja, att det kommit mängder med snö är det väl ingen som undgått att märka, för den stackarn är i så fall värre insnöad än jag.... Min käre make påstod idag att det har kommit 90 cm!! Och han sa att "det står änna upp så långt ja ä klöven" när han ska pulsa fram i snön. Så det stämmer nog med 90 cm. Och inte sedan 1966 har vi haft så mycket snö i våra bygder, sa nå´n som visste.  Och visst minns man att det brukade vara gott om snö när man var liten. Det bästa jag visste var att få slänga mig i snön och göra änglar, och det kan fortfarande vara mysigt så här 40 år senare. ;-)

Men nu börjar jag även att känna mig lite insnöad mentalt. Har inte jobbat sedan den 9 december! Och jag börjar  verkligen sakna både själva jobbet, men framför allt mina jobbarkompisar! Vardagen är inte så dum ibland. När man är i den, så längtar man från den. Och när man är från den så längtar man till den. Att man aldrig kan vara nöjd...
Lite extra jobbigt är det att inte vara bland mina vänner på jobbet nu när det är lite turbulent, med nerdragningar av tjänster och stängningar av avdelningar. Något som vi tillsammans är i allra högsta grad inblandat i. Men jag hoppas att det kommer lösa sig på bästa sätt för oss alla. Mitt fokus ligger just nu på något helt annat, och jag har lärt mig att ta en dag i taget. Det mår man allra bäst utav. Jag som planerat almanackan full förut, tittar inte ens i densamma mer än nån gång i veckan. Och där finns ändå inget att läsa   :-) , för den är nästan tom. Det lilla som är planerat har jag tillräckligt med celler kvar i hjärnan för att komma ihåg ändå, faktiskt. ;-)

Man kan ju tycka att jag skulle ha hunnit göra en del här hemma under de här månaderna, men ack....jag är så lat! Och det tar ganska mycket mental energi att vara i den situation som vi är. Man prioriterar väldigt annorlunda. Och sista veckan så har man lagt sin energi på OS, med konstiga tider för sömn som följd. Jag unnar mig att passa på att kolla så mycket jag kan, nu när jag har möjlighet.
Pratade med Nettan (jobbarkompis) på telefon idag, och hon sa att hon tänkte på mig igår kväll när Hellner och Olsson tog medaljer i Skiathlon. Antar att hon syftade på att jag förmodligen satt här hemma och lipade, precis som jag ALLTID gör när det är framgångar inom idrotten. :-) Men igår så storgrät även Per Elofsson i direktsändning! Och det kändes så skönt, för då kunde jag lipa lite till.... :-)

Idag har jag faktiskt gjort lite "nytta" också. Sorterade bort en del av gamla tallrikar och muggar och koppar i köksskåpen, för jag köpte lite nytt på IKEA för ett tag sedan. Jag har länge varit trött på det jag haft i skåpen. 27 år gammalt är det mesta utav det, men ÄNDÅ så är det så svårt att skiljas från dessa "rariteter" Varför? Ja, kanske för att det sitter minnen även i sådana löjliga småsaker kanske. Men jag vet ju att när jag väl plockat bort dem så kommer jag INTE att sakna dem.  Jag behöver verkligen lära mig att för varje ny pryl jag köper, så ska jag sortera bort minst en gammal, eller helst TRE, för vårt hus börjar bli alldeles för välfyllt med framför allt kläder och skor.... suck...

Nu ska jag tillbringa resten av kvällen framför TV:n och se om våra skidskyttar lyckas få med sig några medaljer  från masstarten. Och sen väntar jag också på att Samuel ska mellanlanda här, innan han beger sig tillbaks till Halmstad i morgon. Han har tillbringat helgen i Huskvarna hos sin Matilda ( som det var alldeles för länge sedan vi träffade nu, saknar dig). Men mamsen var inte jätteglad när han begav sig iväg dit i går morse innan kl 7.00! På köksbordet la jag en lapp till honom (kl 5.15) om att INTE ge sig iväg så tidigt, utan vänta lite tills plogarna hunnit få undan snön..... men inte brydde han sig om det....  Kärleken är verkligen utan förnuft ibland. ;-) Men 2 veckor är lång tid när man är kär, det vet jag.... ;-) Han kom i alla fall fram, även om backarna upp på berget blev för svåra, och krävde att han åkte "bakvägen" upp istället. 

Nästa helg ska Gnosjö IF spela sin första träningsmatch för säsongen, i Hovslätt. Hur ska det gå till??? 

Kram på er alla!
/ Pia

      

Massor av snö! Och massor av MEDALJER!!!! JAAAAAA!!!
Och jag kan bara inte sluta gråta! :-) :-) :-)

VILKEN DAG!!!!

Hur ofta ser man Anja fälla glädjetårar över ett brons? Hon är en riktig riktig fighter! Så väl värd medaljen idag!
T.o.m SÄLEN visade hon upp... Grattis Anja!
Lika glad som man är för Anjas skull, lika ledsen är jag för Helena Jonssons skull. Hennes tårar var inte av glädje.....

Ja ja, det är ju bara idrott! Massa känslor, engagemang och tid ger man detta, men det finns det som är viktigare när det verkligen gäller....

Min egen lille fighter här hemma har idag spelat hockey i 4 timmar!!! Hur orkar han?
Han har varit med sina fotbollskompisar i Anderstorp idag. Skönt att han kan ha lite riktigt sportlov, trots allt.

På morgonen hann vi dock först med lite prover i Gnosjö. Och när resultaten på dem kom i eftermiddags, så blev jag ännu mer förvånad att han orkar spela hockey som han gör. Hb-värdet är fortfarande lågt. Vita i botten. Men trombocyterna nu helt normala. För er som inte hänger med..... ;-)..... så betyder det att han fortfarande har nästan inget immunförsvar, men trots allt verkar ha knäckt kurvan så den pekar uppåt igen. Och uppåt ännu mer ska den innan vi kan åka iväg för den 4:e behandlingen. Få se om det hinner vända tillräckligt till söndag morgon.

Den här gången ska vi i alla fall ställa in oss på att det kan bli så. Sist blev vi ju lite överrumplade.

Det här är verkligen en vinter som inte är på något vis normal. Visst är det jätteskönt att vi har snö, och har haft hela vintern känns det som. Men nu behöver vi väl inte mera???? Sportlovet är ju snart slut så nu får det gärna bli vår, även för min del, som egentligen älskar snö. Men börjar det inte smälta snart, så lär jag inte se skymten av min gubbe framåt våren. Lär bli jobb dygnets alla ljusa timmar. Stackarn får pulsa i snön nu, runt träd och buskar för att kunna klippa. Men idag har han skottat snö på BHV:s tak! :-) "Lika tufft som ett Vasalopp!" var hans kommentar när han kom hem. :-)

Snart fredag, och helgmys...... ;-) Gött.

/ Pia

Det är OS-tider! Och det betyder att jag har bytt dataskärmen mot TV-skärmen ett stort antal timmar de senaste dagarna.... och nätterna med för den delen. :-)
Men jag tror inte jag är ensam om det. Det måste väl varit en och annan som liksom jag njöt av gårdagens fristilslopp med Charlotte Kalla som den stora stjärnan. Så fantastiskt roligt med ett OS-guld äntligen. Och det var ju fler svenskar som visade att de väldigt gärna vill vara med och slåss om medaljer! Man blir ju alldeles euforisk!

Om och om och om igen har jag sett sammandrag från loppet, de bästa klippen, intervjuer, blomsterceremoni, och prisutdelning. Och det GÅR INTE! Jag KAN INTE hålla tårarna borta. Varenda gång så kommer de där blötingarna i ögonen. Och jämte mig i soffan sitter sönerna och hånar..... "-Gråter du redan???"
Är man ett hopplöst fall eller? En riktig lipsill det är vad jag är. Men det måste väl i alla fall tyda på ett stort hjärta, och stort engagemang för våra idrottsmän/kvinnor?!

Nu slipper man ju också alla dessa dåliga program som man fastnat vid på konstig dagtid förut. Man kan se OS hela dagen! Härligt! :-) :-) För det finns jättemånga roliga idrotter. Det man annars kanske inte bryr sig ett jota om, det är oerhört fängslande vid ett OS. Ta t.ex. shorttrack. Det tittar jag aldrig på annars. Men när det är OS så... Det händer helt otroligt mycket... och fort.... i en sån idrott. Minns när Australiensaren vann shorttrack för, det måste väl vara 8 år sedan. Han låg överlägset sist! Men alla framför honom ramlade som i en plocke-pinn-hög. Och han åker med ett förvånat uttryck i ansiktet, över mållinjen som segrare. Otroligt men sant.

Igår kväll fastnade jag vid snowboardcrossen. Det är verkligen underhållning. Men i skridskoarenan hände det inte så fort, för där gick en ismaskin sönder....
Även konståkning är något jag njuter av att titta på. När jag var barn så gjordes det en hel del piruetter på köksgolvet därhemma, så fort det var mästerskap på TV. Numera blir det inte så många..... ;-)

Det blir ju dock lite konstig dygnsrytm här hemma nu när vi inte är tvungna att hoppa upp så tidigt på morgnarna, Marcus och jag.  Så det är tur att det är provtagningar då och då så vi inte flippar ur totalt med tiderna. Idag har vi varit i Jönköping igen för prover och läkarbesök.
Så lågt som värdena var idag, har de aldrig varit förut, på samtliga tester. Men så ska det ju vara, och nu hoppas vi de vänder redan till torsdag, annars kan det ev bli så att han behöver lite trombocyter på fredag.

Det ska bli väldigt spännande och se om han ska klara även denna dippen utan att få infektioner. Både läkare och sköterskor börja tycka att det är helt ofattbart. Med de mängder av mediciner han får så mår han helt enkelt alldeles för bra. Men de gör ju ändå den verkan som de ska. Det har vi ju sett. Idag träffade vi för första gången den läkare som är ansvarig för alla barn med cancer på Ryhov, Margareta. Hon sa att hon kände att nu måste hon komma in och hälsa. Hon har ju trott att hon ska få gott om tillfällen att lära känna Marcus när vi vistas på avdelningen, men vi är ju aldrig där...... :-) Som det kan bli!

Huvudvärken som plågade Marcus förra veckan är nu nästan helt borta. Vi tror tillsammans med läkarna att det är alla mediciner som gjort att han fått sån huvudvärk. Eftersom den nu försvunnit mer och mer, så tyder allt på att det är så. Men de har järnkoll på honom. Och skulle det behövas så gör de flera undersökningar längre fram för att se vad det beror på. Om nu huvudvärken skulle återkomma.  Blodtrycket var också lite lägre idag. 126/68.

I helgen har ju Marcus snörat på sig skridskorna igen, och idag blev det lite snowracer. Men jag tror faktiskt att han känner att han inte orkar riktigt lika mycket som förut. Och det KAN han inte göra.

Om nu värdena vänder upp till helgen igen, så är det meningen att det ska bli behandling på måndag i Göteborg. Det 4:e och förhoppningsvis sista behandlingsblocket. Då är det 2 månader och 12 dagar sedan Marcus påbörjade sin behandling i Göteborg. En behandling som beräknades ta 4-6 månader. Men nu börjar jag undra.... så länge kan det väl ändå inte ta? Man förstår att läkarna är förundrade.

Nu byter jag dataskärm mot TV-skärm!

Kram Pia


PS. Ser att några börjar bli oroliga för klubbyte för Marcus.... Ta det lugnt. Det är INTE aktuellt. Marcus kommer till träningarna så fort det bara passar. Har dock varit dålig tajming med just fredagkvällarna hittills. Vi ses snart igen i AIF! D.S

Sakta men säkert har huvudvärken släppt efter mer och mer. Idag har Marcus varit nere på isen igen och spelat hockey. Fast han stod i mål. Det var tillräckligt jobbigt ändå. Det syntes tydligt på honom när han kom in för att äta middag, att han var ordentligt trött. Nog märks det att behandlingen börjat ta på krafterna. Men oj så skönt att se att han är igång lite igen. 
 
Det har varit mycket sängläge annars den gångna veckan. Och i och med det, så har det blivit mycket Playstation också. Och när Samuel kommer hem och vill spela MOT lillebrorsan tills han (Samuel alltså) vinner en match, då blir det sena nätter..... 2.15!!!!! Det var då jag hörde Samuel tassa in till sitt rum natten mot fredag! Stolla ungar, säger jag!

Samuel BORDE läsa sin psykologi, och Macke BORDE läsa Huckleberry Finn!

Samuel var alldeles nyvaken :-) när mormor kom på besök vid lunchtid igår. Hon hade en ljuvlig vårbukett med tulpaner med sig. Och en kasse med lussekatter, kolakakor, och bullar. Det finns fortfarande kaffebröd kvar i traktens frysar av allt det som släkt o vänner kom till oss med innan jul! Fantastiskt!

Ytterligare en bukett med tulpaner fick min man med sig hem ikväll efter årsmötet i kyrkan. Som tack för lång och trogen tjänst som Tonårsledare. Så efter 32 år får jag nu se till att ta plats i soffan lite tidigare på fredagkvällen. Annars lär den vara upptagen när jag vill snooza till lite..... ;-)

Idag på fm var Marcus med sina bröder upp till Gnosjö IF:s fotbollsträning, för laget hade en present de ville överlämna till honom. Liverpool-flaggan han fick häromdagen var tydligen bara en försmak på vad som skulle komma idag....

Jacob Markström, Eddie Läck och Calle Järnkrok m.fl, det är namn på hockeyspelare som får vissa delar av fam Elmersson ( dock INTE alla OBS!) att drömma! En dröm som delas av kusiner och en farbror Elmersson, några spelare och ledare i Gnosjö IF, samt Pe-Kå i Anderstorp. Ja, OK, några till är det kanske. Deras dröm är att Brynäs IF, eller vad det heter, ska ta guld.

Dessa spelares autografer har nu en fullständigt överlycklig Marcus fått på en Brynäs-tröja! En gåva från spelare och ledare i Gnosjö IF, som de idag överlämnade till en lite överrumplad och förlägen kille. Men när han kom hem, så var han betydligt mer pratsam och superglad. Tur att öronen finns, så han inte skrattade runt!

Jag tycker verkligen att det är helt fantastiskt roligt att så många bryr sig om våran Marcus. Jag tror att han är ganska lätt att tycka om faktiskt! Inte bara för en mamma o pappa.
Och JA, jag står faktiskt ut med alla Brynäs-prylar som snart ockuperar hela huset. För jag vet att de gör Marcus sååå lycklig! Och för mig är de en påminnelse om alla som tänker på Marcus.

TACK, alla spelare och ledare i GIF för det ni gjort för Marcus! När säsongen drar igång så hoppas jag att Marcus o jag sitter på läktarna så ofta som möjligt. Den gångna säsongen fick jag upptäcka vackra platser i Västergötland. Den här säsongen blir det mycket resor österut istället om jag förstått det hela rätt. Har inte pluggat in spelprogrammet ännu. Det brukar bli så många justeringar så jag väntar lite.... ;-) Men jag ser fram emot en säsong med GIF igen! :-)

Ikväll var vi nog många som drömde om nå´n medalj när OS drog igång på riktigt. Tyvärr ville det sig inte riktigt, men det kommer ju fler möjligheter. Det är ju inte ALLTID drömmar blir till verklighet. Och det kan ju vara bra för alla Brynäsare att komma ihåg.... ;-)

Kram Pia


         

Ps. Nu har Marcus själv börjat blogga igen.... www.mackeelmersson.blogg.se

Idag har Marcus klarat sig utan tabletter mot huvudvärken. Han känner fortfarande av den, och säger att det känns bättre när han ligger och vilar. Just detta gjorde mig lite misstänksam igår om att det kanske kan vara hans blodtryck som stigit och orsakar huvudvärken.

Jag tog en titt bland alla papper och info-blad som vi fått från sjukvården i " Min egen pärm". Detta är en pärm som all info vi behöver finns i. Och den är välfylld. Trots det har jag lyckats fylla en hel vikmapp också, med olika papper från Försäkringskassa, Länsförsäkringar, Resekvitton mm.

I pärmen fann jag bladet med alla mediciner han får och dess biverkningar. Har läst detta många många gånger, men ändå hittar man nå´t nytt nästa gång man tittar. Huvudvärk som biverkning fanns faktiskt inte med. Men däremot ett ev förhöjt blodtryck som biverkning på cortisonet. Eftersom Marcus har reagerat med alla andra biverkningar mot just cortisonet, som det verkar, så är det ju rimligt att han även fått ett förhöjt blodtryck. Värt att kolla i alla fall.

Mycket prover och undersökningar görs ju på Marcus hela tiden, men just blodtrycket tar man inte särskilt ofta. Jag tror att de gjort det endast innan han sövs som jag har sett i alla fall. Ingen har kommenterat det, så då har det ju varit OK. Egentligen har jag alltså inget värde att jämföra med.

Men ett blodtryck är ju lätt att fixa ändå. Skolsköterskan i Hillerstorp, Gudrun, var snäll och kom hit hem till oss idag på fm och hjälpte oss med det. 140/70. Lite högt kanske för att vara Marcus, som ju gick in i detta som en vältränad kille. Men ändå inte anmärkningsvärt högt.
När sedan Eva-Karin ringde från Jkpg i em för att meddela provsvaren, så pratade vi länge och väl om detta med blodtrycket. Och hon konsulterade även läkaren. Dessutom en titt i journalen. Och det enda som fanns att jämföra med var ett tryck som togs i Jkpg innan den allra första gången Marcus sövdes. Det var då 120/80. Och den gången skulle jag vilja säga att han var ganska orolig och stressad av situationen. Idag hade han legat och vilat en dryg timma och var väldigt lugn och nästan halvsov.
Både Eva-Karin och läkaren ansåg det som rimligt att det faktiskt kan vara det som huvudvärken beror på, så vi får ha lite mera koll på det framöver. Man vill ju gärna kunna lindra allt som får Marcus att må dåligt.....

Ikväll satt jag inne på Marcus rum och försökte sortera in alla prylar och papper som inte hittat riktigt rätt ännu efter Home Makeovern. De sista hyllorna kom också upp på väggen idag. Marcus låg i sängen och tittade på, för att ha nå´n aning om var alla saker hamnade. :-) Kände mig ganska nöjd när jag var klar. Det blev faktiskt nästan bättre än jag förväntat mig. Hoppas Marcus tycker det också. Men som han uttryckte sig " - Ja, de´e´la snyggt. Men de´e´snart rörigt igen."
Och det betvivlar jag inte alls.....

Vi har pratat om att göra några canvastavlor av bilder som Marcus själv tagit, men än har det inte blivit av. Men något måste vi ha upp på den stora vita väggen, som är alldeles tom...
Just som vi sitter där och börjar bli klara med rummet, så kommer Daniel o Samuel hem från träningen. Och de har något med sig till Marcus från laget. En stor härlig LIVERPOOL-flagga!!! Från en Markus (Eng), till en annan Marcus!
Den kommer att bli helt perfekt på den vita väggen! T.o.m rätt färg!
Än en gång vill jag uttrycka vilken glädje det är för en mor att se hur så otroligt många bryr sig om min älskade "lille plutt". (Det uttrycket gillar nog inte Macke...) Det är verkligen sånt som sätter guldkant på våra dagar!

Tack, Markus!

Jaha...nu vandrade jag iväg i tankarna igen och höll ju nästan på att glömma...
Proverna vi tog i Gnosjö idag var fortfarande helt OK. De har börjat sjunka, men inte ända ner i botten ännu.
Även om Marcus har huvudvärk, så ser jag ju på honom och hans sätt att vara, att han mår lite bättre, dag för dag. Så som han mått de här dagarna, det var nog så jag förväntade mig att det skulle vara mellan alla behandlingar ungefär. Men vi har ju blivit bortskämda tidigare. Han har ju mått bättre än förväntat förut. Vi ska nog klara det som återstår av behandlingen också!

En skön helg ligger framför. Verkar som om jag får ha nästan alla mina söner hemma lite mer i helgen. Alltid roligt. Samuel brukar mest mellanlanda här nuförtiden. Men nu har han ju t.o.m lovat att stryka(?) i helgen.   ;-)
Ska bli väldigt trevligt att se!

Kram Pia

       

Det känns jättejobbigt att Marcus ska behöva dras med sin huvudvärk fortfarande. Men jag tror att den har lindrats något. Han säger att det blir bättre när han ligger och vilar. Så det gör han väldigt mycket. Dessutom tar han mindre och mindre tabletter mot värken. Lite mer PS 3 spel, och mer data har det också blivit idag. Måste nog se det som positivt i alla fall. Dessutom skrev han inköpslista när jag skulle åka och handla....All-Bran flakes, fruktmüsli, vindruvor, Pringles chips bl.a. och det känns som lite bra faktiskt. Trots att det blev lite chips också. Och när jag kom hem från ICA så låg han i sin säng och käkade Kit Kat, som han vann på UV:s julfest i december. Tror att jag tolkar också det som positivt idag. ;-)

Jag börjar att inse att det blir nog inget jobbat innan allt det här är över. Trots att man är ledig hela tiden så känns det som att det ständigt är något på gång. Idag har jag i alla fall försökt att bli av med tvättberget av smutsig tvätt. Några maskiner återstår fortfarande. Kör man i snitt minst 2 maskiner om dagen, så bildas det snabbt berg när man är borta en vecka.

Berget av stryktvätt växer dock. Hoppet är väl att jag tar upp strykbrädan till TV-rummet nu när OS snart drar igång. Då kanske....

Eftersom Marcus mår betydligt sämre efter den här behandlingen än förut så kommer det inte bli nån mer skola innan sportlovet. Trist. Han hade gärna velat träffa sina klasskamrater och klassföreståndare (som nu ska vara pappaledig) igen. Och sen är ju planen ny behandling måndag efter sportlovet, men det är jag ju ganska tveksam till att det blir. Då måste han hämta sig kvickt de kommande dagarna.
Enligt skolsköterskan går det även en del magsjuka på skolan nu, så det kanske inte gör så mycket att han är hemma. Det vore ju ett öde att åka på det också.

Normalt sett så är jag sparsam med TV-tittande. Sedan man fick så många fler kanaler att välja bland så tittar jag allt mindre. Väljer på ett annat sätt. Mest sport förstås. ;-)
Men nu när man är hemma dagtid så ser man ju så mycket mera andra, för mig nya program. Otroligt dåliga många av dem egentligen. Stackars dem som alltid sitter och tittar på allt detta, och inte har så mycket annat att göra. Men ett program som går nu, visserligen kvällstid då, Mästarnas Mästare, DET gillar jag. Riktigt roligt. Och ännu roligare blir det när någon lyckas skicka hem Sjöberg.... Mycket snack och lite verkstad där, hrm....

Och när vi ändå är inne på sport igen, nu går Elitserien in i ett 3 veckors uppehåll, pga OS. Det kommer nog lägligt för mitt älskade HV. Behöver nog ett avbrott för att hitta formen igen, och läka skador. Med minsta möjliga marginal vilar de på TOPPEN! :-)

Och snart drar GOLF-säsongen igång igen.... Ja, nu kan man ju undra om jag har förnuftet i behåll? Det räcker ju att sätta näsan utanför dörren för att inse tveksamheten i det. Men....jag har i alla fall betalat årsavgiften idag. Så snart så....

Sen är det klart att jag tycker att vi har en fantastisk vinter! Det är längesedan VASALOPPS-åkarna hade det så förspänt med träningsmöjligheter i hela landet. Och då givetvis så har min äkta hälft valt att INTE åka. Han har slutat, säger han..... Vi får väl se ;-)

/ Pia

Nu har Marcus haft några jobbiga dagar då han fått kämpa mot kraftig huvudvärk. Ända sedan vi kom från Göteborg i fredagskväll så har det varit sängläge och värktabletter, utöver de vanliga medicinerna.

Vi hade en tid inbokad i Jönköping idag för att ta prover och träffa läkaren. Men igårkväll ringde jag faktiskt och kollade med dem hur mycket Alvedon och Ipren jag fick ge honom. Inget tycktes hjälpa. Vi lyckades dämpa det så han sov hyfsat inatt. Men vägen upp till Jkpg idag var tårfylld. Så ont hade han.  Lite starkare mediciner fick han i Jkpg idag. Så nu verkar det som vi har det under kontroll. Nu ligger han här jämte mig i våra sängar och läser Bilsport och drömmer om att bygga Epatraktor :-) Det är ett gott tecken!

Proverna som vi tog idag var jättebra. Kunde varit tagna på vilken frisk person som helst. Jag förstår inte hur han lyckas hämta sig så som han gör. Men nu ska de ju ner igen... Innan vi får ge oss iväg på det (förhoppningsvis) sista behandlingsblocket. När läkaren idag undersökte Marcus grundligt så sa han att han fortfarande kände en lite förstorad körtel, men det blir svårare och svårare att hitta den.

Vi har alltså tagit det väldigt lugnt i helgen. Hade min syrra på visit igår. Och det var väldigt längesedan sist och väldigt välkommet! Dessutom så var Andreas & Emelie hemma, inte lika längesedan sist, men ALLTID lika roligt. Och husmor i huset som börjat bli riktigt lat ;-) skickade iväg Samuel o Emelie att hämta 2 familjepizzor så vi kunde äta söndagsmiddag(?) tillsammans. Ja, många konstiga idéer har jag börjat få.... Pizza räknar jag på gränsen till middag...

Man kan tycka att jag borde hinna en hel del här hemma när man inte jobbar. Men jag fattar inte vart tiden tar vägen. Det är mycket kontroller och prover visserligen, och långa vistelser i Gbg, när allt samlas på hög här hemma. Men nu börjar det bli näst intill kaos. Måste försöka bringa ordning och reda här hemma nu. Annars kommer jag att sitta och ha fruktansvärt dåligt samvete när OS börjar till helgen. Funderar på att bära upp strykbrädan och all stryktvätt till vardagsrummet. Då kanske det blir nå´t gjort..... ;-) Och julgardinerna i köket...usch vad tråkigt, nu måste de ner. Och alla Marcus prylar och kläder som inte hittat in i rätt lådor och skåp ännu. Jag hinner ju inte sitta här ju..... ;-)

/ Pia

Ps. ÄNTLIGEN en HV-seger igen!

Det tar längre och längre tid att hämta sig efter varje behandling, det märker vi. Idag har Marcus haft ganska mycket huvudvärk och är väldigt väldigt trött. Magen är inte heller som vanligt, och det är nog det som är mest jobbigt idag. Men man ser ändå att det går på rätt håll.

Vi hade hoppats att vi skulle kunna åka till Gislerinken i eftermiddags för att se Marcus fd hockeylag, GSK Team -96, spela seriematch mot Troja/Ljungby. Men det förstod jag ganska snart att han inte skulle orka. Men jag gissar att det var en väldigt spännande match. Förlust med uddamålet tyvärr. Hoppas vi hittar någon mer möjlighet att få träffa hockeykillarna igen. Vi saknar dem.

Marcus äldste bror, Andreas är på en långweekend för att följa Brynäs matcher i Södertälje och hemma i Gävle. De sms, MMS och samtal som Marcus haft med honom de här dagarna, är nog det som har livat upp det lite när det varit riktigt, riktigt jobbigt.

I min normala vardag, som inte längre är så normal, så handlade jag nästan dagligen mina livsmedel på ICA i Hillerstorp. Ganska logiskt, eftersom jag jobbar i Hillerstorp. När jag var där senast för några veckor sedan så tog det mig 1½ timme att ta mig genom butiken. Ja, dvs plocka till mig det jag skulle ha, det tog inte så lång tid, effektiv tid räknat. Men att prata med alla jag känner, det tog tid. Och det var jag förberedd på. Jag känner ju faktiskt VÄLDIGT många Hillerstorpsbor.

Idag var jag där igen. Men idag träffade jag egentligen bara en, som jag pratade med, länge och väl. Men just denna person, har jag faktiskt väntat på att jag ska få prata med. En person som vet EXAKT hur jag känner mig för tillfället. Hennes dotter har gått igenom nästan samma typ av behandling som Marcus gör nu. Idag är hon helt frisk, har en underbar familj med make och 3 härliga söner, och hon ser alltid så lycklig ut. Det är något som burit mig långt att VETA att det kan bli så bra. Tack Christina, det var jätteskönt att få prata med dig idag, och få dela gemensamma erfarenheter.

Jag har ju avslöjat att jag inte är såvidare förtjust i att gå i affärer, utom IKEA. Och det innebär att jag gärna handlar på postorder och över internet. det är SÅÅÅ smidigt. Under veckan som vi varit i Gbg så har det pipit i min mobil om och om igen. Leveransavier på Mobil. Så idag hämtade jag ut FYRA stora paket på Eivinds när jag var i Hillerstorp. Det var allt ifrån, mattor och gardiner och handdukar, till weekendväskor och skor, samt förstås vårkläder till nästan hela familjen. Ja, grabbarna tycker om H&M i alla fall. Och jag tycker det är underbart att slippa stå i klädaffärer påpälsade och svettiga och pröva behåar eller tighta jeans. Mycket bättre att göra hemma i lugn och ro. Det som inte passar skickar jag tillbaks, och avgiften för det är billigare än att köra bilen till klädbutikerna! Smidigt och praktiskt! Och det måste det vara om fru Elmersson ska falla för något!

Så idag var det nästan som julafton här. Alltid kul med paketer :-) Endast EN sak går i retur.

Melodifestivalen. Något jag brukar följa väldigt nogggrant. Men NEJ, jag ska INTE kommentera det. Det är det så många andra som kommer att göra.

Ser fram emot en lugn och skön söndag.

/ Pia

Hemma!

Den här dagen har känts som en enda lång väntan. Väntan på att få åka. Ingen tid skulle få gå till spillo så på em var jag och startade upp bilen, och flyttade den lite närmre, från långtidsparkeringen som ligger en bra bit från avdelningen vi är på. Betalade parkeringsavgiften, SVINDYR, för 3 timmar. Skrapade lite rutor och satte på timern till bränslevärmaren. All snö, utom den på taket, som jag inte nådde, var borta. Bra.

En timme innan vi skulle åka var jag nere med några väskor vid bilen, och tänkte även köpa en flaska LOKA i entrékiosken. Men den var stängd :-( .Glömde att de stängde 17 på fredagar. Äsch, jag kan ju köpa en flaska i automaten då, men visst ja, nu tog jag ju alla mina mynt till parkeringsautomaten....
Två ynka kronor... det var det som fattades. Äsch igen. Jag går väl o växlar med nå´n sköterska. Japp, i Grisen kunde jag växla en tjuga till mynt. Ner i entrén igen för att köpa. UR FUNKTION! Blääää

JAG MÅSTE JU HA VATTEN! Ja , inte jag egentligen. men Marcus måste ju dricka en viss mängd vätska, och då är det smidigt med en flaska med skruvkork. Och vatten smakar OK för honom. Det är inte allt annat som gör det pga medicinerna.

Ja, ja... vi får väl ta svängen om Pressbyrån när vi åker se´n då.

Kvart över sju så tog sjuksköterskan Marija bort nålen från venporten på Marcus. Vi tog de sista väskorna med oss och sa hej till sköterskorna när vi gick. Äntligen.

Så tog vi svängen till Pressbyrån. Men var parkerar man där? Det satt ju förbudsskyltar överallt, och framför Pressbyrån står en polisbil. Jag kör runt, runt och begriper inte var jag får stanna. Så vi kom fram till att Macke hoppar in o köper en LOKA, medan jag cirkulerar.
Men Macke kommer direkt tillbaka mot bilen. "STÄNGT pga RÅN". OK.... vi ska visst inte få tag i nå´t vatten. Vi bestämmer att vi stannar nå´nstans på hemvägen, kanske Borås.

Jag svänger ut från sjukhusområdet. Bromsar in vid rött innan jag ska ut på E20. Och då..... då kommer ALL snön från biltaket, fram över vindrutan!!! Jag ser INGET! På med torkarna, jag ser hjälpligt. Bakom mig kommer polisbilen upp.... NEJ! Jag vet att man inte får köra med snö på taket.... Men jag nådde ju inte... :-(

Väl ute på E20 så blåser han förbi med blåljus och har nå´t mycket viktigare för sig. :-) Puhh...

Men jag ser fortfarande bara sådär. Första bästa avfart, utan att behöva in i sta´n. MÖLNLYCKE. Där finns en mack nära väg 40. In där, bort med snön. Blir plaskblöt om fötterna. Men HÄR finns det LOKA! :-)

Äntligen! Nu kan vi åka hem i lugn o ro. Trodde vi. När vi precis passerat Tranemo passerar herr Blåljus oss igen, och precis framför oss ser vi att det är totalstopp på vägen.... puuhh....ska vi aldrig komma hem???
En stor lastbil har hamnat på tvären, med bakändan i diket. Bärgningsbilen har kommit. 30 min står vi där.
Och Marcus mår just då sådär. Huvudvärk.
När vi väl kommit iväg gör vi ett snabbstopp vid ett P och fixar en värktablett till Macke. Och lättar på trycket.

Väl hemma, mycket senare än vi hade tänkt, så möts vi av kramar , tända stearinljus, smörgåstårta o cider, kaffe o negerboll.

Jag tror att vi var efterlängtade.

Inatt får vi sova i våra egna sängar. Härligt!

Gonatt. / Pia

                           

Tre olika sorters cytostatika, som tillförts i dropp under 5 timmar + dagens höga doser av cortison + mediciner som injiceras mot illamående och för att skydda urinblåsan vid 5 olika tillfällen, det är vad vår lille tappre tonåring har fått stå ut med idag. Och morgondagen ser exakt likadan ut. Inte konstigt att han är trött.

När skolfröken kom idag så höll jag med Marcus om att han nog faktiskt inte orkade med något skolarbete idag. Jag brukar annars försöka inspirera honom till att ha något att tänka på, och tycker det är bra med den där timmen han får hjälp av lärare. Men idag såg jag på honom att det var för mycket.

Lite mycket blev det också när chefsbarnläkaren kom in här idag med ett gäng kvinnliga läkarkandidater. Hon hade frågat om lov innan och det är klart de får komma. De har ett gäng här varje torsdag och går runt hos "lämpliga" patienter. Och Marcus har hela tiden bedömts att vara en sådan. Den typen av cancer han har kan ju vara lite lömsk att upptäcka, precis som i vårt fall.

Vid dessa kandidatbesök så får vi berätta hela historien från scratch. Och idag var första gången som det blev väldigt mycket känslor i detta för Marcus. Jag tror att han när han tänkte tillbaka dessa månader, insåg vad han varit och är med om. Från början visste han ju inte alls vad som låg framför honom. Och jag är full av beundran för hur han hanterar hela situationen. Och jag tror nog att det var nyttigt för dessa unga läkarkandidater att se lite känslor och tårar hos mig och Marcus. Det är ju människor som vi, som har det tufft, som de sedan ska jobba med. 

Det har alltså blivit många timmar i sängen idag för Marcus. Han sover helt OK på nätterna, men det räcker inte såna här dagar. Han somnade före 21 ikväll och har alltså inte ens lyssnat färdigt på hockeyn. Då är han trött.  Han blir väl måttligt nöjd imorgon när han upptäcker att Brynäs förlorade 2 pinnar. Precis som HV. (Pe-Kå, det blev väl oavgjort i vår interna kamp idag? ;-) )

Eftersom Marcus har både ätit, men framförallt druckit mycket bra både igår och idag, så fick han sova några timmar inatt utan det annars ständigt påkopplade glucos-droppet. Dessutom fick vi möjligheten att gå UT en sväng i eftermiddags, ut i FRISKA LUFTEN. Och den möjligheten ville han ta idag, för första gången faktiskt. Vi gick ner till "korvalådan" (Food 4 YOU) vid spårvagnshållplatsen och köpte en french hotdog till Macke. Den smakade riktigt bra gissar jag för den gick ner helt smärtfritt ;-). Värre är det med sjukhusmaten. Den får mamma äta upp :-).

Väl tillbaks på rummet så passade han på att duscha innan droppet kopplades på igen. Man får ta alla chanser att få känna sig som vanligt när man är här.

Marcus sover alltså sedan någon timme tillbaka nu och jag sitter här i det halvskumma rummet med datorn framför mig. Tror jag ska byta ut den en stund nu mot stickningen som jag har med mig, innan det är dags även för mig att krypa ner i bälen.

Imorgon är sista behandlingsdagen i det här 3:e blocket. Nu börjar vi längta hem. Lördag lunch nån gång hoppas vi dyka upp i Kulltorp igen. Undrar om vi är välkomna hem.... ;-)

Kram på er alla! / Pia

Igår kväll hade vi strul med internet här. Så inlägget "Lättnad" skrevs igår kväll kl 20.00, men kunde inte skickas iväg förrän nu på morgonen. Trodde faktiskt allt jag skrivit hade försvunnit men så var det inte. :-) Hörs ikväll igen!

/ Pia

Helt otroligt mycket snö det har kommit nu. Och det verkar vara likadant där hemma. Här i Gbg så är det kanske dock mer ovanligt med dessa mängder. Var ute på förmiddagen och "skottade" fram bilen. Det tog en stund... :-)
Men nu är den varmkörd och rensad från snö och is, flyttad till en skottad ruta, och påfylld med spolarvätska. Hoppas att jag inte behöver göra om proceduren innan vi åker hemåt.

Det blir nog på lördag fm vi blir utsläppta härifrån. Sista cytostatikan Marcus får är inte klar förrän kl.21.00 på fredagkväll förmodligen. Så då väljer vi att sova över till lördag. Hade Marcus fått välja så hade han åkt hem NU, så det var lite jobbigt att ta att det blir en extra natt mot vad vi trodde kanske. Men som alltid så är han beundransvärd för hur mycket han klarar. Det kom en liten tår (på mig) när jag såg hans besvikelse. Men jag är så oerhört lycklig och stolt över att han tar allting så med ro.

Sen kom det lite fler tårar, av lättnad. Det var när läkaren som gick ronden ikväll berättade om resultatet från röntgen vi gjorde för en vecka sedan. Man kan där tydligt se att cytostatikan har gjort sitt jobb och cancertumörerna på lymfkörtlarna har smält ihop jättebra. EN körtel är fortfarande förstorad, men det är ju mer cytostatika kvar som ska jobba mot den också. Han har alltså svarat på behandlingen, exakt så som läkarna har förväntat sig.

Efter nästa block, som ska vara det sista, gör man en ny röntgen. Skulle det fortfarande finnas nån förstorad körtel kvar, så tar man prover på den för att se om det är pga cancern eller om det är en "naturligt förstorad körtel". Man kan ju faktiskt vara lite förkyld när röntgen görs, och då svullnar ju lymfkörtlar också. Det  är ju något man i framtiden kommer att få leva med, detta att så fort man får nån infektion och svullnar på halsen, känna oron över VARFÖR han är svullen. Kanske inte har tänkt så mycket på det förut...

Om det visar sig att det är cancern som finns kvar så fortsätter man med mer cytostatika direkt.

Ytterligare ett positivt svar får jag från läkaren när jag frågar om vad man gör om man exempelvis upptäcker att cancern kommit tillbaka om nå´t år.
Det man då gör är att sätta in ännu fler, ännu starkare cytostatikor, MEN det läkaren sen säger är det som jag ska försöka komma ihåg bäst av allt: Det är väldigt SÄLLAN just denna form av cancer som Marcus har kommer tillbaka, och nästan ALLA blir helt friska.
Det var nog det bästa hon kunde säga just nu. Så det kom en del lyckotårar då....

Jag är fortfarande förundrad över Marcus aptit. Bara han slipper sjukhusmaten. Så idag blev det Kebabtallrik. Daniel var nere på "Food 4 you" och handlade lite take-away. Och sen avnjöt vi maten tillsammans på rummet. Ikväll har Barncancerföreningen bjudit på hembakat fika här på avdelningen. Marcus åt av alla sorter. (Och jag med). Så mumsigt! Och nu säger han att han längtar efter fläskfilé!!! :-)

Daniel har vi nu skickat hem med tåg. Hoppas han tog rätt tåg, och i så fall borde han precis vara hemkommen.
Han hade nog kunnat tänka sig några nätter till på hotell ;-)

Jag blir bara mer och mer förbluffad över vilket intresse ni visar för Marcus och hela vår familj bl.a. genom att följa min blogg. Den har verkligen överträffat alla de förhoppningar jag hade om att kunna dela med mig av vår vardag och ge dig som läsare info om vad som händer , om och när du vill ha den. Och igår så satte ni rekord i intresse både vad det gäller "unika besökare" och "sidvisningar", 100 resp. 227! Helt otroligt! För inte kan det väl vara mormor som är orsaken till ALLA de 127 extra.. ;-)

Det är klart att det är roligt att det är många som vill läsa om vad vi är med om, men det är ju inte det som är målet. Har nu insett att en blogg underlättar oerhört, utan att ta en massa tid och energi. Och det är väldigt roligt och betydelsefullt med alla kommentarer och sms som jag får tillbaka. TACK alla för ert outtröttliga stöd! Det betyder jättemycket!

Kram Pia

Ikväll har Marcus somnat tidigt. 21.45 blev ögonlocken för tunga. Det tar hårt på krafterna med alla mediciner. Idag har han dessutom varit sövd för en spruta i ryggen igen. Inte heller den här gången mådde han illa när han vaknade. De har verkligen hittat rätt sövningsmedel för honom nu. Det är jätteskönt. Vetskapen om att han inte mådde illa förra gången gjorde också att han var väldigt lugn idag när han sövdes. Tror inte pulsen steg nämnvärt på honom.
 Däremot har han varit väldigt trött hela dagen. Först fick han ju vänta med att äta till efter narkosen. Så frukosten åt han kl.13.15 :-)
Det påverkar ju också hans ork förstås. Det här med sjukhusmat är han inte särskilt förtjust i. Det är nån speciell lukt och det är ju starkt förknippat med vad han går igenom. Så i em kokade jag lite nudlar till honom istället. Och yoghurt o Ris-i-frutti är också bra att ta till. Matlusten är faktiskt riktigt bra fortfarande.

Lite uppiggande saker har han sysslat med också. Han har bl.a chattat lite med Magnus "Gnutten" Andersson, skype-at med pappa där hemma, snackat lite i tfn med Pontus, blivit bjuden på glass av rumsgrannen, och kollat DVD med Daniel. En film som han ALDRIG sett tidigare, not. "The fast and the furious". Tror han kan den utantill...   :-)

Ikväll var det inte lika nervöst för Daniel att bege sig till hotellet. Numera är det en baggis :-). Och jag tror han njuter ordentligt. Det är ett fantastiskt fräscht och bra hotell. Hotell Odin, rekommenderas starkt.

När jag sitter här och skriver, så hör jag hur snösvängen är igång och jobbar för fullt. Det har kommit massor av snö idag igen. Hur mycket vågar jag inte gissa, för jag har inte varit ute idag. Men det blir rejäla vallar vid parkeringarna. Får se om tågen går som de ska imorgon när Daniel beger sig hemåt. Själv så måste jag nog titta till bilen imorgon, så jag inte blir fullständigt inskottad till fredag. Förhoppningsvis får vi åka hemåt då.

Förra omgången vi var här, så var det den 3:e dagen som var tuffast. Det är alltså imorgon. Är lite spänd för hur han kommer att vara imorgon. Cortisonen påverkar honom ordentligt. Inte minst hans känslor och motivation. Kanske vi behöver lite extra omtanke imorgon.

Kram Pia